top of page

Ramaria  - Korallfingersvampar :

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Kollektivtaxon                 3                                          3                                  3

Art                                     45                                        39                                37

​​

​​

Ramaria abietina (blånande fingersvamp), Ramaria apiculata (gröntoppig fingersvamp), Ramaria bataillei

Ramaria boreimaxima (rotfingersvamp), Ramaria botrytis (druvfingersvamp), Ramaria brienzensis

Ramaria broomei (svartnande fingersvamp), Ramaria comitis, Ramaria corrugata, Ramaria echinovirens (smaragdfingersvamp)

Ramaria eosanguinea, Ramaria eumorpha (granfingersvamp), Ramaria fascicaulis, Ramaria fennica (lilafotad fingersvamp)

Ramaria flaccida, Ramaria flava, Ramaria flavescens, Ramaria flavicingula, Ramaria flavobrunnescens, Ramaria flavoides

Ramaria flavosalmonicolor, Ramaria formosa (lömsk fingersvamp), Ramaria fumigata (grålila fingersvamp)

Ramaria gracilis (anisfingersvamp), Ramaria ignicolor, Ramaria karstenii (taggfingersvamp), Ramaria krieglsteineri

Ramaria largentii, Ramaria lutea (guldfingersvamp), Ramaria neoformosa, Ramaria pallida (blek fingersvamp)

Ramaria roellinii (stäppfingersvamp), Ramaria rubella, Ramaria rufescens (fjällfotad fingersvamp), Ramaria safraniolens

Ramaria sanguinea (fläckfingersvamp), Ramaria schildii (citronfingersvamp), Ramaria spinulosa (sydlig taggfingersvamp)

Ramaria stricta (rak fingersvamp), Ramaria subbotrytis (praktfingersvamp), Ramaria subdecurrens, Ramaria subtilis, Ramaria suecica

Ramaria testaceoflava (gultoppig fingersvamp), Ramaria tsugina, 

​

Ramaria fennica/fumigata - Ramaria fennica (lilafotad fingersvamp), Ramaria fumigata (grålila fingersvamp)

 

​Ramaria flava s.lat. (gul fingersvamp) - Ramaria flava, Ramaria flavescens, Ramaria flavobrunnescens, Ramaria largentii

Ramaria lutea (guldfingersvamp), Ramaria safraniolens, Ramaria schildii (citronfingersvamp), Ramaria suecica

 

Ramaria spinulosa/karstenii (sydlig taggfingersvamp/taggfingersvamp) - Ramaria karstenii (taggfingersvamp)

Ramaria spinulosa (sydlig taggfingersvamp)

Ramaria apiculata - Gröntoppig fingersvamp

Ekologi : Granskog och triviallövskog. Murkna stubbar, liggande stammar och vedspån av gran och lövträd.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Ramaria bataillei (VU)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med bok i ängsbokskog. Bara påträffad i bokskogsraviner i Skåne (3 lokaler) samt Blekinge (1 lokal). Vacker stor mörk art som får orangefläckig fotbas. Uppenbarligen mycket ovanlig med liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (80-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (30). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (4-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 km² och förekomstarean (AOO) till 120 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria boreimaxima - Rotfingersvamp (VU). (Vårt fynd (Alf Pallin) Här växer den i klippig/blockrik kalkbarrskog och just detta ex verkar växa med en äldre gran.

Kännetecken : Rotfingersvamp är en mycket stor och kompakt korallfingersvamp, cirka 15–25 cm hög och bred. Arten har en kraftig vit stam (fot) som är delvis dold i marken. Från stammen utgår ett mycket tätt grenverk av beigebruna-ockragula grenar, vilka är upprepat förgrenade. Fruktkropparna kan till formen påminna om ljusbruna blomkålshuvuden som sticker upp bland renlavar och lingonris. Sporerna är bruna, cylindriska och släta i ljusmikroskop och hyferna är försedda med söljor.

Ekologi : Arten är troligen en mykorrhizasvamp med tall. Den växer på marken i ljusöppna, torra och magra, sandiga tallskogar inom områden med långvarig trädkontinuitet, t.ex. på åssluttningar och lavtallhedar. Vegetationen på växtplatserna domineras ofta av olika renlavar, lingon och ljung. På någon lokal växer den tillsammans med mosippa. Arten är till skillnad från många andra korallfingersvampar inte kalkgynnad. Den påträffas hos oss under hösten. I regnvåta delar av östra Nordamerika anges den även växa under juni och juli.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria botrytis - Druvfingersvamp (NT)

EKOLOGI : Druvfingersvamp bildar mykorrhiza med bok och tall, eventuellt även gran. Den växer i skogar med lång skoglig kontinuitet och uppträder gärna på ytor med tunna humuslager och blottad mineraljord, t.ex. i närheten av stigar. I södra Sverige är arten mest knuten till näringsrika äldre ängsbokskogar. I norr förekommer den i barr- och blandskog, främst i örtrika kalkbarrskogar (t.ex. blåsippsgranskog) på mulljord tillsammans med andra sällsynta mykorrhizasvampar som violgubbe Gomphus clavatus, raggtaggsvamp Hydnellum mirabile och fläckfingersvamp Ramaria sanguinea. Någon gång är arten även funnen på sandig och till synes ganska mager mark under gammal tall och gran. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon eller några enstaka platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen

KÄNNETECKEN : Druvfingersvamp är en rikt förgrenad, relativt stor och kompakt korallfingersvamp med röda grentoppar. Svampen blir ca 15 cm hög och bred, ibland ännu större. Foten är vit, stor och fast. Grenarna är täta, upprepat förgrenade, och har trubbiga spetsar. Färgen är beigevit-gulvit-rosavit, i topparna vinröda. Unga fruktkroppar har tätt med korta purpurfärgade grenanlag som utgår från den kraftiga vita foten. På äldre fruktkroppar med utväxta grenar bleknar färgen successivt och svampen blir slutligen ganska ljust beigegulvit-gulbrun, men ofta syns en kvarvarande rosaröd ton längst ut på spetsarna. Köttet är vitt och marmorerat och smakar milt (i grenspetsarna eventuellt något beskt). Svampen har en frisk doft. Hyferna har söljor och sporerna är ca 11–18 x 4–6,5 µm, svagt strimmiga av låga åsliknande ornament (synligt i faskontrastmikroskop).

FÖREKOMST : En välkänd och uppmärksammad svamp. På grund av att arten är lätt att känna igen och ofta blir samlad (som matsvamp) kan den uppfattas som betydligt vanligare än vad den är. Svampen är en karaktärsart för gamla ängsbokskogar i Sydsverige, men är relativt sällsynt. Längre norrut är den överallt sällsynt. Enstaka nordliga fynd har gjorts i norra Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Jämtland. 150 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 3 000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre barrskog. I Tyskland har arten gått starkt tillbaka under senare år och klassas nu där som starkt hotad. I Norden är arten förutom i Sverige funnen i Danmark, södra Norge och Finland.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Ramaria eumorpha - Granfingersvamp

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Barrförna.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Ramaria flaccida

Ekologi : Barr- och lövskog. Barr- och lövförna. 

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Ramaria flavobrunnescens (NT)

Kännetecken : En relativt liten och tunnköttig, bräcklig, livligt gul-orangegul korallfingersvamp med tunna, nästan genomskinliga (hygrofana) grenar (kan påminna om den hos gullhorn Calocera viscosa). Svampen är oftast mindre än 10 cm hög och bred. Färgen är först kromgul-orangegul, som äldre svavelgul-ockragul. Grentopparna består av en till tre divergerande korta spetsar. Dessa, liksom svampen i övrigt, kan som äldre eller vid tumning få bruna fläckar. Fruktkroppen har många huvudgrenar som utgår redan från markplanet och förgrenar sig rikligt med öppna, runda (U-formiga) grenvinklar. Foten är vid fästpunkten vitaktig men över marknivån livligt gul. Svampen smakar milt, nötaktigt. Sporerna är korta, ellipsoida, ca (7-) 8-9,5 µm långa och markant vårtiga. Hyferna har söljor.

Ekologi : Arten bildar ektotrof mykorrhiza med lövträd, troligen lind, och är påträffad på kalkrik mark i ädellövskog med bok, ek och lind, t.ex. forna lövängar, hagmarker samt sluttningar med lind och hassel. Mycket talar för att arten hos oss är knuten till relikta förekomster av lind, ett träd som ofta finns insprängt i annan skog, men detta måste närmare undersökas och fastställas. Det är emellertid mycket slående att den vid ett tiotal förekomster i södra Sverige alltid har vuxit vid gammal lind. I Centraleuropa har även granskog uppgivits som växtmiljö, vilket troligen är felaktigt eller åtminstone inte är aktuellt i Norden. Arten tycks vara värmekrävande och föredra halvöppna och klimatiskt gynnsamma lägen, ofta i sluttningar med blottade mineraljordsfläckar. Vissa lokaler utgör idag slutna lundar som tidigare varit halvöppna och kulturpräglade.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria flavosalmonicolo (VU)

Kännetecken : En medelstor korallfingersvamp, cirka 5–15 cm hög och bred. Foten och de basala huvudgrenarna är ofta relativt kraftiga, de övre grenarna är täta och upprepat förgrenade. Foten är slät, basalt vit, uppåt övergående i grenarnas färg, ofta med något vitmarmorerad (vattrad) struktur. Grenarna och grenspetsarna är på unga exemplar livligt orangegula. Under mognaden under ett par dagar övergår färgen till ljust beigerosa eller laxrosa, ibland med en ljust frostig yta. Som gammal bleknar svampen ur och blir ljust beigebrun. Svampen har ovanligt små, fint vårtiga sporer (ca 6,5–9 x 3,5–4,5 µm) och hyfer med söljor (s.k. clamps). Den är vid en mikroskopisk undersökning mycket lik solfingersvamp (Ramaria flavobrunnescens) och kan därför inte särskiljas från denna på mikrokaraktärer. Aprikosfingersvamp skiljer sig genom sina kraftigare och tätt förgrenade fruktkroppar där grenarna får färgförändringar från orangegult till aprikosorange-laxrosa-beigerosa. Svampen har en något obehaglig unken doft som liknats vid den hos rökslöjskivling (Hypholoma capnoides).

Ekologi : Arten bildar ektomykorrhiza med bok. Den är enbart påträffad i gammal bokskog där det föreligger långvarig kontinuitet med bok. Miljön kan se relativt näringsfattig och hedartad ut, men på själva växtplatserna finns nästan alltid ett inslag av basiska mineral, t.ex. diabas eller lättvittrad skiffer. Svampen växer ofta i sluttningar där lövförna inte ansamlas. I Mellaneuropa är arten uppgiven från blandskogar med både bok och gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria formosa  - Lömsk fingersvamp (NT)

Kännetecken : Lömsk fingervamp är en 7–20 cm bred och 6–15 cm hög, starkt grenig fingersvamp. Basen är vit och åtminstone som unga har grenarna en distinkt laxrosa färg. Unga grenspetsar är citrongula. Hyferna har söljor och sporerna är vårtiga. Liknande arter är Ramaria flavescens och Ramaria largentii. De har emellertid ej så distinkt laxrosa grenar och grenspetsarna är mer orange till gultonade.

Ekologi : Arten förekommer på marken i ädellövskog. Den växer vanligen med bok eller ek i skogar med lång skoglig kontinuitet och gärna i sluttningar.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria fumigata - Grålila fingersvamp (NT)
Kännetecken : En relativt liten korallfingersvamp, 5-10 cm hög och 3-7 cm bred. Som ung är hela fruktkroppen mer eller mindre ljust lila, grenspetsarna ofta ljusare. Svampen ändrar snart färg till gråviolett där grenarna successivt antar en allt mer olivgrågul-gråbrun färgton. Foten och nedre delen av huvudgrenarna förblir länge violetta. Köttet är vitt. Hyferna har söljor och sporerna är smalt mandelformiga och vårtiga. Arten har ofta felaktigt sammanblandats med lilafotad fingersvamp R. fennica och ofta anförs den som en varietet av denna. Arten är dock väl skild från den senare både morfologiskt och ekologiskt.
Ekologi : Arten bildar mykorrhiza med bok, avenbok och ek och förekommer främst i äldre ädellövskog med kontinuitetsskogskaraktär. I Skåne och Danmark är den bara känd från örtrik kalkbokskog och ängsbokskog, medan den i Norge främst påträffas i relativt torra och fattiga ekskogar av lågörtstyp eller blandskogar med bok och ek. Många lokaler ligger i klimatiskt varma lägen i sluttningar eller mot havs- och sjöstränder.
Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria gracilis - Anisfingersvamp

Ekologi : Blåbärsgranskog, lingontallskog, hagmark och aspskog. Marken, i mosstäcke under träd.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Ramaria krieglsteineri (NE) = Ej bedömd

Ekologi : Mitt/vårt (Alf Pallin) Sweden, Hälsingland, Enånger, Långvind.  2018-09-06. Här växer den i en Lindallé.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria lute - Guldfingersvamp (VU)

Kännetecken : En stor eller medelstor, enhetligt blekt citrongul-ljusgul korallfingersvamp som blir ca 15 cm hög och lika bred, ofta bredare än hög. Den är rikt förgrenad redan från basen med spretande grenar och vid basen finns ofta små embryon av outvecklade citrongula grenar (helt utan orangegula toner). Foten är kort, vitaktig, glatt och karaktäristiskt såplikt hal. Köttet i foten är i tvärsnitt vitt, blankt och som äldre tydligt gelatinöst. Hyferna saknar söljor och sporer är vårtiga, cylindriska, ca 7–12 µm långa (i lövskog upp till 9 µm). Enligt nya undersökningar skiljer sig svampar som påträffas i granskog på att ha något större och bredare sporer och har därför givits ett eget provisoriskt namn ”Ramaria aff. flavoides” (se Brandrud m.fl. 2012). Tills vidare forskning klargjort frågan inkluderas på detta faktablad även granskogsformen i en bredare tolkning av R. lutea.

Ekologi : Arten bildar mykorrhiza med bok, ek och gran. I Norge beskrivs miljön som rik lågörtsekskog, kalklind-ekskog, samt i blandskog med ek och bok. I Sverige och Tyskland är den känd från kalkbokskog och i Sverige och Finland i ren barrskog. I Sverige är den förutom i bokskog påträffad i fuktig, örtrik kalkgranskog, bl.a. på ultrabasiska bergarter. Här finns i barrskogen ett lundartat inslag av gräs och örter i fältskiktet, t.ex. med blåsippa, vispstarr, smultron och underviol. Jordmånen utgörs av brunjord. Barrskogen är normalt olikåldrig och luckig med inslag av gamla träd och strukturen är vanligen präglad av ett tidigare skogsbete. På lokalerna växer den normalt tillsammans med många andra rödlistade mykorrhizasvampar.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria pallida - Blek fingersvamp (NT)

Kännetcken : Blek fingersvamp är en blekt krämvit, relativt stor och knubbig korallfingersvamp som är upp till 15 cm hög och bred. Stammen är oftast kraftig och kompakt. Fruktkropparna är först tätt, sedan glesare förgrenade. Grenar och stam är gråvita till gräddfärgade, senare blekt brunaktiga och ofta försedda med små vinröda fläckar. Unga grenspetsar kan ha en grårödlila ton. Köttet är vitt och har bitter smak och en curryartad lukt. Sporerna är bruna och har vårtor som delvis sitter ihop i rader. Hyferna saknar söljor.

Ekologi : Arten är sannolikt en mykorrhizasvamp. Den växer på marken i både löv- och barrskog i områden med lång skoglig kontinuitet. Mest frekvent förekommer den på kalkrik mark, men arten tycks inte vara kalkkrävande. I södra Sverige är den mest påträffad i bokskog och i norra Götaland och Svealand är den främst påträffad i örtrik barrskog. Flera barrskogslokaler utgörs ofta av luckiga, äldre granskogar som präglats av tidigare skogsbete. Skogstypen kan där karaktäriseras som lågörtsrik, frisk och mossig blåbärsgranskog på svagt podsolerade jordar. På lokalerna finns ofta många andra rödlistade marksvampar.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria sanguinea - Fläckfingersvamp (VU)

Kännetecken : Fläckfingervamp är en 5–12 cm bred och 10–15 cm hög, starkt grenig fingersvamp. Basen är vit till gulvit och får som äldre eller vid skrapning vinröda fläckar. Grenarna är citrongula med blekare bas. Hyferna saknar söljor. En snarlik art som också får röda fläckar är Ramaria eosanguinea. Den avviker genom förekomst av söljor. Denna art är känd från Mellaneuropa och torde kunna förekomma även i Sverige.

Ekologi : Arten förekommer både i löv- och barrskog med lång skoglig kontinuitet. Den tycks föredra kalkrik mark. I Uppland är den känd från blåbärsgranskog, medan den i Skåne och Danmark förekommer i bokskog.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria spinulosa - Sydlig taggfingersvamp (VU)

Kännetecken : En relativt liten, ljust beigebrun eller gråbrun-grårosabrun korallfingersvamp. Den blir ca 7-11 cm hög och 4-9 cm bred. Många huvudgrenar utgår långt ner på fruktkroppen nära markytan. Grenarna är ofta ganska täta och svampen ger ett kompakt intryck. Spetsarna är knubbigt avrundade, ofta med små korta 2- eller 3-delade förgreningar. De antar ibland en rödbrun-orangebrun färgton. Unga exemplar är ljusa, medan äldre fruktkroppar blir mörkare. Foten är ofta kort, brett ansatt, längst ner vit eller med orangebruna partier och fläckar. Köttet är vitt eller ljust beigebrunt. Sporerna är mandelformade, ca 7,5-11,5 µm långa, med vårtig ornamentering. Hyferna saknar söljor till skillnad mot t.ex. lilafotad fingersvamp R. fennica. En möjlig förväxlingsart är R. bataillei, som också växer i bokskog, men hos den arten mörknar köttet kraftigt i tvärsnitt och svampen blir mörkbrunt fläckig vid tumning och den har dessutom större sporer.

Ekologi : Arten bildar mykorrhiza med bok och förekommer främst i äldre bokskog med kontinuitetsskogskaraktär. Den är framförallt funnen i örtrik kalkbokskog och ängsbokskog på lokaler i klimatiskt varma lägen i sluttningar eller mot stränder.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Ramaria stricta - Rak fingersvamp

Ekologi : Bok- och blandskog. Murkna till starkt murkna stubbar, liggande stammar, nedfallna grenar och vedspån av bok.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Ramaria testaceoflava - Gultoppig fingersvamp (NT)

Kännetecken : En relativt liten, mörkt gulbrun korallfingersvamp som blir ca 10 cm hög och 7 cm bred (sällan större). Fruktkroppen har ofta få huvudgrenig med mer eller mindre rakt uppåtstående grenar som högre upp på stammen grenar upp sig i nya grenar vilka överst avslutas med trubbiga eller syllika spetsar. På unga exemplar är grenspetsarna lysande guldgula-orangegula, men nedåt stammen övergår grenarna i mer gulbruna-rödbruna-gråbruna toner. Som äldre blir hela svampen mörkt chokladbrun-smutsgråbrun. Ytan är ofta rynkad. Fruktköttet är bittert i smaken och brunfärgas tydligt vid skrapning och tumning. Hyferna har söljor till skillnad mot exempelvis taggfingersvamp R. karstenii som förekommer i liknande miljö. Den senare saknar helt gula färgtoner, är ljust brun och mörkfärgas inte vid skrapning.

Ekologi :Arten bildar mykorrhiza med gran och den växer ofta i stora grupper i mossig, frisk eller något fuktig äldre granskog med kontinuitetsskogskaraktär. Skogen är ofta olikåldrig och luckig med inslag av gamla träd. Den föredrar bördiga granskogar av lågörtstyp och i mer kalkpåverkade trakter utgör den en karaktärsart i äldre granskogar.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

bottom of page