SOMMAR, SMAKEN AV SMULTRON

​

Sommar, när jag hör ordet sommar så kommer alltid det mytiska och hoppfulla 50: talssommar upp i mitt inre. Hemmafruar, vätt som fladdrar på tvättlinor, ungar som stojar, plaskdammen i parken eller små lummiga badplatser i någon Småländsk insjö i Nässjötrakten och så bullar och saft på någon innergård på Mariagatan. Eller gungandet i hammocken hos farmor och farfar i en hörna i en otrolig trädgård fylld av blomprakt i deras egna handelsträdgård. De varma somrarna, luften fylld av med doften av terpentin från solstekta furor i ett bergigt landskap och den ljuvliga doften av nytjärade bryggor vid havsviken hos mormor och morfar i Gamleby. Lyckligt lottad att få uppleva sommaren i F, G och H län i det stora landskapet Småland. Jag minns vagt någon lång utflykt till Skåne i slutet av 50: talet en strand den längsta och bredaste jag sett och helt översållad av snäckskal, måste ha varit Råbocka i Ängelholm. Senare i livet blev det mest jobb på sommaren, som markbyggare/trädgårdsarbetare då blev det så och längre fram torghandlare och sedan 20 år Borgmästare i Luftkuddeland. Nu är det hoppborgar på campingplats som gäller. Som väl är har jag jobbat på campingar på Öland och i Västervik. Nära till havet och de Småländska skogarna som tyvärr har förändrats drastiskt sedan barnsben. Det är klart att jag var mindre både kroppsligt och medvetet men skogarna var större, högre, vidare och djupare när jag var barn. Nostalgin och drömmen om den väldoftande urskogen, de orörda vidderna det klara och rena havet lever i mitt inre. Längtan tillbaka till de skogar där mormor, morfar och jag plockade de första kantarellerna, där läpparna färgades blå av bären, gläntan eller skogsbrynet där vi avnjöt vår medhavda matsäck sitter djupt i själen och med förtvivlan inser jag att de aldrig kommer tillbaka inte i min livstid och inte heller i en överskådlig framtid, mina barn kommer aldrig att få uppleva dem, de vackra bondskogarna eller till och med de nästan orörda skogarna, aldrig uppleva den tystnaden, den friden som fanns då och som jag så väl minns. Så när jag fotograferar så är det inte städer eller kalhyggen som finns på mina bilder men om jag har lyckats fånga sommaren vet jag inte men det kanske kommer.