top of page

Cystolepiota - Puderskivlingar :

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       7                                          6                                  6

​​

Cystolepiota adulterina (flockig puderskivling), Cystolepiota bucknallii (violettfotad puderskivling), Cystolepiota cystidiosa

Cystolepiota hetieri (rodnande puderskivling), Cystolepiota icterina (gul puderskivling), Cystolepiota moelleri (rosenpuderskivling)

Cystolepiota seminuda (blek puderskivling)

Cystolepiota adulterina - Flockig puderskivling (VU)

Ekologi : Flockig puderskivling är en nedbrytare i förna i lövskog på näringsrik fuktig och kalkrik mulljord. Påträffas oftast med alm och ask, men även i bok- och alskog. Den kräver uppenbarligen goda markförhållanden, eftersom den bara har hittats i utpräglat näringsrik miljö. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer. (Kännetecken - En liten fjällskivling vars hatt är 2–5 cm bred och starkt grynig eller mjölig av lösa flockar. Den är först klotrund, senare välvd till plattad, först vitaktig eller ljusgrå men med tiden ljust gulbrun. Kanten är hos unga exemplar tandad av hängande vita velumflockar. Foten är under ringzonen mjölig på samma sätt som hattytan. Köttet är något rodnande i foten, annars vitt.)

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Cystolepiota bucknallii - Violettfotad puderskivling (NT)

Ekologi : Nedbrytare i fuktig och kalkrik förna i ängsbokskog och hässlen på näringsrik mulljord. Gärna i frodiga bäckdalar. Den tycks ha mycket höga anspråk på markförhållandena och har bara hittats i kalkrika områden. I Tyskland sägs den växa i bokskog på kalkberggrund samt undvika sura och torra marker. Arten indikerar en rik och skyddsvärd miljö, som också brukar hysa många andra ovanliga svampar. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer. (Kännetecken - En liten men karaktäristisk förnasvamp i rik miljö. Hatten blir några cm bred och är först blåviolett men senare gulvit med inslag av violett bara mot kanten. Den är tydligt grynig eller pudrad av lösa flockar. Lamellerna är ljust smutsgula. Foten saknar ring och är mjölig på samma sätt som hatten, först blåviolett men snart urbleknande, åtminstone uppåt. Vid tumning framträder åter den blåvioletta grundfärgen bättre. Lukten är stark och obehagligt gasaktig liknande den hos t.ex. svavelmusseron. Svampen kan likna rättikhättan (Mycena pura), som också har en frän lukt, men denna saknar pudret på hattytan.)

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Cystolepiota heti - Rodnande puderskivling (NT).

EKOLOGI : Rodnande puderskivling är en värmeälskande och förnanedbrytande art som i Nordeuropa förekommer på skuggiga lokaler på näringsrik mulljord i ädellövskog och hässlen på kalk. Den har vid ett tillfälle påträffats i ett växthus i Lunds Botaniska Trädgård. Från södra Tyskland och Schweiz rapporteras att den ibland även kan uppträda i andra människopåverkade och näringsrika miljöer såsom vägkanter och häckar.

KÄNNETECKEN : Rodnande puderskivling är en liten fjällskivlingslik, spenslig art med vit till gulvit välvd hatt som blir 20 - 40 mm i diameter och är tydligt mjölig eller pudrad med hängande, velumrester i kanten. Foten är tunn, av samma färg som hatten och har en trådig - luddig ringzon. Nedanför ringzonen är foten pudrad och flockig. Hela svampen blir orange eller rödbrunt fläckig med åldern eller vid beröring. Köttet är vitt och luktar obehagligt. Svampen innehåller amanitin och är därför mycket giftig.

FÖREKOMST : Arten är i Sverige enbart känd från ett tiotal fynd i Skåne, Halland, Öland och Närke. Den förekommer sällsynt i Danmark och har spridda fynd i lövskogsmiljöer på den europeiska kontinenten. Den betraktas överallt som sällsynt.

HOT : Rodnande puderskivling har en mycket begränsad population i landet och förekommer främst i rika, skuggiga ädellövskogsmiljöer. Dessa habitat bedöms minska på grund av förändrad markanvändning, markslitage och röjningar. En svensk fyndlokal är belägen i naturreservat.

ÖVRIGT : Släktet Puderskivlingar (Cystolepiota) kan skiljas från de närbesläktade fjällskivlingarna (Lepiota) på sin mjöliga, pudrade hatt och sina sporer som inte färgas bruna i jodlösningar (Melzers reagens). Rodnande puderskivling kan förväxlas med flockig puderskivling (Cystolepiota adulterina) som kan förekomma i liknande habitat. Den får emellertid inga rödbruna - orange färgskiftningar vid beröring.

Cystolepiota seminuda - Blek puderskivling

Ekologi : Inga uppgifter i dyntaxa men mina fynd i rik ädellövskog på förna ( Claes Ingvert skriver i sin utmärkta bok "Ädellövskogens gömda svampar" -Indikerar mullrik jord i löv och blandskog. Hittas denna på rikare mark, bör man titta noga efter fler lite ovanligare arter)

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

bottom of page