top of page

Nejlikrot - Geum urbanum

BIOTOPER : Friska gräsmarker, Mänskligt störd/skapad mark, Öppna gräsmarker.

Allt på Öland - https://alltpaoland.se/

Nejlikrot är vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer oftast nära bebyggelse, i parker och runt gårdar men förekommer också till exempel längs vägkanter och skogsbryn. 

Nejlikrot blommar från juni till augusti med ganska små, gula blommor som har utbredda foder- och kronblad, kronbladen är vanligen bara en halv centimeter långa. 

Artnamnet urbanum kommer av latinets urbs (stad) och betyder 'växer i städer'. Svenska namnet nejlikrot syftar på den väldoftande roten. Släktnamnet Geum användes redan av Plinius som ett växtnamn.

Jordstammen har använts som läkemedel, då den är "lagom stärkande, tillika lifvande samt lindrigt svettalstrande och tjenlig särdeles i diarrhéer och dysenterier". De underjordiska delarna har en aromatisk doft och har också använts som ersättning för kryddnejlikor.

Den korsas ibland med sin nära släkting humleblomster.

NatureGate - https://luontoportti.com/sv

Flerårig ört med upprätt, nejlikdoftande jordstem.

​Höjd : 30–70 cm. Stjälk upprätt, gleshårig.

Blomma : Radiärsymmetrisk. Blekgul krona bestående av fem, 4–7 mm långa, ovala–smalt omvänt äggrunda blad. Foder 5-taligt med ca. 7 mm långa flikar, trekantiga, spetsiga, håriga och redan vid blomningen tillbakaböjda. Ytterfoderflikar smala, ca. 3 mm långa. Många ståndare och många fria pistiller. Pistillens stift långt, ledat och med krokböjd spets. Bloställningen en gles kvast.

Bladen : Bladrosettens blad 1–4 pariga, håriga och långskaftade. Småblad flikade eller tandade, under gråaktiga och med upphöjd nervatur. Uddblad stort, skaftat, vanligen fingerflikigt. Stjälkblad strödda, kortskaftade, 3-fingrade eller 3-flikiga. Stipler småbladslika, tandade och stora.

Frukten : Oval, hårig och något böjd nöt. I nötens spets en knäböjd näbb bildad av pistillens stift.

Växtplats : Lundar, parker, trädgårdar, väg- och åkerrenar, skogsbryn.

Blomningstid : Juni–augusti.

​

Den fleråriga nejlikroten är en ganska krävande torrmarksart. Den har fått många nya växtplatser som en följd av mänsklig verksamhet. Från jordstammen utvecklas varje vår en ny övervintrande bladrosett. Ur bladrosettens bladvecksknoppar utvecklas på våren ett nytt blommande skott.

Nöten som är hårig och har en knäböjd näbb fastnar lätt i kläder och djurpälsar. Man hittar växten längs stigar och rutter som dess spridare använt. Nejliksrotens kryddnejlikdoftande rot har i Europa använts som läkeväxt för olika krämpor.

Nejlikroten korsar sig lätt med humleblomstret (G. rivale). Avkommorna (G. rivale x urbanum) med sina hängande blommor påminner i allmänhet mera om humleblomstret än nejlikroten.

​

​

Neottia nidus-avis - Nästrot

BIOTOPER : Lövskog, Ädellövskog

EKOLOGISK GRUPP  : Parasit

NATURVÅRDSVERKET - https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/arter-och-artskydd/fridlysta-arter/fridlysta-orkideer/nastrot/

Nästrot finns utbredd i södra och mellersta Sverige upp till Jämtland. Växten är säregen då den saknar klorofyll och är beige och vitaktig till sin färg.

Fridlysning

Nästrot är fridlyst i hela landet.

Det är förbjudet att:

​Plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av växten.

Ta bort eller skada frön eller andra delar.

Bestämmelserna om fridlysning av nästrot finns i 8 § artskyddsförordningen.

Information om arten

Vetenskapligt namn: Neottia nidus-avis

Nästrot är ganska sällsynt, men kan lokalt vara ganska vanlig. Den förekommer från Skåne till Jämtland och växer i fuktiga, örtrika barrskogar och lundar på kalkrik mark.

Nästrot är en robust orkidé som saknar klorofyll. Hela växten är blekbrun och saknar blad, men har flera stjälkomfattande bladslidor som slutar i små, fjäll-liknande utskott. Blommorna är blekt bruna och väldoftande och sitter samlade i täta, axlika klasar. Kalkbladen är hjälmlikt slutna kring mynningen eller något utstående. Läppen är ganska lång och kluven med runda flikar. Blomman saknar sporre. Nästrot är den kraftigaste och mest mångblommiga av de tre svenska orkidéarter som saknar klorofyll, och är därigenom lätt att känna igen. De två andra, korallrot och skogsfru, är spädare och har färre, mer glest sittande blommor. Utblommade exemplar av nästrot står kvar länge som vinterståndare.

Nästrot blommar i juni-juli.

Rödlistning

Nästrot är inte rödlistad i den svenska rödlistan 2020 utan bedömd som livskraftig.​

Nymphaea alba agg. - Vit näckros

BIOTOPER : Sjöar, Småvatten,Vattendrag.

NatureGate - https://luontoportti.com/sv/t/110/nordnackros

Underarter : Vit näckros (ssp. alba), Nordnäckros (ssp. candida)

Höjd : 0,5–2 m.

Blomma : Skållik, radiärsymmetrisk, 5–12 cm bred. Ca. 20 vita, sällan röda, ganska breda kronblad. Fyra uppåtböjda foderblad. Blombotten smalnar tvärt mot skaftet. Ståndarknappar mörkgula.

Bladen : Flytblad 10–25 cm långa, runda-ovala, långskaftade, mörkgröna och glänsande. Undersidan rödbrun. Sänkbladen kortskaftade och släta.

Frukten : Köttigt, kapsellikt, sammansatt bär.

Växtplats : På mjuka bottnar i dammar, sjöar och långsamt flytande åar. Sällan i brackvatten.

Blomningstid : Juni-augusti.

​

De vita (Nymphaea) och gula (Nuphar) näckrosorna är bland de primitivaste tvåhjärtbladsväxterna. Primitiva drag är bl.a. det stora antalet spiralställda blomblad. Flytbladen uppvisar däremot en långtgående specialisering.

Efter att näckrosen har blommat ut, spiralvrids blomskaftet och blomman dras ned under vattenytan, där den fortsatta fröutväcklingen fortsätter. När fröna mognat, lossnar de och flyter upp till vattenytan. Fröna med luftfyllda höljen flyter med vind och vågor till nya ställen där de i sinom tid sjunker ned i dyn och gror.

​

Nymphaea alba f. rosea - Röd näckros

Wikipedia - https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6d_n%C3%A4ckros

Röd näckros (Nymphaea alba f. rosea) är en form av den vita näckrosen i familjen näckrosväxter.

Förekomst : Röd näckros troddes länge vara väldig sällsynt och finns i flera sjöar i Tiveden, mest känd är sjön Fagertärn. Den förekommer dock naturligt på flera platser i Norge, där den är känd sedan åtminstone början på 1800-talet i Bjørndalen i Nærøy kommun, Trøndelag. Numera har röda näckrosvarianter spritts till flera andra ställen, bland annat till Bohus-Malmön[1][källa behövs] i Bohuslän, inplanterad på Ramsö i Kosterarkipelagen och i Ljustersjön i Bohuslän. Även på öarna Hästvam och Dyngön i Fjällbacka skärgård finns arten.[källa behövs]

1979 hittades röda näckrosor i Lappland. Det finns även röda näckrosor på ön Harstena på den östgötska kusten och i Försjö i Mönsterås kommun, samt i sjön Immeln i nordöstra Skåne. Ett mindre bestånd finns också i sjön Råsvalen vid Svensnäs i Västmanland.

Flera bestånd återfinns även i Härryda kommun (Västergötland); i Hindås i kanalen mellan Västra och Östra Nedsjön som är en del av det s.k. Göteborgs insjörike, samt i Örtjärn vid Nysäter i Mölnlycke.

Röd näckros finns även i Ulstrup Langsø i Danmark.

Förekommer flitigt även i Ingelstad i Kronoberg.

Röd näckros finns också i Sala, Västmanland.

Historik : 1856 riktades den botaniska världens uppmärksamhet mot Fagertärn. Som 23-årig botanikintresserad student hade Bernhard A. Kjellmark (1832 – 1896, fil dr, LNO, prost i Axberg) under ett besök vid Aspa hört att det skulle finnas röda näckrosor i den lilla skogssjön Fagertärn. Han vandrade genom vildmarken till tjärnen och tog med sig några exemplar till sin professor i Uppsala.

Upptäckten blev en botanisk sensation men ledde tyvärr till att Fagertärn plundrades på nästan alla sina röda näckrosor. Alla ville ha ett eget exemplar av den sällsynta växten, och de spreds till trädgårdsdammar och kommersiella odlingar i Europa där tidigare endast vita näckrosor ansetts härdiga nog att uthärda klimatet.

Sedan 1800-talet odlas näckrosor av olika färgvarietéer, för anläggning i trädgårdsdammar. Röda inslag hos odlade näckrosor på 1880-talet innehöll anlag från röd näckros, hämtad från Fagertärn, och dessa varietéer hamnade bland annat i Claude Monets trädgårdsanläggning i Giverny norr om Paris.[2][3]

Inte förrän 1905 fridlystes blommorna.

Beskrivning av blomman : De röda näckrosorna utgör ingen egen art, utan är en färgvariation av vit näckros. Någon gång i tiden har en genetisk mutation uppstått i en individ. En slumpmässig förändring i en vitblommande näckros har inneburit att den röda färgen uppstått. Den röda färgen har bibehållits genom generationerna.

bottom of page