Om mig

Född 1953, uppvuxen på småländska höglandet, Nässjö närmare bestämt.

Flyttade1979 till Helsingborg, en avstickare till Gävle i nästan 6 år, tillbaks i Helsingborg 1986 en sväng till landet, hyrde ett hus av Rosendals slott utanför Kropp något år, sedan till Höganäs ett par år, till Hasslarp en kort tid sedan åter Helsingborg och nu åter boende i Höganäs sedan hösten 2022.

​

Jag har alltid varit i skogen, det var där man lekte, det var där föräldrarna tog med mig, det var mest bärplockning för mamma Sonjas del och fiske för pappa Arne.

Men framför allt var det morfar Albert och mormor Elin som lärde mig något om skogen. Morfar jagade och kunde mycket om de vilda djuren mormor var mer inne på svamp och bär så det var en bra kombination. Jag var tidigt med i Fältbiologerna och det blev insekter och fåglar några år på 60 talet.

Så småningom tog kärlväxterna överhand framförallt ”medicinalväxter” och de ätliga. Farmor Svea och farfar Hugo hade sina egna kurer mest farmor och det väckte min nyfikenhet.

​

Mycket litteratur blev det, mycket plockande och samlande, ett skåp var alltid fullt med burkar med egenplockade örter för diverse åkommor och så klart för det dagliga örtteet. I taket hängde det knippen med torkade örter både för användning och som prydnad.

Svampen har alltid varit närvarande och jag plockade en hel del matsvamp bara de säkra arterna, på den tiden var de inte så många, kanske ett tiotal. De senaste tjugo åren har örterna fått stryka på foten, jo jag plockar, torkar och har i burkar men numera bara ett fåtal arter. Jag plockar fortfarande färska örter som ingår i min matlagning och som örtsalt, odlar också en del kryddväxter som får komplettera de vilda.

​

Under alla år har jag fotograferat men bara på skoj eller ja, jag fördjupade mig lite i det på 70 talet mest svartvitt och dia. Jag var faktiskt fotolärare på en nybörjarkurs på Sörängens folkhögskola både i fotografering och mörkerrumsteknik i ett par år. Som de flesta användare av systemkameror så skulle jag aldrig byta ner mig till ett ”digitala monster” när de kom men det blev inte så.

Efter några år hade de blivit så bra och prisvärde så det var bara att ge sig och omfamna den digitala världen, nu blev att mycket enklare och billigare. Svamparna blev mycket snyggare i färg än i svartvitt, jag hade börjat fotografera svampar på 70 talet, nu blev jag nyfiken på att lära mig fler arter utöver den röd flugsvamp och de fåtal ätbara jag kunde.

​

Den svamplittertur som var tillgänglig var inte så mycket att tjoa över och det gick trögt med inlärningen men det har och hade nog lite att göra med min dysleksi. Det gick långsamt men en och annan ny art lärde jag mig i alla fall genom åren. En hel del matsvamp plockades, en del torkades en del hamnade i frysen men jag var aldrig riktigt nöjd med den frysta. Torkning av svamp och torkad svamp tycket jag mer om och jag byggde några riktig bra svamptorkar och plockade så mycket att jag sålde en hel del både färska och torkade under några år.

Jag och pappa plockade över ett ton några säsonger i mitten av 80 talet mest trattkantareller.

De hade blivit riktigt populär från mitten av 70 talet, innan dess hade inte tillhört ”gormetsvamparna” men nu hade de stigit in i finrummet. Varken mina mor eller farföräldrar eller pappa och mamma hade plockat dem innan jag lärde dem arten. Jag minns min morfar som var väldigt skeptisk när jag plockat minst hundra liter vid en utflykt i Gamlebytrakten, han tycket de såg oaptitliga och aningen giftiga ut.

När jag sedan bjöd på vegobiffar, potatis och en mustig trattkantarellsås så föll han som en fura och utropade – Så gott varför har vi aldrig plockat dessa svampar? Jag fick lära mormor att göra svampbiffar, sås kunde hon såklart och hon lärde mig att konservera. Mormor hade alltid konserverade kantareller, hon konserverade förövrigt det mesta. Torkning av svamp var inget att tänka på och frysbox var inget som fanns hemma på den tiden.

Nu blir det ett hopp i tiden fram till 2007, jag har sedan några år ett nytt företag ”Luftkuddeland” (hoppborgar mm.) och vi jobbar nästan enbart när barnen är lediga från skolan.  Jag har alltså rätt mycket fritid och nu vill jag återuppta svampen och örterna som mer eller mindre legat på is några år. Nu skall jag ta mig tid att lära mig minst tre nya matsvampar per säsong, så det blir till att uppdatera med nya svampböcker. En kväll slår det mig att det kanske finns något om svamp på internet, jag börjar leta, det tar inte lång tid förrän jag hittar till svampguiden.com. Jag skaffar mig en profil och loggar in på forumet, som den fotograf jag är så hade jag fotograferat en del svamp och här kunde man lägga ut sina bilder och få svar från kunniga människor. Nu var jag fast i svamparnas underbara värld och inte bara i svamparnas utan i myxomyceternas likaså. Jag lärde mig rätt fort, jag la mer och mer tid i skogen, en ny värld öppna de sig med all småvampar och andra organismer.    

Jag hittade en skånsk svampförening ”Puggehatten” som jag gick med i och deltog i många av deras svampexkursioner. Numera sitter jag i dess styrelsen sedan 8 år tillbaka, alltså Skånes Mykologiska Förening, ”Puggehatten” och leder egna exkursioner. Jag är medlem i Sveriges Mykologiska Förening, jag skriver en del artiklar i både tidskriften ”Puggehatten” och i Sveriges Mykologiska Förenings, SMT.  Så kom Facebook och hänget på svampguiden blev nästan helt utbytt mot de olika svampforum som dök upp Facebook. Tyvärr var där en salig röra och dåligt styrda grupper med allt för mycket gissande och okunskap. Några beslutade att bryta sig ur och skapa en riktigt seriös grupp, vi som kunde en del blev tillfrågade om vi var intresserade att bli admin i en ny svampgrupp som till slut kom att heta Svamp-Klapp. Så blev jag med mikroskop och stereolupp, bättre kamera och fler objektiv mm.

I mina tankar föddes idén om att göra en egen webbsida med de arter som jag hittade och fotograferade, det började bli rätt många arter och bilder. Det kändes rätt synd att inte göra något med allt material och ett komplement till alla de perfekta svampbokssvampar som avbildades i alla böcker. Det skulle nog inte vara helt fel att visa bilder på svamparna i olika stadier inte bara de perfekta. Eftersom jag tidigare pysslat med lite radioreklam och hade ett företag som hette Skogens Röst ”det miljövänliga reklamföretaget” så bytte jag inriktning på det och döpte min webbsida till Skogens Röst, den du just nu besöker. 

Det har nu inte bara blivit en webbsida, utan jag jobbar även med svamp och naturguidningar lite sporadiskt men förhoppningsvis kommer det att bli mer av det framöver.

​

RÄDDA VAD SOM RÄDDAS KAN är mitt motto.

Jag försöker göra så mycket jag kan för att hjälpa till att rädda de spillror av orörd (som knappt finns) skog eller skog som inte har varit kalhyggen på minst 100 år eller annan natur som är skyddsvärd.

Jag letar efter de spillrorna och när jag hittar en sådan plätt så försöker jag inventera området på fungan och de andra arterna, lite som en bioblitz så gått jag kan och rapporterar mina fynd till AP/ Artportalen och i vissa fall tar jag kontakt med länsstyrelsen i den berörda regionen.

Jag är med i bland annat Skydda skogen och delar flitigt det som skrivs både på deras webbsida och på deras Facebook på min Facebookprofil så att mina vänner får se hur illa det står till med vår natur och jag hoppas att de delar med sina vänner.

Kanske kan det hjälpa till att Rädda vad som Räddas kan.

Hjälp till du också, all hjälp behövs litet som smått och allt gör skillnad.

​