Xerula pudens - Brunluddig roting (VU)

Ekologi :Brunluddig roting växer från rötter av lövträd i hagmark, lövängar, parker och lövskog. I Sverige är den främst funnen i anslutning till ek men även vid hassel och bok. Arten tycks vara kalkgynnad.

(Kännetecken - Brunluddig roting har en hatt som ung är klockformad, senare något välvd till utbredd, ofta med tydlig puckel, slät till radiärt rynkad, torr och sammetsluden. Färgen är gulbrun till varmt rödbrunaktig. Foten är gradvis något tjockare och ibland något ansvälld nertill, ofta rotlikt förlängd, svagt till tydligt längsfårad, ibland vriden, ganska seg, sammetsluden och ungefär av hattens färg. Köttet är vitaktigt, smaken besk och lukten oansenlig. Skivorna är ganska glesa, fria, vitaktiga. Sporpulvret är vitt. Fruktkropparna kommer om sommaren och hösten.

Kännetecken : Brunluddig roting har en hatt som ung är klockformad, senare något välvd till utbredd, ofta med tydlig puckel, slät till radiärt rynkad, torr och sammetsluden. Färgen är gulbrun till varmt rödbrunaktig. Foten är gradvis något tjockare och ibland något ansvälld nertill, ofta rotlikt förlängd, svagt till tydligt längsfårad, ibland vriden, ganska seg, sammetsluden och ungefär av hattens färg. Köttet är vitaktigt, smaken besk och lukten oansenlig. Skivorna är ganska glesa, fria, vitaktiga. Sporpulvret är vitt. Fruktkropparna kommer om sommaren och hösten.

Svensk förekomst : I Sverige är svampen sällsynt. Den är främst funnen på Öland och Gotland samt i östra Mälarområdet men det finns också enstaka fynd från Skåne, Västergötland, Östergötland och Närke. Den är sällsynt också i Danmark, ej känd från Norge och i Finland bara funnen i trakten av Åbo. Svampen är rapporterad som sällsynt från Estland. Den är funnen i flera europeiska länder men tycks ingenstans vara allmän. Arten är rödlistad i Danmark och Norge.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor