top of page

Rubroboletus :

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       3                                          3                                   3

​

Rubroboletus legaliae (falsk djävulssopp), Rubroboletus rhodoxanthus (rosensopp), Rubroboletus satanas (djävulssopp)

Rubroboletus legaliae - Falsk djävulssopp (EN) 

Ekologi : Båda fyndplatserna i Sverige utgör parkmiljöer där den växer under ek (Quercus). I Danmark och på kontinenten är den även känd att växa med bok (Fagus). I Danmark är den funnen under både ek och bok medan det enda norska fyndet är gjort under ek. Gemensamt för artens ekologi i hela Europa är att den föredrar kalkrika, varma och mer eller mindre glesa skogsmiljöer.

(Kännetecken - I Sverige finns fyra stora sällsynta arter ädelsoppar med gråaktig hatt och mer eller mindre rödaktigt porlager (djävulssopp B. satanas, falsk djävulssopp B. legaliae, rosensopp B. rhodoxanthus och purpursopp B. rhodopurpureus). Dessa har länge sammanblandats och de fåtaliga svenska fynden har tillförts än det ena eller andra namnet. Fruktkropparna hos alla arter blir med åldern mer eller mindre brunaktiga och kan då i många fall vara helt omöjliga att bestämma till art. Sentida noga dokumenterade fynd har dock visat att samtliga dessa fyra arter förmodligen förekommer i Sverige, om än extremt ovanliga och att de delvis har olika utbredningsbild och ekologi)

Falsk djävulssopp skiljs från de övriga i gruppen på att tillsammans med den äkta djävulssoppen ha ljusare vitt-gult fruktkött medan rosensoppen har mera utpräglat gult kött i såväl hatt som fot. Purpursoppen har också gult fruktkött men blånar så snabbt att denna färg bara ses under bråkdelen av en sekund. Att skilja falsk djävulssopp och rosensopp kan däremot vara mycket svårt och ibland omöjligt. Förutom skillnader i köttets färgtoner anges rosensoppens fot vara mera cylindrisk och har ett grövre och mera kontrastrerande nätmönster. Fruktköttet hos falsk djävulssopp uppges också ha en doft som påminner om libbsticka eller "buljong", som märks speciellt tydligt vid intorkning. Det svenska materialet från Östergötland är DNA-sekvenserat vilket också bekräftat arttillhörigheten.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Rubroboletus rhodoxanthus - Rosensopp : Starkt hotad (EN)
EKOLOGI : De svenska fynden är gjorda under bok (Fagus) i kalkrik bokskog, medan arten i övriga Europa anges växa under ek (Quercus). Som alla de andra stora ädelsopparna kräver den i Nordeuropa kalkrika och klimatmässigt gynnsamma, varma miljöer.
KÄNNETECKEN : Hatt upp till 20 cm i diameter, vit till vitgrå, senare mer grågul och ofta med rosa färgton, speciellt närmast hattkanten. Hattytan blånar inte vid beröring. Rören är gula och rörmynningarna orange till röda och blånar vid tryck. Foten är svagt klubbformad hos yngre fruktkroppar, men blir som utvuxen mer cylindrisk. Foten har ett tydligt rödaktigt ådernät som kontrasterar mot en påfallande gul botten. Köttet är ljust gult i hatten och mörkare gult i foten. Köttet blånar i hatten men knappast alls i foten. Ingen utpräglad lukt. Smaken är något syrlig.
Arten kan lätt förväxlas med andra soppar som har mer eller mindre rödaktigt porlager. Framförallt djävulssopp (Rubroboletus satanas), falsk djävulssopp (R. legaliae) och purpursopp (Imperator rhodopurpureus). Dessa har länge sammanblandats och kan vara svåra att skilja åt om inte unga och färska fruktkroppar finns tillhands. Rosensopp skiljs från de övriga i gruppen på att ha kraftigt gult kött, speciellt i foten, och att köttet blånar tydligast i hatten och knappt alls i foten. Purpursopp har också gulaktigt kött men kan skiljas på att hela fruktkroppen blånar kraftigt och snabbt inom någon sekund efter beröring, även på hattöversidan. Djävulssopp kan ha mycket svag rosa ton närmast hattkanten, men fotbasen är oftast tydligt utvidgad och klubbformad, medan rosensoppens fot oftast är mer cylindrisk och med ett grövre och mera kontrastrerande nätmönster)
FÖREKOMST : Arten är i Sverige känd från några få lokaler i Skåne: Bökenäset (Österlöv s:n), Klöva hallar (Söderåsen, Klippans kommun) och Dunderbäcken (Vittskövle s:n). I öviga Norden endast känd från en lokal i Norge (CR).
EKOLOGISK GRUPP: Mykorrhiza

Rubroboletus satanas- Djävulssopp (EN).

Ekologi : Djävulssoppen bildar mykorrhiza med ek och bok, möjligen även med hassel i halvöppna gräsmarker, gärna med inslag av hassel. De öländska lokalerna är betade. Det är en sydlig och värmekrävande art som på Öland och Gotland påträffas i hävdade lövängar. I Tyskland anses den vara en karaktärsart för kalkrika sydsluttningar med bokskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenteras till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

(Kännetecken - En stor och köttig sopp med ljusgrå, 10–25 cm bred hatt, röda porer och uppsvälld, röd och finmaskigt nätådrig fot. Köttet är gulvitt och blånar något i snitt. Smaken är mild och sötaktig. Lukten hos äldre exemplar är obehaglig. Arten är giftig men ej livsfarlig som ibland uppgivits. Den är en sommar- och höstsvamp)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

bottom of page