top of page

Heteroptera (skinnbaggar) : 

Cimicomorpha, Dipsocoromorpha, Gerromorpha, Leptopodomorpha, Nepomorpha, Pentatomomorpha

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Infraordning   6                            6                                    6

Överfamilj    20                          20                                  20

Familj           42                          42                                  42

Underfamilj 14                          12                                  12

Släkte        276                        271                                269

Artkomplex   2                            1                                     1

Undersläkte  3                            0                                     0

Art              636                       625                                 620

Underart333

Acanthosoma haemorrhoidale - Hagtornsbärfis

EKOLOGI : Inga uppgifter i DynTaxa. 

Wikipedia :  Hagtornsbärfis, är en insektsart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Hagtornsbärfis ingår i släktet Acanthosoma, och familjen kölskinnbaggar.Arten är reproducerande i Sverige.

EKOLOGISK GRUPP : Växtätare (herbivor)

Campyloneura virgula (OBS! Bilden visar en "nymf")

EKOLOGI : Inte mycket info på DynTaxa.

Campyloneura virgula är en insektsart som först beskrevs av Herrich-schaeffer 1836. Campyloneura virgula ingår i släktet Campyloneura och familjen ängsskinnbaggar. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

EKOLOGISK GRUPP :  Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)

Coreus marginatus

EKOLOGI :   Jordbrukslandskap, urban miljö. Mitt fynd i vissen lövförna.

En av 10 arter Bredkantskinnbaggar som påträffats i Sverige.

Wikipedia : Coreus marginatus är en insektsart som först beskrevs av Carl von Linné den yngre 1758. Coreus marginatus ingår i släktet Coreus, och familjen bredkantskinnbaggar. Arten är reproducerande i Sverige

EKOLOGISK GRUPP : Växtätare (herbivor)

Elasmucha grisea - Mindre björkbärfis.

EKOLOGI : Inga uppgifter i DynTaxa. 

Mindre björkbärfis  är en insektsart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Mindre björkbärfis ingår i släktet Elasmucha, och familjen taggbärfisar. Arten är reproducerande i Sverige.

EKOLOGISK GRUPP : Växtätare (herbivor)

Graphosoma lineatum - Strimlus.

EKOLOGI : Inga uppgifter i DynTaxa. 

Strimlus är en insekt som ingår i familjen bärfisar och ordningen halvvingar. Den är Södermanlands landskapsinsekt.

Strimlusen är en ca 7 millimeter bred och 10-12 millimeter lång på ovansidan svart- och rödrandig insekt. Undersidan är "rutig" i svart och rött. Trots namnet rör det sig om en skinnbagge och ingen lus.

Strimlusen är en värmekrävande art som lever på flockblomstriga växter, till exempel hundkäx (Anthriscus sylvestris). Både vuxna djur och nymfer suger näringsämnen ur växten, dess fruktämnen och senare dess frön.

Strimlössen övervintrar som adulter i markskiktet och brukar visa sig på näringsväxterna i början av juni månad. Efter parningen, som ofta är en utdragen process under många timmar, och äggläggning dör så småningom de vuxna djuren. Som alla skinnbaggar har de ofullständig förvandling, vilket innebär att puppstadium saknas. Äggen kläcks och de små nymferna, som liknar de vuxna djuren, ömsar successivt skinn. Efter fem sådana tillväxtstadier utgör de en ny sensommarpopulation av adulta djur. Nymferna är brunaktiga med gula teckningar och djuren blir även i sitt avslutande vuxenstadium litet brunare än den klart svartröda teckningen hos försommarpopulationen. En viss mognadsprocess, kanske även övervintring, krävs för att utveckla den klarare färgteckningen. Den brunaktiga färgen gör att strimlössen blir svåra att se på värdväxterna, som på eftersommaren blivit brunaktiga. Strimlössens klara teckning i rött och svart under försommaren utgör en signal till fåglar och andra insektsätare att strimlusen är giftig och inte bör ätas. Även för oss människor är arten illaluktande, strimlusen hör till den grupp skinnbaggar som i vardagligt tal brukar kallas för "bärfisar", familjen Pentatomidae.

Nymferna uppvisar ibland ett kannibalistiskt beteende, som tar sig uttryck i att en nymf under vissa betingelser kan suga ur kroppssafterna hos ett syskon. Ett "avvärjningsbeteende" med tvära kast av kroppen kan därför ses då en nymf känner att ett syskon sitter på dess rygg. Honorna har 7 äggstockar, vilket innebär att det normala antalet nymfer per kull är 7 eller multipler av 7.

Strimlössen är lättast att upptäcka då solen skiner. Vid mulet väder kryper de oftast ner mot markskiktet. De kan vid lämplig väderlek ta till vingarna och uppsöka nya lokaler. Varma somrar med många soltimmar innebär att strimlössen är fullvuxna i början av augusti. Kalla och regniga somrar kan slå ut delar av populationen, som aldrig hinner nå sitt vuxenstadium.

EKOLOGISK GRUPP :  Växtätare (herbivor)

Kleidocerys resedae - Fröskinnbagge

EKOLOGI :

Kleidocerys resedae tillhör Fröskinnbaggar (Lygaeidae) är en familj i insektsordningen halvvingar. Familjen innehåller cirka 4 000 kända arter. I Europa finns runt 400 arter och i Sverige finns omkring 80 arter.

De flesta arter är små till medelstora halvvingar med diskreta färger. Men det finns även arter som har en mer lysande färgteckning, ofta i svart och rött. Födan är vanligen växtsaft. En del arter är specialiserade på en enda växtart, medan andra kan leva på flera olika växtarter. Några arter är kända som skadedjur i jordbruket, på grödor som hirsmajsrissockerrörhavreoch vete. Några arter är rovdjur som lever på andra mindre insekter och larver.

Fröskinnbaggar har liksom andra halvvingar ofullständig förvandling och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago.

EKOLOGISK GRUPP : Växtätare (herbivor)

Kleidocerys resedae - Fröskinnbagge

EKOLOGI :

Kleidocerys resedae tillhör Fröskinnbaggar (Lygaeidae) är en familj i insektsordningen halvvingar. Familjen innehåller cirka 4 000 kända arter. I Europa finns runt 400 arter och i Sverige finns omkring 80 arter.

De flesta arter är små till medelstora halvvingar med diskreta färger. Men det finns även arter som har en mer lysande färgteckning, ofta i svart och rött. Födan är vanligen växtsaft. En del arter är specialiserade på en enda växtart, medan andra kan leva på flera olika växtarter. Några arter är kända som skadedjur i jordbruket, på grödor som hirsmajsrissockerrörhavreoch vete. Några arter är rovdjur som lever på andra mindre insekter och larver.

Fröskinnbaggar har liksom andra halvvingar ofullständig förvandling och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago.

EKOLOGISK GRUPP : Växtätare (herbivor)

Leptoglossus occidentalis

WIKIPEDIA : Leptoglossus occidentalis är en insektsart som beskrevs av Heidemann 1910. Leptoglossus occidentalis ingår i släktet Leptoglossus och familjen bredkantskinnbaggar. Arten är i huvudak utbredd i Nordamerika men har introducerats till Europa via barrträdstimmer. Arten är än så länge tillfällig i Sverige.

2021 dyker den upp igen på min inglasade balkong vid nästan samma tidpunkt för tredje året i rad. Numera får man anse den som permanent boende i Sverige, denna invasiva bredkantskinnbagge.

(Det går inte att länka till en PDF-fil så vill du läsa mer så kopiera länken och klistra in den i din webbläsare) file:///C:/Users/Dator/Desktop/ET2012%2055-58.pdf

EKOLOGISK GRUPP : Växtätare (herbivor)

Palomena prasina - Grön bärfis.

EKOLOGI : Ingen info i DynTaxa.

Grön bärfis eller grönt stinkfly (Palomena prasina) tillhör familjen bärfisar och är utbredd över större delen av Europa, samt i tempererade delar av Asien och norra Afrika.

De fullbildade insekterna har en kroppslängd på omkring 11 till 14 millimeter. Färgen på kroppen är övervägande grönaktig, utom på täckvingarnas hinnartade del, hemelytron, som är mörkare brunsvart.

Ovansidan på kroppen har en fin rödbrunaktig punktstruktur, särskilt framträdande på skutellen. Antennerna har fem leder och blir mörkare ut mot spetsen. Benen är gulgrönaktiga.

På sensommaren börjar den gröna bärfisens färg gå över till mer brunaktig och när hösten kommer är bärfisen mer brun än grön i färgen. Detta är en anpassning för övervintringen och bärfisen får tillbaka sin gröna färg igen framåt våren.

Mundelarna är sugande och den livnär sig på saft från olika växter. Den kan också suga på bär.

Utvecklingen från ägg till imago sker som hos andra halvvingar genom ofullständig förvandlingNymferna liknar de fullbildade insekterna men är vinglösa och kan ha mörkare fläckar.

EKOLOGISK GRUPP : Växtätare (herbivor)

Pentatoma rufipes - Rödbent bärfis

EKOLOGI : Ingen info i DynTaxa.

Rödbent bärfis, också kallad rödbent stinkfly, är en art av bärfisar som finns bland annat i Sverige. Den lever av att suga i sig växtsafter eller småkryp genom sin sugsnabel. Spetsskinnbagge har liknande färger men en annan form på skölden.

EKOLOGISK GRUPP : Djurätare (karnivor), Växtätare (herbivor)

Pentatoma rufipes - Rödbent bärfis

EKOLOGI : Ingen info i DynTaxa.

Rödbent bärfis, också kallad rödbent stinkfly, är en art av bärfisar som finns bland annat i Sverige. Den lever av att suga i sig växtsafter eller småkryp genom sin sugsnabel. Spetsskinnbagge har liknande färger men en annan form på skölden.

EKOLOGISK GRUPP : Djurätare (karnivor), Växtätare (herbivor)

Pentatoma rufipes - Rödbent bärfis

EKOLOGI : Ingen info i DynTaxa.

Rödbent bärfis, också kallad rödbent stinkfly, är en art av bärfisar som finns bland annat i Sverige. Den lever av att suga i sig växtsafter eller småkryp genom sin sugsnabel. Spetsskinnbagge har liknande färger men en annan form på skölden.

EKOLOGISK GRUPP : Djurätare (karnivor), Växtätare (herbivor)

Pentatoma rufipes - Rödbent bärfis

EKOLOGI : Ingen info i DynTaxa.

Rödbent bärfis, också kallad rödbent stinkfly, är en art av bärfisar som finns bland annat i Sverige. Den lever av att suga i sig växtsafter eller småkryp genom sin sugsnabel. Spetsskinnbagge har liknande färger men en annan form på skölden.

EKOLOGISK GRUPP : Djurätare (karnivor), Växtätare (herbivor)

Pyrrhocoris apterus - Eldlus

(Info från Naturhistoriska Riksmuseet)

EKOLOGI : Eldlöss hittas mest vid basen av lindar samt på malvor, vars frukter de suger ur. De suger även ibland på döda insekter och på nyfödda eller nyömsade exemplar av den egna arten.

Den 0,9 - 1,3 cm långa svart- och rödfärgade eldlusen (Pyrrhocoris apterus) är ingen lus, utan en skinnbagge. Vingarna är ofta förkrympta. Den är regelbundet färgad i svarta och röda längsstrimmor. Eldlusen kan många gånger uppträda i stora mängder, men den är ingen skadeinsekt på hus eller byggnader.

Också larverna är svart och röda och ju äldre de blir desto mer liknar de den fullbildade eldlusen.

Eldlusen är numer lokalt allmän och finns i stora delar av framför allt sydöstra Sverige och i Mälarlandskapen. Den förekommer från Skåne till Dalarna och södra Norrland.

EKOLOGISK GRUPP : Djurätare (karnivor), Växtätare (herbivor)

bottom of page