top of page

Phellinus :

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                    22                                        21                                 20

​

Phellinus alni, Phellinus chrysoloma (granticka), Phellinus cinereus, Phellinus conchatus (sälgticka), Phellinus contiguus (buskticka)

Phellinus ferreus (västlig rostticka), Phellinus ferrugineofuscus (ullticka), Phellinus ferruginosus (rostticka)

Phellinus hippophaëicola (havtornsticka), Phellinus igniarius (eldticka), Phellinus laevigatus (valkticka), Phellinus laricis

Phellinus lundellii (björkeldticka), Phellinus nigricans (svart eldticka), Phellinus nigrolimitatus (gränsticka), Phellinus pini (tallticka)

Phellinus populicola (stor aspticka), Phellinus punctatus (kuddticka), Phellinus robustus (ekticka), Phellinus tremulae (aspticka)

Phellinus tuberculosus (plommonticka), Phellinus viticola (vedticka)

Phellinus alni

Ekologi : Lövskog, Triviallövskog, Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus conchatus - Sälgticka

Ekologi :Löv- och blandskog samt buskmark. Levande och döda stammar av sälg/vide. Sällsynt på andra lövträd. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus chrysoloma - Granticka ((NT). 
EKOLOGI : Rötsvamp och vednedbrytare som nästan enbart växer på gran. Den är först en svag parasit som skadar levande och döende äldre granar. På död ved övergår den sedan till att leva som nedbrytare (saprofyt). Den förekommer främst i äldre skogar med naturskogskaraktär, liksom i dimensionsavverkade och plockhuggna skogar. Arten växer i samma granskogsmiljöer som kött- och ullticka och många andra ovanliga och rödlistade vedlevande svampar knutna till grannaturskog.
KÄNNETECKEN : En relativt liten flerårig ticka med segt korkartade eller trähårda hattar. Dessa är ofta taktegellagda, utbredda och sammanvuxna. Ibland utbildas enskilda hovformiga hattar, ibland växer svampen ut som ett slingrande porlager på undersidan av granlågor med utskjutande hattar på kanterna. De enskilda hattarna är ofta 4–7 cm breda, sällan över 10 cm, och den utskjutande kanten är ofta tunn. Porerna är runda, något kantiga eller labyrintiska, ca 2–3 st. per mm. Porlagret är på unga fruktkroppar senapsfärgat gulbrunt, på äldre mer gråaktigt. Tickans ovansida är på unga exemplar borsthårig och rostbrun–gråbrun, senare ofta med inväxta gröna alger. En snarlik, men mycket större art, är tallticka (P. pini) som bara växer på stammen av gamla levande tallar, ofta högt upp.
FÖREKOMST : Grantickan är knuten till granens naturliga utbredningsområde och den har en tydligt nordlig utbredningstyngdpunkt. I äldre grannaturskog i norra Sverige är den alltjämt en karaktärsart och förhållandevis vanlig. Längre söderut blir den allt mer sällsynt. I Götaland och delar av Svealand är den en god signalart för skyddsvärda granskogsmiljöer. Arten bedöms ha minskat starkt under senare år på grund av skogsavverkningar, då den framför allt växer i äldre granskog med långvarig grankontinuitet. Arten tycks saknas i anlagda granbestånd av produktionskaraktär.
EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus ferreus - Västlig rostticka

Ekologi : Lövskog, helst ekskog. Liggande stammar och grenar samt döda kvarsittande grenar av ek, sällan hassel, bok, al, björk, apel, ask m.fl. Västlig. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus ferrugineofuscus - Ullticka (NT). 
EKOLOGI: Ulltickan är en vednedbrytare som orsakar vitröta. Den växer på grova granlågor med ännu kvarsittande bark i alla typer av grannaturskog. Där den förekommer rikligt kan den någon gång även växa på lågor av tall. På svampens växtplatser förekommer vanligtvis många andra ovanliga och rödlistade vedsvampar, såsom granticka, gränsticka, blackticka, rosenticka, lappticka och rynkskinn.
KÄNNETECKEN : En mörkt chokladbrun–rödbrun, flerårig ticka som växer helt utbredd och vidväxt (resupinat). Den bildar en valkformig, mer eller mindre sammanhängande oregelbunden skorpa, ca 1–6 mm tjock. Äldre exemplar kan täcka stora delar av undersidan på granlågor. Tickans ytterkanter och tillväxtpartier består av en slingrande rostbrun, filtad, steril zon utan porer. Konsistensen är segt korkartad. Porerna är runda eller kantiga och mycket små (ca 5–8 st/mm).
FÖREKOMST : En välkänd och lätt identifierbar art som uppmärksammats mycket under senare decenniers naturvärdesinventeringar i barrskog. Den förekommer i stora delar av granens naturliga utbredningsområde från norra Götaland till norra Norrland. I äldre grannaturskog i norra Sverige är den alltjämt en karaktärsart och förhållandevis vanlig. Längre söderut blir den allt mer sällsynt. I Götaland och delar av Svealand är den en god signalart för skyddsvärda granskogsmiljöer. Arten bedöms ha minskat starkt under senare år på grund av skogsavverkningar, då den framför allt växer på lågor i äldre granskog med långvarig grankontinuitet. Arten tycks saknas på lågor i anlagda granbestånd av produktionskaraktär.
EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus ferruginosus - Rostticka
Ekologi : Ädellövskog och blandskog. Liggande stammar och grenar, ibland döda, stående stammar av hassel, alm, bok, sälg/vide, ek, al, hägg, ask, asp m.fl. Vitrötare.
Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus hippophaëicola - Havtornsticka

EKOLOGI : Buskmark och havsstrand. Levande och döda, stående/kvarsittande stammar och grenar av havtorn. Vitrötare.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus igniarius - Eldticka

Ekologi : Löv- och blandskog samt park, allé, trädgård m.m. Levande och nyligen döda stammar av lövträd, främst sälg/vide, pil, björk, al, apel och oxel. Även hassel, bok, rönn m.fl. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus lundelli - Björkeldticka

Ekologi : Löv- och blandskog, bl.a. fjällbjörkskog. Stubbar samt döda, stående och liggande stammar av björk och gråal, sällan hägg, asp, apel, oxel, rönn m.fl. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus pini - Tallticka (NT)

Ekologi : Talltickan är en parasitsvamp som orsakar vitröta (ringröta) i veden. Den växer nästan uteslutande på stammen av levande, gammal tall, ofta högt upp vid sår eller grenärr. Enstaka fynd har gjorts på lärk. Fruktkroppar visar sig först på tallar som är ca 100–150 år eller äldre och vanligast uppträder svampen på träd som är över 150 år. Arten förekommer i många olika skogstyper där det finns inslag av gammal tall, ibland även i parker och trädgårdar.

(Kännetecken - En hovformad och trähård, flerårig ticka som växer på stammen av gammal tall. Oftast förekommer bara en eller några få fruktkroppar på varje träd. Tickan är ca 5–20 cm bred och 5–10 cm tjock, mer eller mindre triangulär i tvärsnitt. Hatten är närmast ytterkanten rödbrun och filthårig. Varje år bildas ett nytt porlager utanför (under) det gamla. Porerna är rostbruna, kantiga, ofta utdragna och förhållandevis stora (ca 1–2 st/mm). Gamla fruktkroppar (de kan bli upp till 50 år gamla) är kala, gråsvarta, sprickiga och har ofta påväxt av lavar.

Ekologisk grupp : Parasit

Phellinus pomaceus - Plommonticka
EKOLOGI : Park, trädgård, ädellövskog, bryn och buskmark. Stammar av levande Prunus-arter, särkilt plommon, men även slån och körsbär. Sällsynt på apel och hagtorn. Vitrötare.
EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus populicola - Stor aspticka NT
EKOLOGI :  De fleråriga hattarna växer på levande träd och är i Sverige huvudsakligen kända från asp Populus tremula, men även fynd på andra popplar förekommer. Den indikerar skyddsvärda biotoper dominerade av asp. Fruktkroppar påträffas vanligen på grova träd, ofta högt upp på stammen eller ända uppe i kronan. Ett angrepp kan ibland ses som en fördjupning eller sprickbildning längs med stammen. Svampen påträffas där det finns gamla aspar t.ex. i lövbrännor och inom översvämningszonen längs älvar
KÄNNETECKEN : Stor aspticka är en ticka med fleråriga, stora, hårda, hovlika, upp till 15 cm breda och lika tjocka fruktkroppar som skjuter ut 5–12 cm från trädstammen, men sällsynt upp till 30 cm vid hög ålder. Ovansidan är svart, mot kanten gråare eller brunaktig och har breda tillväxtzoner. Kanten är rundad. Äldre exemplar är ofta övervuxna med mossor. Porerna är runda, kanelbruna till mörkbruna. Den kan förväxlas med eldticka Phellinus igniarius, som dock sällan växer på asp, och med aspticka Phellinus tremulae, som är mycket vanlig på asp i större delen av landet, men som har smala tillväxtzoner markerade på hattskorpan och oftast sluttande, inte vågrät, undersida.
UTBREDNING : Arten har en vid utbredning i större delen av Sverige från Skåne till Norrbotten och sammanfaller i stort sett med aspens utbredning. Ett relativt stort antal lokaler är idag kända, men större luckor finns i sydvästra Sverige och i delar av Norrland. Den är känd från övriga Skandinaviska länder, i Norge på relativt många lokaler i östra delen. I Europa är arten spridd i de nordliga och kontinentala delarna och österut in i Ryssland, men finns inte i väst eller syd. Sannolikt är utbredningsbilden dåligt känd p.g.a förväxling med eldtickans många former.
 

Phellinus punctatus - Kuddticka

Ekologi : Löv- och blandskog, helst hassellund och videsnår. Döende och döda, stående stammar av lövträd, särskilt hassel och vide, mer sällan på rönn, alm, apel, ask, asp, björk m.fl. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Phellinus robustus- Ekticka (NT)

Ekologi : Löv- och blandskog samt hagmark. Stammar och grova grenar av levande och döende, ofta gamla, ekar, sällan hassel och syren. Vanligen högt över marken. Vitrötare. Parasit på stammar men även grenar, av levande oftast äldre eller senvuxna ekar. Påträffas i löv- och blandskog och hagmark. En väl känd och lätt identifierbar art. Mycel och fruktkroppar kan bli mycket långlivade; en fruktkropp från Kinnekulle konstaterades vara 71 år. Fåtal förekomster på varje lokal. Huvudsaklig förekomst finns i sydöstra Sverige. Även om ekbeståndet är i växande bedöms total population i landet ha minskat p.g.a. framförallt generationsglapp i landets ekbestånd och avsaknad av undertryckta och senvuxna träd.

Ekologisk grupp : Parasit

Phellinus tremulae - Aspticka

Ekologi : Löv- och blandskog. Vanligen i grenärr på stående, levande stammar av asp. Ibland på nedfallna grenar. Sällsynt på poppel. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

bottom of page