Urtica dioica - Brännässla

BIOTOPER : Lövskog, Mänskligt störd/skapad mark, Triviallövskog, Ädellövskog, Havsstrand, Sötvattensstrand.

NatureGate - https://luontoportti.com/sv/t/172/nassla

2-årig, dioik ört.

Höjd : 30–150 cm.

Blomma : Enkönad. Hanblomma: 4-taligt foderlikt, grågult hylle. Vid varje hylleblad en ståndare vars ståndarsträng i knoppstadiet är inåtvriden. Ståndarknappar gula. Honblomma: Hylle med 2 större och 2 mindre gråaktigt gröna, håriga blad. De större hyllebladen skyddar pistillen och senare nöten. Pistill med ett stift. Fruktämnet enrummigt.

Bladen : Skaftade och med smala stipler. Bladskaftet och bladnervernas undersida bränn- och finhåriga. Bladskiva hel, äggrund – smalt äggrund och med hjärtlik (åtminstone hos de lägre bladen) eller rund bas, sågad kant. Mellanbladens bladskiva 2 ggr. längre än bred och bladskaftet högst hälften så långt som bladskivan. Bladen korsvis motsatta.

Frukten : Gulaktig, oval och platt nöt.

Växtplats : Gårdar, husväggar, trädgårdar och ruderatmarker.

Blomningstid : Juli – september.

Nässlan är en perenn nyttoväxt. Den är vanligen tvåbyggare. Stammen är fyrkantig, försedd med brännhår och vanligen oförgrenad. Det finns två underarter av nässla i Finland. Den allmännare brännässlan (ssp. dioica) är sydlig till sin utbredning. Den smalbladiga fjällnässlan (ssp. sondenii) som nästan saknar brännhår är koncentrerad till norra Finland. Brännässlan bildar lätt stora bestånd med hjälp av sin revande jordstam. Brännhåren fungerar som injektionssprutor. Den knopplika spetsen bryts av då den vidrörs och den ihåliga nålen tränger in i huden och avsöndrar en svidande syralösning.

Brännässlan har använts till mycket. Av fibrerna har man framställt nät, linne och underkläder mm. Nässelvatten, som fås genom att blötlägga växten några dagar, är ett bra gödsel i trädgården. Nässlan har även använts som läkeväxt mot diverse krämpor. C-vitaminhalten i nässlan är hög.

Wetterholm, Matilda, 2023. Brännässla (Urtica dioica L.): Bioaktiva komponenter och funktionella egenskaper. Grundnivå, G2E. Uppsala: SLU, Institutionen för molekylära - https://stud.epsilon.slu.se/19224/

Urtica dioica L. (UD) eller brännässla har använts i tusentals år som traditionell medicin och i kosten. Litteraturstudien syftar till att undersöka vilka bioaktiva komponenter som finns i nässla och dess funktionella egenskaper med fokus på hälsa. Brännässlan är känd som ett ihärdigt ogräs som orsakar smärtsam klåda. Genom blötläggning eller tillagning försvinner de stickande faktorerna och den kan användas och konsumeras utan risk för skador. Brännässlan innehåller en mängd bioaktiva föreningar. Dessa inkluderar bland annat terpenoider, karotenoider, fettsyror, tanniner och flavonoider. Mängden bioaktiva komponenter och den fenoliska sammansättningen i nässla påverkas av ett flertal faktorer som inkluderar hur växterna behandlas, vilken del av växten som analyseras, deras geografiska och ekologiska status, klimatet de växer i, säsongsmässiga förhållanden, åldern på växterna, miljöstressfaktorer samt skillnader mellan olika arter. Bladen innehåller generellt sett mer polyfenoler än andra delar av växten.
UD har påvisats ha antioxidantegenskaper, antiinflammatoriska egenskaper, kan hjälpa till att sänka blodtrycket, minska höga nivåer av fett och kolesterol, samt har fördelar för personer med diabetes. Dessa hälsofördelar tillskrivs de bioaktiva komponenterna. Antioxidantpotentialen hos UD är stor men fler studier krävs för att bedöma potentialen hos människor och för att fastställa exakt vilka komponenter som ligger bakom dess antioxidantegenskaper. Även mekanismerna bakom dess funktionella egenskaper behöver undersökas vidare för att kunna utnyttja växten till fullo. Brännässlans potential för att behandla och förebygga sjukdomar som allergi, diabetes och cancer gör den till en intressant växt för fortsatt forskning och utveckling av läkemedel och kosttillskott. Det är värt att överväga att inkludera brännässlor regelbundet i kosten för att främja hälsa och förebygga sjukdomar.