top of page

Pyrenula - Barkvårtlavar : 6 arter in Artfakta

Pyrenula coryli | hasselvårtlav, Pyrenula laevigata | barkvårtlav, Pyrenula macrospora, Pyrenula nitida | bokvårtlav, Pyrenula nitidella | askvårtlav

Pyrenula occidentalis | atlantisk vårtlav

Pyrenula macrospora

Artfakta säger :  Ej påträffad

Pyrenula nitida - Bokvårtlav (NT)

EKOLOGI : Bokvårtlav förekommer främst på äldre bokar i gamla bokskogar. Enstaka fynd finns även på avenbok, ask, rönn, lind och ek. Arten är en av de mest karaktäristiska i gammal bokskog i södra Sverige. I fuktiga och skuggiga bestånd i skyddade lägen blir ofta arten helt dominerande och kan ibland täcka stora delar av trädstammarna upp till ett par meter. I miljöer med goda förutsättningar påträffas den även på klenare stammar och i ljusare miljöer som skogsbryn och gläntor.

KÄNNETECKEN : Bokvårtlav är en skorplav som bildar mörkt olivgröna till olivbruna, svagt glänsande bålar på slät bark. Ytan är vanligen försedd med svarta, millimeter-stora, insänkta, vårtlika perithecier. På bålytan syns också spridda vita fläckar (pseudocypheller).

SVENS FÖREKOMST : 

Bofast och reproducerande

Bokvårtlav har en sydvästlig utbredning med de flesta förekomsterna i Skåne, Blekinge, södra Småland och Halland. De flesta av fynden är i Halland (omkring 500). Totalt finns c. 800 lokaler. På Öland, i Bohuslän, Västergötland, Östergötland och Dalsland finns enstaka förekomster. Det finns också en gammal lokal vardera på Gotland och i Närke. Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 50% av sina gamla lokaler. Den är rödlistad i Danmark och finns även i Norge. Dess totala utbredning omfattar centrala, västra och södra Europa.

HOT : Gamla bokskogar nyskapas inte och de föryngras i mycket begränsad omfattning. Den tidigare minskningen av bokskogsarealen torde också ha missgynnat arten.

Skogsstyrelsens signalart

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Pyrenula nitidella - Askvårtlav
EKOLOGI :Askvårtlav förekommer idag praktiskt taget enbart på slät askbark, men är funnen en gång vardera på hassel och avenbok. Äldre fynd har gjorts även på bok, ek och lind. Ofta förekommer arten med enstaka exemplar, sällan rikligt, på unga till medelålders träd i fuktig och skuggig, helst sluten, ädellövskog. Vid ett enda tillfälle har den påträffats i ett skogsbryn, men då nära stambasen.
KÄNNETECKEN : Askvårtlav har en upp till flera cm stor, tunn, slät, olivbrun, glänsande bål, ofta med små vita prickar (pseudocypheller). Perithecierna är svarta, 0,2–0,4 mm breda och vårtlika. Sporerna är 4-celliga med ellipsoida till rombiska fack och tjock vägg och 22–26 × 8–11 µm. Askvårtlav kan förväxlas med bokvårtlav Pyrenula nitida men har till skillnad från denna mindre och mer jämnstora perithecier. Den kan även förväxlas med barkporina Pseudosagedia aenea, som har sporer med tunnare vägg och mer rektangulära fack samt matt bål.
FÖREKOMST : Arten förekommer i Skåne, Bohuslän, Västergötland, Östergötland och på Gotland. Det finns en gammal obekräftad uppgift från Öland. Totalt är bara ca 25 aktuella lokaler kända. I sydvästra Sverige är arten riklig bara på en lokal, Dalby Söderskog i Skåne, där den tycks ha en livskraftig population. En av de nyupptäckta lokalerna i Skåne har nyligen gallrats kraftigt och arten riskerar försvinna därifrån inom kort. Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 45% av sina gamla lokaler och ytterligare några lokaler har försvunnit sedan dess. Utbredningen utanför Sverige omfattar Danmark (rödlistad) och övriga delar av Europa. På Brittiska öarna anses arten dock vara försvunnen.
HOT : I Skåne har arten försvunnit från drygt hälften av de gamla lokalerna. På de flesta av dessa lokaler finns fortfarande lämpliga miljöer och substrat, men gallringar kan ha skett på någon av dem. Anledningen till minskningen kan bero på både skogsbruk och luftföroreningar, men när det gäller så få lokaler kan också slumpfaktorer vara av betydelse.
EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

bottom of page