top of page

Hygrophorus - Skogsvaxskivlingar

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Kollektivtaxon                 3                                          3                                   3

Art                                     42                                        39                                37

Varietet422

​

Hygrophorus agathosmus (doftvaxskivling), Hygrophorus arbustivus (höstvaxskivling), Hygrophorus atramentosus (streckvaxskivling)

Hygrophorus calophyllus (rosaskivig vaxskivling), Hygrophorus camarophyllus (sotvaxskivling), Hygrophorus capreolarius

Hygrophorus carpini (avenbokvaxskivling), Hygrophorus chrysodon (gulprickig vaxskivling), Hygrophorus cossus (ekvaxskivling)

Hygrophorus discoideus (diskvaxskivling), Hygrophorus discoxanthus (mörknande vaxskivling)

Hygrophorus eburneus (elfenbensvaxskivling), Hygrophorus erubescens (besk vaxskivling), Hygrophorus exiguus

Hygrophorus gliocyclus (slemringad vaxskivling), Hygrophorus hedrychii (björkvaxskivling)

Hygrophorus hyacinthinus (hyacintvaxskivling), Hygrophorus hypothejus, Hygrophorus inocybiformis (skäggvaxskivling)

Hygrophorus karstenii (äggvaxskivling), Hygrophorus korhonenii (vitgrå vaxskivling), Hygrophorus latitabundus (tallvaxskivling)

Hygrophorus lindtneri (hasselvaxskivling s. str.), Hygrophorus lucorum (lärkvaxskivling), Hygrophorus megasporus

Hygrophorus mesotephrus (bokvaxskivling), Hygrophorus nemoreus (lundvaxskivling), Hygrophorus olivaceoalbus (olivvaxskivling)

Hygrophorus penarioides (ekgräddvaxskivling), Hygrophorus penarius (gräddvaxskivling), Hygrophorus persoonii (vitbrun vaxskivling)

Hygrophorus piceae (granvaxskivling), Hygrophorus poëtarum (balsamvaxskivling), Hygrophorus pudorinus (rosa vaxskivling)

Hygrophorus purpurascens (slöjvaxskivling), Hygrophorus pustulatus (grynvaxskivling), Hygrophorus queletii

Hygrophorus russula (kremlevaxskivling), Hygrophorus secretanii (nordvaxskivling), Hygrophorus subviscifer (narrvaxskivling)

Hygrophorus tephroleucus, Hygrophorus unicolor (rödbrun bokvaxskivling)

Hygrophorus erubescens/pudorinus (besk vaxskivling/rosa vaxskivling)

Hygrophorus lindtneri/carpini (hasselvaxskivling/avenbokvaxskivling)

Hygrophorus penarius/penarioides (gräddvaxskivling/ekgräddvaxskivling)

​

 

  •  

Hygrophorus agathosmus - Doftvaxskivling

Ekologi : Gran- och blandskog. Marken, i mosstäcke. Med gran. Även i planterad skog.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus camarophyllus - Sotvaxing

Ekologi : Bokskog, blåbärsgranskog, lav- och lingontallskog. Sur mark, bland mossa. Med tall och gran. I Skåne även med bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus chrysodon - Gulprickig vaxskivling (NT). 

Ekologi : En av de ganska få skogsvaxskivlingarna, som uppenbarligen kan bilda mykorrhiza med många olika trädslag, både löv- och barrträd. I litteraturen beskrivs den ofta som en barrskogsart (t.ex. i Nordamerika), men åtminstone i Nordeuropa är lövträd den vanligaste mykorrhizapartnern. De flesta svenska lokaler utgörs av lövskog eller parker med ek. I Skåne och några få andra ställen växer den med bok. Förekomsterna i Medelpad utgörs av örtrik granskog. Gemensamt för alla växtplatser är att marken skall vara näringsrik och kalkhaltig.

Kännetecken : Gulprickig vaxskivling är en medelstor, vit vaxskivling som är lätt att känna igen på de gula flockarna på hattkanten och övre delen av foten. Hatten är klibbig i väta. Liksom hos andra vaxskivlingar är lamellerna glesa och nedlöpande.

Svensk förekomst : En sällsynt art i kalkrika delar av södra och mellersta Sverige. De nordligaste förekomsterna ligger i Medelpad. Lokalt kan gulprickig vaxskivling vara ganska rikligt förekommande, t.ex. på Kinnekulle. I de övriga nordiska länderna är den också sällsynt. Däremot anges den ofta som tämligen allmän i mellersta och södra Europa. Den finns också i t.ex. Nordafrika och Nordamerika, vilket antyder att arten är vitt utbredd inom de tempererade områdena av norra halvklotet. I USA sägs den vara vanlig i de västligaste staterna men sällsynt i den östra delen av landet.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus cossus - Ekvaxskivling (NT).

Ekologi : Bildar mykorrhiza med ek i ädellövskog, lövlundar och hagmark. Arten är uteslutande knuten till ek, kräver någorlunda bördiga markförhållanden och förekommer inte i utpräglat hedartad skog. Det är en sydlig art som sannolikt är värmekrävande.

Kännetecken : En av de vita, starkt slemmiga arterna i gruppen elfenbensvaxskivlingar med en speciell s.k. ”cossus-lukt" som påminner om den hos träddödarlarven (Cossus cossus). Arterna är morfologiskt mycket lika varandra och skiljs lättast på ekologin (värdträd) och fruktkropparnas eventuella färgförändring efter kemisk reaktion med kaliumhydroxid (KOH). Fruktkropparna hos arten är något större och kraftigare än hos de andra arterna i gruppen och kan få en upp till 8 cm bred hatt som vanligen har en bred puckel. Hattfärgen är rent vit men äldre fruktkroppar får ofta en gråbrunaktig färgton mot mitten. Foten är cylindrisk och basen inte lika tydligt tillspetsad som hos de andra arterna i gruppen. Den är påfallande flockig och grånar något med åldern. Ingen eller endast svag färgreaktion med KOH.

Svensk förekomst : Arten förefaller ha en östlig tyngdpunkt i sin svenska förekomst. Ganska många fynd har gjorts på Öland, Gotland och i Uppland medan det i av mykologer tämligen flitigt besökta Västergötland bara föreligger 3 fynd. I övrigt känd från Östergötland, Södermanland och Närke med enstaka fynd. Rimligtvis kommer den att hittas i flera landskap vid eftersök. Ett fynd har nyligen gjorts i södra Norge (Kragerö i Telemark) men arten är ännu inte med säkerhet känd från Danmark och Finland. I södra och mellersta Europa är den ganska vanlig under olika ekarter. I en ekskog i nordvästra Tunisien var arten rikligt förekommande vid ett besök 1976.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus discoxanthus - Mörknande vaxskivling

Ekologi : Ängsbokskog. Marken. Med bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus eburneus - Elfenbensvaxskivling

Ekologi : Bokskog. Sällan ekskog. Marken. Med bok, ev. även med ek.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus erubescens - Besk vaxskivling

EKOLOGI : Barr- och blandskog. Kalkrik mark, bland mossa. Med gran.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Hygrophorus hypothejus var. hypothejus - Frostvaxskivling

Ekologi : Barrskog, helst lav- och lingontallskog. Marken. Med tall.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus karstenii - Äggvaxskivling (NT).

Ekologi : Växer företrädesvis i gammal eller medelålders barrskog av naturskogskaraktär. Den bildar mykorrhiza med gran, möjligen kan den göra det även med tall. Den är inte kalkgynnad utan trivs minst lika bra i fattig blåbärsgranskog.

Kännetecken : En medelstor, vitaktig vaxskivling med karaktäristiskt mättat gula till nästan aprikosfärgade, glesa och nedlöpande skivor. Hatten är välvd till utbredd och kan bli upp till 10 cm i diameter. Den är torr eller bara något klibbig men inte slemmig som hos de flesta vita vaxskivlingar. Foten är vit och torr, den blir ofta förlängd och krökt när fruktkroppen växer i djup mossa. Köttet är vitt eller gulbrunt med svag behaglig lukt. Det är en ganska köttig svamp som kan användas som matsvamp. Vid intorkning får skivorna en mörk, svartbrun färg.

Svensk förekomst : Ännu ganska vanlig art i Norrland och norra Svealand ner till en ungefärlig linje från mellersta Värmland, över norra Västmanland till norra Uppland (”limes norrlandicus”). Längre söderut är den sällsynt med bara enstaka eller få fynd i Dalsland, Västergötland, Södermanland, Östergötland, Småland och Gotland. Arten är spridd och ej sällsynt i Norge och Finland men saknas i Danmark. Den förekommer även i Mellaneuropas bergsgranskogar. I Nordamerika finns en liknande form som har beskrivits som egen art (Hygrophorus saxatilis).

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus latitabundus - Tallvaxskivling (VU).

Ekologi : Svampen bildar mykorrhiza med tall, men även med gran i Mellaneuropa. Den är även funnen i ek- bok- avenbokskogar på kontinenten. I Sverige växer svampen i tallskogar på kalkrik mark, gärna där marken är lite slutande och med rörligt grundvatten, även på strandängar. Svampen framkommer under september till oktober.

Kännetecken : Tallvaxingen har en mycket stor hatt, upp till 15 cm bred, med länge inrullad hattkant och en välvd puckel. Den är grå – olivbrun, mycket slemmig och glänsande, hattens kant är ljusare. Skivorna är vita till gräddvita, vidvuxna till svagt nedlöpande. Foten är mycket kraftig, 7–12 cm hög och ca 4,5 cm tjock, tappformad, slemmig till klibbig, den är olivbrunt vattrad nedanför den obetydliga ringen och fint vitflockig ovanför den. Köttet är vitt och fast, med mild till något fadd smaken och har svagt aromatisk lukt. Svampen har stora sporer, 12–14 x 7–8 µm, hyalina, släta, ellipsoida. Tallvaxskingen påminner om en mycket stor olivvaxing.

Svensk förekomst : I Sverige är den funnen i för första gången 1998 på Gotland, i dag finns endast ett fåtal kända lokaler i landet, på Gotland. Det verkliga antalet lokaler i Sverige bedöms inte överstiga 50. På grund av att svampen så nyligen konstateras i landet är det svårt att bedöma ev. minskning. Svampen är en klimatiskt begränsad sydlig art. Arten förekommer sällsynt i tallskogar på kalk i lägre bergsområden i Syd-, Mellan- och Nordeuropa. Arten finns även i USA och Kanada. Arten är rödlistad i Tyskland, norra Italien och norra Frankrike

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus lindtneri - Hasselvaxskivling s. str.

Ekologi : (NE) = Ej bedömd. (mina fynd med hassel i betesmark och tallskog med hassel på kalkrik mark)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

​

Hygrophorus nemoreus - Lundvaxskivling (NT) 

Ekologi : Arten bildar mykorrhiza med ek, möjligen också med andra trädslag som hassel eller bok. Den växer företrädesvis på näringsrik men inte nödvändigtvis kalkrik mark. Karaktäristiska miljöer är lövängar med ek och hassel och halvöppen mark i beteshagar och bryn. Troligen är det en värmegynnad art. - Bildar mykorrhiza med ek, ev. även med hassel och bok, på örtrik men inte nödvändigtvis kalkrik mark. Växer i luckig ek- och hasselblandskog samt hagmark och löväng. En fortlöpande minskning bedöms pågå, i ädellövskog p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat, i granskog p.g.a. att arealen äldre skog av lämplig kvalitet bedöms minska.

(Kännetecken - Lundvaxskivling är mycket lik en stor och köttig ängsvaxskivling, men hatten är något fibrig och praktiskt taget torr och foten är något flockig upptill. Lamellerna är något ockratonade. Lukt och smak är mjölliknande.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus olivaceoalbus - Olivvaxskivling

Ekologi : Barrskog, bl.a. blåbärsgranskog. Sur mark, bland mossa. Med gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus penarioides - Ekgräddvaxskivling (VU)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med ek på kalk- och näringsrik mark i ädellövskog, löväng och hagmark. Sannolikt värmegynnad. - Bildar mykorrhiza med ek på kalk- och näringsrik mark i ädellövskog, lövlund, hässlen och hagmark. Sannolikt värmegynnad. Arten beskrevs som ny för vetenskapen 2007 och var tidigare sammanblandad med H. penarius som växer med bok. Växer i en exklusiv och väl undersökt miljö och har lågt mörkertal. Funnen i Västergötland, Östergötland samt på Öland och Gotland. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande arealer av kalkrika, luckiga ekskogar av lämplig kvalitet. Bedöms missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd. 

(Kännetecken - En stor och kraftig vitaktig skogsvaxskivling. Hatten är först välvd med inrullad kant, sedan utbredd och upp till 15 cm bred, först vit men snart gräddfärgad, åtminstone mot mitten. Hattytan är mer eller mindre klibbig i fuktigt väder men aldrig starkt slemmig som hos de flesta vita skogsvaxskivlingar. Lamellerna är glesa och nedlöpande, först rent vita men efterhand gräddfärgade eller svagt rosa. Fot 5-10 cm hög och upp till 3.5 cm tjock upptill, neråt vanligen starkt avsmalnande. Lukt svag men upplevs av en del som något fruktartad.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus penarius - Gräddvaxskivling

Ekologi : Ek- och bokskog samt löväng. Marken. Med ek och bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus persoonii - Vitbrun vaxskivling

Ekologi : Ek- och hasselblandskog. Kalkrik mark. Med ek och hassel.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus piceae - Granvaxskivling

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Marken, bland mossa. Troligen med gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus pudorinus - Rosa vaxskivling

Ekologi : Enligt rödlistan - (NA)( Mina fynd i örtrika barrskogar med gran)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus pustulatus - Grynvaxskivling.

Ekologi : Barrskog. Marken. Med barrträd, helst gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hygrophorus russula - Kremlevaxskivling (NT)

Ekologi : Kremlevaxskivling växer i varma lägen på marken i öppen lundartad skog med ek och gärna även hassel, på mer eller mindre kalkrik och näringsrik mark. Arten bildar mykorrhiza med ek. I Sydfrankrike växer den på sura marker under stenek och korkek. I Tyskland anses den vara en kalkart. - Bildar mykorrhiza med ek i luckig ädellövskog och hässlen med ek samt hagmark på ört- och kalkrik mark. Sannolikt värmegynnad. En fortlöpande minskning misstänks pågå, p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. Omfattningen är dock svår att bedöma. Bedöms missgynnas starkt av EUs nya regler för miljöstöd.

(Kännetecken - Kremlevaxskivling är en stor och kraftig, musseronliknande vaxskivling. Hatten är svagt klibbig med länge inrullad hattkant. Svampen har vinröda fläckar på hatt, skivor och fot. Hatten är mörkare röd i centrum och ljusare mot kanten. Skivorna är urnupna och svagt nedlöpande. Foten är jämntjock och vitflockig upptill. Köttet är vitt och fast med mild smak och utan speciell lukt. Kremlevaxskivling förväxlas ofta med besk vaxskivling (Hygrophorus erubescens) som växer i näringsrik granskog, och är en mindre art med beskt kött. Den skiljer sig också genom att med åldern få gula fläckar och genom att lamellerna är glesare och tydligt nedlöpande.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

bottom of page