top of page

Tricholoma betraktas som de "äkta" musseronerna men så har vi en del musseroner i andra släkten, 7 släkten närmare bestämt än så länge

​

Tricholoma  - Musseroner : 

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Kollektivtaxon                6                                          6                                   6

Art                                    63                                        60                                 59

Varietet                             3                                           3                                   3

​

Tricholoma acerbum (räffelmusseron), Tricholoma aestuans (bitter riddarmusseron)

Tricholoma albobrunneum (kastanjemusseron), Tricholoma album, Tricholoma apium (lakritsmusseron). Tricholoma argyraceum  

Tricholoma atrosquamosum (svartfjällig musseron), Tricholoma aurantium (brandmusseron)

Tricholoma arvernense (kantmusseron s. str.), Tricholoma basirubens, Tricholoma batschii (besk kastanjemusseron) 

Tricholoma bonii, Tricholoma boreosulphurescens, Tricholoma borgsjoeënse (borgsjömusseron)

Tricholoma bresadolanum (fjällig gallmusseron), Tricholoma bryogenum, Tricholoma caligatum, Tricholoma cingulatum (ringmusseron)

Tricholoma colossus (jättemusseron), Tricholoma columbetta (silkesmusseron), Tricholoma dulciolens (doftmusseron)

Tricholoma equestre (riddarmusseron), Tricholoma filamentosum (pantermusseron), Tricholoma focale (kragmusseron), Tricholoma frondosae, Tricholoma fucatum (rökmusseron), Tricholoma fulvum (fläckmusseron), Tricholoma guldeniae (blek streckmusseron)

Tricholoma hemisulphureum, Tricholoma ilkkae, Tricholoma imbricatum (fjällmusseron), Tricholoma inamoenum (luktmusseron)

Tricholoma inocybeoides (dvärgmusseron), Tricholoma joachimii (sienamusseron), Tricholoma lascivum

Tricholoma matsutake (goliatmusseron),Tricholoma olivaceotinctum (fjällfotad musseron), Tricholoma orirubens (rodnande musseron)

Tricholoma pardinum, Tricholoma pessundatum (droppmusseron), Tricholoma populinum (poppelmusseron)

Tricholoma portentosum (streckmusseron), Tricholoma psammopus (lärkmusseron), Tricholoma roseoacerbum (tallmusseron)

Tricholoma saponaceum (såpmusseron), Tricholoma scalpturatum (gulnande musseron), Tricholoma sciodes (puckelmusseron)

Tricholoma sejunctum s. str. (sydlig kantmusseron), Tricholoma squarrulosum, Tricholoma stans

Tricholoma stiparophyllum (rättikmusseron), Tricholoma sudum (torrmusseron), Tricholoma sulphurescens

Tricholoma sulphureum s. str., Tricholoma terreum (jordmusseron), Tricholoma triste, Tricholoma ulvinenii, Tricholoma umbonatum

Tricholoma ustale (bokmusseron), Tricholoma ustaloides (mjölmusseron), Tricholoma vaccinum (skäggmusseron)

Tricholoma virgatum (gallmusseron), Tricholoma viridilutescens (gulgrön kantmusseron), Tricholoma album s.lat. (rättikmusseron)

Tricholoma dulciolens/ilkkae, Tricholoma lascivum s.lat (ekmusseron), Tricholoma sejunctum s.lat. (kantmusseron s. lat.)

Tricholoma sulphurescens s. lat. (blekmusseron), Tricholoma sulphureum/bryogenum (svavelmusseron)

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Tricholoma acerbum - Räffelmusseron (EN)
EKOLOGI : Växer i lövskog på lerig och näringsrik mark. Den förefaller vara knuten till ek för mykorrhizabildning, åtminstone i Norden brukar ek omnämnas i de flesta lokalbeskrivningar. Det finns dock uppgifter om att den också växer med bok eller avenbok längre söderut i Europa. Arten sägs ofta vara kalkgynnad men de två svenska lokalerna ligger inte i kalkområden.
KÄNNETECKEN : En stor och köttig musseron vars hatt normalt brukar vara 7–15 men stundom ända upp till 20 cm i diameter. Kanten är länge inrullad och på utvuxna exemplar är den ofta men inte alltid fårad eller räfflad. Hatten är slät eller fint flockig och ockragul till ljust läderbrun. Skivorna är smala och mycket täta, vita till gräddgula. Foten är kraftig, vanligen 4–8 cm lång och ända till 4 cm tjock och fint flockig. Köttet är vitt och fast med obetydlig lukt och bitter smak.
UTBREDNING : Arten har endast två kända lokaler i Sverige, bägge i Västergötland: Slävik i Alingsås kommun och nedanför Hunnebergs sydbrant i Väne-Åsaka, Trollhättans kommun. Rimligtvis bör den gå att finna på fler ställen (jfr Norge) men en så stor och iögonfallande art är troligen inte särskilt förbisedd och torde vara mycket sällsynt. I södra Norge (EN) är arten funnen på ca 25 lokaler men i Danmark (CR) finns bara några få fynd. Vitt utbredd i Europa men inte vanlig. I Mellaneuropa uppges den som sällsynt i Polen, vara hotad i Tyskland och ha minskat starkt i Nederländerna där den före 1950 var tämligen allmän men nu är nära utdöende. Arten är också känd från Nordamerika, Asien och Nordafrika.
NOTERING : Vårt fynd på ny lokal för Sverige, Småland, Blankaholm, Solstadström, 2017. 2021 Gjorde vi nya fynd av den på våra gamla platser men även fynd på ny plats. Sweden, Småland, Västrum, Åkerljung
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza/symbios

Tricholoma albobrunneum - Kastanjemusseron

Ekologi : Barr- och blandskog, helst tallskog. Sand. Med tall.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma album s.lat. - Rättikmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt hagmark. Marken. Med björk

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma apium - Lakritsmusseron (VU)

EKOLOGI : Arten växer i öppna, ljusa, helst gamla tallskogar på lavrik hällmark, eller på sandiga magra marker, ofta med örsopp Suillus bovinus, i skogar med lång kontinuitet. Den förefaller vara kalkgynnad, åtminstone i den norra delen av utbredningsområdet. Den bildar mykorrhiza med tall. Endast ett fåtal fruktkroppar brukar visa sig på varje växtplats.

KÄNNETECKEN : Lakritsmusseron är en musseron som är kompakt och hårdköttig. Hatten är 4–13 cm bred, med mer eller mindre intryckt mitt, först välvd med länge invikt hattkant, flockig och blek, nästan vit, sedan utbredd med ojämn, torr och matt kant, snart mörknande till olivbrun, ibland till slut helt mörkt brun. Hatten spricker ofta upp rutformigt och blottlägger det ljusa köttet. Skivorna är smala, täta, först vita, sedan smutsgula, ofta med olivton. Foten är ofta kort, tjock, kraftig, något fnasig, först blek, med åldern eller vid tumning med guldbruna fläckar. Köttet är hårt, fast, vitt, till smutsvitt, som äldre mer gulbrunt. Smaken är mild och lukten stark, kryddartad, erinrande om selleri, lakrits eller anis. Lakritsmusseron påminner mycket om riddarmusseron Tricholoma flavovirens och är nästan lika tjockköttig som denna. Tricholoma helviodor är en form med mörkt brun hatt som ibland betraktas som en egen art, men är troligen endast ett åldersfenomen.

UTBREDNING: Denna art uppträder med spridda fynd och finns i de flesta landskap från Skåne upp till Lycksele lappmark. I Danmark är den troligen funnen bara ett par gånger i tallskog och i Norge några gånger i Osloområdet. Den är känd från tallskog i bl.a. Tyskland, f.d. Tjeckoslovakien (Böhmen, Mähren) och England.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma arvernense - Kantmusseron s. str

Ekologi :Gran- och tallskog. Torr mark.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma atrosquamosum - Svartfjällig musseron (VU). 

Kännetecken : Svartfjällig musseron är en musseron med 4–12 cm bred, från början svart till grå, torr och matt hatt. Denna spricker sedan upp i svarta, tilltryckta, spetsiga och fnasiga fjäll på vit botten, mot centrum förblir hatten länge mörkare. Hatten är svagt konvex med en liten puckel och hattkanten är länge inrullad. Foten är vitaktig och slät, ibland svagt svartnoppig. Fotbasen har ibland blågröna fläckar. Lamellerna är vita till grå, ibland med svartprickig egg. Köttet är vitt. Smaken är mjölaktig, lukten aromatisk, sötaktig eller pepparaktig. Svartfjällig musseron är snarlik och svår att avgränsa från rodnande musseron Tricholoma orirubens som växer i södra delen av Sverige.

Ekologi :Bildar mykorrhiza med gran, möjligen även med tall, på kalkrik mark i barrskog. Arten förekommer huvudsakligen i örtrik granskog. Arten påträffas mest i äldre skogar som ger intryck av att ha lång kontinuitet av slutet trädskikt.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma aurantium - Brandmusseron

Ekologi : Barrskog, helst ängsgranskog. Kalkrik mark. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma basirubens - Rodnande musseron (VU)

Ekologi : En mykorrhizasvamp i lövskog med ek och bok på näringsrik och kalkhaltig mark. Den förekommer både på halvöppen, betespräglad mark och i mer sluten skog. Den växer ofta på samma ställen som en rad andra svampar med krav på goda markförhållanden och indikerar biotoper med höga naturvärden. I litteraturen uppges ibland också att den påträffats i barrskog. Detta behöver dock bekräftas, eftersom förväxling med svartfjällig musseron kan ha skett. (Bildar mykorrhiza med bok i ängsbokskog på ler- och kalkhaltig mark. T. orirubens i snäv bemärkelse är enbart känd från skånska bokskogar. Total population i landet bedöms som mycket liten. Arten T. orirubens s.str. hör till ett komplex av närstående sydliga arter under ek och bok som ofta har förväxlats med varandra. I Rödlistan 2010 bedömdes 3 taxa gemensamt: T. orirubens, T. basirubens och T. squarrulosum under namnet T. orirubens s. lat. Dessa har nu tack vare ny taxonomisk kunskap kunnat bedömas var för sig.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma bresadolanum - Fjällig gallmusseron (VU)

Ekologi : Svampen växer i lövskog på näringsrik och kalkhaltig mark. De svenska lokalerna utgörs av ganska täta ek- och hassellundar, och det är troligen med ek arten bildar mykorrhiza. Mycelen utgör säkerligen gamla relikter och kanske har etableringen i Sverige skett under den atlantiska värmeperioden. I dagens klimatläge kräver arten gynnsamma lokaler där glesa skogar med gott om varma brynmiljöer säkerställer dess ekologiska krav. I Sydeuropa har även andra trädslag angivits, men det kan också bero på att det är svårt att avgöra vilken som är mykorrhizavärd i en blandad lövskog. (Bildar mykorrhiza med ek, och kanske avenbok på kalk- och örtrik mark i luckig ädellövskog. Värmekrävande art som bildar relativt stora och iögonfallande fruktkroppar, växer i en väl undersökt miljö. 9 kända aktuella lokaler i landet, 4 i Östergötland, 3 på Öland och 2 på Gotland. Total population i landet bedöms liten och med få mycel på varje lokal. Missgynnas av minskande arealer av kalkrika och näringsrika luckiga ekskogar av lämplig kvalitet och upphört skogsbeten av ädellövsmiljöer. Bedöms kunna missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd.Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande arealer av kalkrika och näringsrika ekskogar av lämplig kvalitet.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma cingulatum - Ringmusseron

Ekologi : Barr- och blandskog. Även vägkanter och ruderatmark. Kalkrik mark, på bl.a. sand. Med sälg.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma columbetta - Silkesmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog, bl.a. ek- och björkskog. Mager mark. Med lövträd, helst ek och björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma equestre - Riddarmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma focale - Kragmusseron

Ekologi : Barrskog, helst lavtallskog, men även granskog. Sand. Kalkrik mark. Med tall.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma fulvum - Fläckmusseron. 

Ekologi : Löv- och blandskog. Fuktig, mager mark. Med björk..

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma imbricatum - Fjällmusseron

EKOLOGI : Tallskog, helst lingontallskog. Sand. Med tall.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inamoenum - Luktmusseron 

EKOLOGI : Barrskog, helst granskog. Sällan hedbokskog. Marken, bland mossa. Med gran.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inocybeoides - Dvärgmusseron

Ekologi : Skog och urban miljö

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma lascivum - (Ekmusseron)
EKOLOGI : Löv- och blandskog, helst ek- och bokskog. Marken. Med ek och bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma pessundatum - Droppmusseron

Ekologi : Barrskog, helst tallskog. Sand. Med barrträd.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma portentosum - Streckmusseron

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Mager mark, bland mossa.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma saponaceum - Såpmusseron

Ekologi : Löv- och barrskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma scalpturatum - Gulnande musseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt park. Kalkrik mark. Med lövträd, helst björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma sciodes - Puckelmusseron
EKOLOGI : Lövskog, helst bokskog. Sällan ekskog. Marken. Med bok, sällan ek.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sejunctum s. str. - Sydlig kantmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Svampen är en lövskogsart som åtminstone hos oss förefaller vara knuten till ek som den bildar mykorrhiza med. Den växer på näringsrik och kalkhaltig mark, företrädesvis på halvöppen mark som t.ex. i beteshagar och parker med ek, på Öland även under lite grövre ekar i lågskogar av hassel på torrbackar. På de lokaler den förekommer kan den växa ganska rikligt i stora häxringar.
KÄNNETECKEN : Hatten är 5–12 cm, ofta med oregelbundet vågig kant, gul eller gröngul men mörk i mitten av talrika, inväxta svarta fibrer. Den gula färgen kan blekna ur fläckvis på äldre exemplar. Lamellerna är ganska täta, vita eller ibland något gultonade. Foten är cylindrisk eller något förtjockad mot basen, något flockig, ca 1 cm tjock och vit eller kring mitten gulaktig. Smaken är mild eller nästan mild och lukten är svag.
FÖREKOMST : Sydlig kantmusseron är känd från omkring 40 lokaler. Den förekommer i södra och mellersta Sverige inom ekregionen, men saknas till synes inom stora områden och tycks endast förekomma i kalktrakter, som t.ex. på Öland. Förutom på Öland finns fynd även i Skåne, på Gotland, i Bohuslän, i Västergötland och i Östergötland. I Skåne har även ett fynd gjorts i bokskog. Arten bör eftersökas även i de ekrika landskapen i Mälardalen. Den är tämligen sällsynt i Danmark, där den är rödlistad (sårbar), men veterligen inte känd från de övriga nordiska länderna. Huvudutbredningen omfattar södra och mellersta Europa.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma squarrulosum

EKOLOGI : Löv och ädellövskog med fagus sylvatica - bok enligt Artfakta. Troligvis kalkgynnad om man ser på fyndkartan. Danskarna säger med lövträd gärna bok.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma stans 

EKOLOGI : Tallskog på sanddyner. Sandig mark.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma sulphurescens s. lat - Blekmusseron : Ej tillämplig (NA)
EKOLOGI : Svampen bildar mykorrhiza med olika lövträd. I nordöstra Skåne växer blekmusseron på kalkrik mark i bokskog. Lokalen i Medelpad är en kalkrik sumpskog med gran och björk. Växtplatsernas beskaffenhet i Lappland och norra Finland är inte närmare kända, men troligen är det även här björk som utgör mykorrhizapartner. (Bildar mykorrhiza med bok och björk, i ängsbokskog, björkskog och fuktig barrskog, på kalkrik mark. Artens svårtolkade utbredning och ekologiska krav gör status oklar, men uppenbart är det en ytterst sällsynt art, knuten till skogar med höga naturvärden. I fyndmaterialet från Sverige döljer sig två skilda arter med olika ekologi och utbredning. Dels T. sulphurescens s.str. som är sydlig, dels T. boreosulphurescens som är mera nordlig. I avvaktan på taxonomisk utredning placeras arten som s.lat. i DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
KÄNNETECKEN :  Blekmusseron med sin bleka, torra och matta hatt liknar, åtminstone från början, en stor ekmusseron Tricholoma lascivum. Vid tumning uppstår dock snart svavelgula fläckar och med tiden blir hela svampen fläckig i gulbrunt. Lukten är ganska stark och komplex men inte så oangenäm som hos ekmusseron. Smaken är mild eller bara aningen bitter.
FÖREKOMST : Sedan några år tillbaka är denna art känd från några lokaler i Skåne. År 1993 hittades den också på en plats i Storumans kommun i Lycksele Lappmark samt 1995 i Medelpad och 1996 på Öland. Den är också funnen på några ställen i norra Finland men veterligt ej i de övriga nordiska länderna. Arten är först hittad och beskriven i norra Italien, men dess utbredning och frekvens i Europa är dåligt känd
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sulphureum/bryogenum - Svavelmusseron/ Detta taxon har ersatt Tricholoma sulphureum [6287] och Tricholoma bufonium [6261]. De betraktas inte längre som separata taxa och har därför slagits ihop.

Ekologi : Barr- Löv och Ädellövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma terreum - Jordmusseron

EKOLOGIi : Barrskog, Buskmark, Lövskog, Triviallövskog

Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Löv-/barrblandskog,

Växer helst med tall men även med andra trädarter.

EKOLOGISK GRUPP :  Ospecificerat nyttjande : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma ustale - Bokmusseron

Ekologi : Bokskog. Marken. Med bok.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma ustaloides - Mjölmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Arten bildar mykorrhiza med ek. Den växer företrädesvis på lerig och näringsrik mark i lundar eller betad hagmark. Troligen är den värmegynnad. Den förefaller också vara kalkgynnad, men den är inte begränsad till områden med kalkrik berggrund. Bildar mykorrhiza med ek, i ekskog och betad hagmark med ek, på mullrik och kalkhaltig mark. Troligen värmegynnad. Sällsynt och med få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. igenväxning av luckig ekskog.
KÄNNETECKEN :  Mjölmusseron är en ganska stor och kraftigt orangebrun musseron. Hatten är inväxt fibrig och i fuktigt väder påfallande klibbig. Lamellerna är vita men blir med tiden mörkt rödprickiga i eggen. Den kraftiga foten är vattrat orangebrun upp till en skarp gräns (velumzon), högst upp är den vit. Den luktar mjöl och smakar mycket beskt, särskilt i hatthuden. Den växer ofta gyttrat eller i tydliga häxringar. Arten liknar bokmusseron Tricholoma ustale, men denna är mörkare brun, blir som gammal nästan svart, har räfflad kant, saknar lukt, är mild i smaken samt växer i bokskog.
FÖREKOMST : Mjölmusseron har spridda förekomster i de flesta lanskap inom ekregionen från Skåne till Uppland, med flest lokaler i Västergötland och på Öland. Den är sällsynt men kan lokalt växa ganska rikligt. Den är funnen sällsynt också i de övriga nordiska länderna, så långt det växer ek. I södra och mellersta Europa är den troligen inte lika sällsynt som hos oss men litteraturuppgifterna är ofullständiga på grund av att arten blivit vetenskapligt namnsatt relativt nyligen. Mjölmusseron är rödlistad i Norge och Tyskland.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma vaccinum - Skäggmusseron

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Marken. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma virgatum - Gallmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog, helst granskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma viridilutescens - Gulgrön kantmusseron. 

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Sur mark, bland vitmossa Sphagnum spp. Även på barrmatta

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma album s.lat. - Rättikmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt hagmark. Marken. Med björk

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma apium - Lakritsmusseron (VU)

EKOLOGI : Arten växer i öppna, ljusa, helst gamla tallskogar på lavrik hällmark, eller på sandiga magra marker, ofta med örsopp Suillus bovinus, i skogar med lång kontinuitet. Den förefaller vara kalkgynnad, åtminstone i den norra delen av utbredningsområdet. Den bildar mykorrhiza med tall. Endast ett fåtal fruktkroppar brukar visa sig på varje växtplats.

KÄNNETECKEN : Lakritsmusseron är en musseron som är kompakt och hårdköttig. Hatten är 4–13 cm bred, med mer eller mindre intryckt mitt, först välvd med länge invikt hattkant, flockig och blek, nästan vit, sedan utbredd med ojämn, torr och matt kant, snart mörknande till olivbrun, ibland till slut helt mörkt brun. Hatten spricker ofta upp rutformigt och blottlägger det ljusa köttet. Skivorna är smala, täta, först vita, sedan smutsgula, ofta med olivton. Foten är ofta kort, tjock, kraftig, något fnasig, först blek, med åldern eller vid tumning med guldbruna fläckar. Köttet är hårt, fast, vitt, till smutsvitt, som äldre mer gulbrunt. Smaken är mild och lukten stark, kryddartad, erinrande om selleri, lakrits eller anis. Lakritsmusseron påminner mycket om riddarmusseron Tricholoma flavovirens och är nästan lika tjockköttig som denna. Tricholoma helviodor är en form med mörkt brun hatt som ibland betraktas som en egen art, men är troligen endast ett åldersfenomen.

UTBREDNING: Denna art uppträder med spridda fynd och finns i de flesta landskap från Skåne upp till Lycksele lappmark. I Danmark är den troligen funnen bara ett par gånger i tallskog och i Norge några gånger i Osloområdet. Den är känd från tallskog i bl.a. Tyskland, f.d. Tjeckoslovakien (Böhmen, Mähren) och England.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma arvernense - Kantmusseron s. str

Ekologi :Gran- och tallskog. Torr mark.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma atrosquamosum - Svartfjällig musseron (VU). 

Kännetecken : Svartfjällig musseron är en musseron med 4–12 cm bred, från början svart till grå, torr och matt hatt. Denna spricker sedan upp i svarta, tilltryckta, spetsiga och fnasiga fjäll på vit botten, mot centrum förblir hatten länge mörkare. Hatten är svagt konvex med en liten puckel och hattkanten är länge inrullad. Foten är vitaktig och slät, ibland svagt svartnoppig. Fotbasen har ibland blågröna fläckar. Lamellerna är vita till grå, ibland med svartprickig egg. Köttet är vitt. Smaken är mjölaktig, lukten aromatisk, sötaktig eller pepparaktig. Svartfjällig musseron är snarlik och svår att avgränsa från rodnande musseron Tricholoma orirubens som växer i södra delen av Sverige.

Ekologi :Bildar mykorrhiza med gran, möjligen även med tall, på kalkrik mark i barrskog. Arten förekommer huvudsakligen i örtrik granskog. Arten påträffas mest i äldre skogar som ger intryck av att ha lång kontinuitet av slutet trädskikt.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma aurantium - Brandmusseron

Ekologi : Barrskog, helst ängsgranskog. Kalkrik mark. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma basirubens - Rodnande musseron (VU)

Ekologi : En mykorrhizasvamp i lövskog med ek och bok på näringsrik och kalkhaltig mark. Den förekommer både på halvöppen, betespräglad mark och i mer sluten skog. Den växer ofta på samma ställen som en rad andra svampar med krav på goda markförhållanden och indikerar biotoper med höga naturvärden. I litteraturen uppges ibland också att den påträffats i barrskog. Detta behöver dock bekräftas, eftersom förväxling med svartfjällig musseron kan ha skett. (Bildar mykorrhiza med bok i ängsbokskog på ler- och kalkhaltig mark. T. orirubens i snäv bemärkelse är enbart känd från skånska bokskogar. Total population i landet bedöms som mycket liten. Arten T. orirubens s.str. hör till ett komplex av närstående sydliga arter under ek och bok som ofta har förväxlats med varandra. I Rödlistan 2010 bedömdes 3 taxa gemensamt: T. orirubens, T. basirubens och T. squarrulosum under namnet T. orirubens s. lat. Dessa har nu tack vare ny taxonomisk kunskap kunnat bedömas var för sig.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma bresadolanum - Fjällig gallmusseron (VU)

Ekologi : Svampen växer i lövskog på näringsrik och kalkhaltig mark. De svenska lokalerna utgörs av ganska täta ek- och hassellundar, och det är troligen med ek arten bildar mykorrhiza. Mycelen utgör säkerligen gamla relikter och kanske har etableringen i Sverige skett under den atlantiska värmeperioden. I dagens klimatläge kräver arten gynnsamma lokaler där glesa skogar med gott om varma brynmiljöer säkerställer dess ekologiska krav. I Sydeuropa har även andra trädslag angivits, men det kan också bero på att det är svårt att avgöra vilken som är mykorrhizavärd i en blandad lövskog. (Bildar mykorrhiza med ek, och kanske avenbok på kalk- och örtrik mark i luckig ädellövskog. Värmekrävande art som bildar relativt stora och iögonfallande fruktkroppar, växer i en väl undersökt miljö. 9 kända aktuella lokaler i landet, 4 i Östergötland, 3 på Öland och 2 på Gotland. Total population i landet bedöms liten och med få mycel på varje lokal. Missgynnas av minskande arealer av kalkrika och näringsrika luckiga ekskogar av lämplig kvalitet och upphört skogsbeten av ädellövsmiljöer. Bedöms kunna missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd.Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande arealer av kalkrika och näringsrika ekskogar av lämplig kvalitet.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma cingulatum - Ringmusseron

Ekologi : Barr- och blandskog. Även vägkanter och ruderatmark. Kalkrik mark, på bl.a. sand. Med sälg.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma columbetta - Silkesmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog, bl.a. ek- och björkskog. Mager mark. Med lövträd, helst ek och björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma equestre - Riddarmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma focale - Kragmusseron

Ekologi : Barrskog, helst lavtallskog, men även granskog. Sand. Kalkrik mark. Med tall.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma fulvum - Fläckmusseron. 

Ekologi : Löv- och blandskog. Fuktig, mager mark. Med björk..

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma imbricatum - Fjällmusseron

EKOLOGI : Tallskog, helst lingontallskog. Sand. Med tall.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inamoenum - Luktmusseron 

EKOLOGI : Barrskog, helst granskog. Sällan hedbokskog. Marken, bland mossa. Med gran.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inocybeoides - Dvärgmusseron

Ekologi : Skog och urban miljö

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma lascivum - (Ekmusseron)
EKOLOGI : Löv- och blandskog, helst ek- och bokskog. Marken. Med ek och bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma myomyces - Jordmusseron

Ekologi : Skog och jordbrukslandskap

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma pessundatum - Droppmusseron

Ekologi : Barrskog, helst tallskog. Sand. Med barrträd.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma portentosum - Streckmusseron

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Mager mark, bland mossa.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma saponaceum - Såpmusseron

Ekologi : Löv- och barrskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma scalpturatum - Gulnande musseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt park. Kalkrik mark. Med lövträd, helst björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma sciodes - Puckelmusseron
EKOLOGI : Lövskog, helst bokskog. Sällan ekskog. Marken. Med bok, sällan ek.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sejunctum s. str. - Sydlig kantmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Svampen är en lövskogsart som åtminstone hos oss förefaller vara knuten till ek som den bildar mykorrhiza med. Den växer på näringsrik och kalkhaltig mark, företrädesvis på halvöppen mark som t.ex. i beteshagar och parker med ek, på Öland även under lite grövre ekar i lågskogar av hassel på torrbackar. På de lokaler den förekommer kan den växa ganska rikligt i stora häxringar.
KÄNNETECKEN : Hatten är 5–12 cm, ofta med oregelbundet vågig kant, gul eller gröngul men mörk i mitten av talrika, inväxta svarta fibrer. Den gula färgen kan blekna ur fläckvis på äldre exemplar. Lamellerna är ganska täta, vita eller ibland något gultonade. Foten är cylindrisk eller något förtjockad mot basen, något flockig, ca 1 cm tjock och vit eller kring mitten gulaktig. Smaken är mild eller nästan mild och lukten är svag.
FÖREKOMST : Sydlig kantmusseron är känd från omkring 40 lokaler. Den förekommer i södra och mellersta Sverige inom ekregionen, men saknas till synes inom stora områden och tycks endast förekomma i kalktrakter, som t.ex. på Öland. Förutom på Öland finns fynd även i Skåne, på Gotland, i Bohuslän, i Västergötland och i Östergötland. I Skåne har även ett fynd gjorts i bokskog. Arten bör eftersökas även i de ekrika landskapen i Mälardalen. Den är tämligen sällsynt i Danmark, där den är rödlistad (sårbar), men veterligen inte känd från de övriga nordiska länderna. Huvudutbredningen omfattar södra och mellersta Europa.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma stans 

EKOLOGI : Tallskog på sanddyner. Sandig mark.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma sulphurescens s. lat - Blekmusseron : Ej tillämplig (NA)
EKOLOGI : Svampen bildar mykorrhiza med olika lövträd. I nordöstra Skåne växer blekmusseron på kalkrik mark i bokskog. Lokalen i Medelpad är en kalkrik sumpskog med gran och björk. Växtplatsernas beskaffenhet i Lappland och norra Finland är inte närmare kända, men troligen är det även här björk som utgör mykorrhizapartner. (Bildar mykorrhiza med bok och björk, i ängsbokskog, björkskog och fuktig barrskog, på kalkrik mark. Artens svårtolkade utbredning och ekologiska krav gör status oklar, men uppenbart är det en ytterst sällsynt art, knuten till skogar med höga naturvärden. I fyndmaterialet från Sverige döljer sig två skilda arter med olika ekologi och utbredning. Dels T. sulphurescens s.str. som är sydlig, dels T. boreosulphurescens som är mera nordlig. I avvaktan på taxonomisk utredning placeras arten som s.lat. i DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
KÄNNETECKEN :  Blekmusseron med sin bleka, torra och matta hatt liknar, åtminstone från början, en stor ekmusseron Tricholoma lascivum. Vid tumning uppstår dock snart svavelgula fläckar och med tiden blir hela svampen fläckig i gulbrunt. Lukten är ganska stark och komplex men inte så oangenäm som hos ekmusseron. Smaken är mild eller bara aningen bitter.
FÖREKOMST : Sedan några år tillbaka är denna art känd från några lokaler i Skåne. År 1993 hittades den också på en plats i Storumans kommun i Lycksele Lappmark samt 1995 i Medelpad och 1996 på Öland. Den är också funnen på några ställen i norra Finland men veterligt ej i de övriga nordiska länderna. Arten är först hittad och beskriven i norra Italien, men dess utbredning och frekvens i Europa är dåligt känd
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sulphureum/bryogenum - Svavelmusseron/ Detta taxon har ersatt Tricholoma sulphureum [6287] och Tricholoma bufonium [6261]. De betraktas inte längre som separata taxa och har därför slagits ihop.

Ekologi : Barr- Löv och Ädellövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma ustale - Bokmusseron

Ekologi : Bokskog. Marken. Med bok.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma ustaloides - Mjölmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Arten bildar mykorrhiza med ek. Den växer företrädesvis på lerig och näringsrik mark i lundar eller betad hagmark. Troligen är den värmegynnad. Den förefaller också vara kalkgynnad, men den är inte begränsad till områden med kalkrik berggrund. Bildar mykorrhiza med ek, i ekskog och betad hagmark med ek, på mullrik och kalkhaltig mark. Troligen värmegynnad. Sällsynt och med få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. igenväxning av luckig ekskog.
KÄNNETECKEN :  Mjölmusseron är en ganska stor och kraftigt orangebrun musseron. Hatten är inväxt fibrig och i fuktigt väder påfallande klibbig. Lamellerna är vita men blir med tiden mörkt rödprickiga i eggen. Den kraftiga foten är vattrat orangebrun upp till en skarp gräns (velumzon), högst upp är den vit. Den luktar mjöl och smakar mycket beskt, särskilt i hatthuden. Den växer ofta gyttrat eller i tydliga häxringar. Arten liknar bokmusseron Tricholoma ustale, men denna är mörkare brun, blir som gammal nästan svart, har räfflad kant, saknar lukt, är mild i smaken samt växer i bokskog.
FÖREKOMST : Mjölmusseron har spridda förekomster i de flesta lanskap inom ekregionen från Skåne till Uppland, med flest lokaler i Västergötland och på Öland. Den är sällsynt men kan lokalt växa ganska rikligt. Den är funnen sällsynt också i de övriga nordiska länderna, så långt det växer ek. I södra och mellersta Europa är den troligen inte lika sällsynt som hos oss men litteraturuppgifterna är ofullständiga på grund av att arten blivit vetenskapligt namnsatt relativt nyligen. Mjölmusseron är rödlistad i Norge och Tyskland.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma vaccinum - Skäggmusseron

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Marken. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma virgatum - Gallmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog, helst granskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma viridilutescens - Gulgrön kantmusseron. 

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Sur mark, bland vitmossa Sphagnum spp. Även på barrmatta

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma album s.lat. - Rättikmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt hagmark. Marken. Med björk

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma apium - Lakritsmusseron (VU)

EKOLOGI : Arten växer i öppna, ljusa, helst gamla tallskogar på lavrik hällmark, eller på sandiga magra marker, ofta med örsopp Suillus bovinus, i skogar med lång kontinuitet. Den förefaller vara kalkgynnad, åtminstone i den norra delen av utbredningsområdet. Den bildar mykorrhiza med tall. Endast ett fåtal fruktkroppar brukar visa sig på varje växtplats.

KÄNNETECKEN : Lakritsmusseron är en musseron som är kompakt och hårdköttig. Hatten är 4–13 cm bred, med mer eller mindre intryckt mitt, först välvd med länge invikt hattkant, flockig och blek, nästan vit, sedan utbredd med ojämn, torr och matt kant, snart mörknande till olivbrun, ibland till slut helt mörkt brun. Hatten spricker ofta upp rutformigt och blottlägger det ljusa köttet. Skivorna är smala, täta, först vita, sedan smutsgula, ofta med olivton. Foten är ofta kort, tjock, kraftig, något fnasig, först blek, med åldern eller vid tumning med guldbruna fläckar. Köttet är hårt, fast, vitt, till smutsvitt, som äldre mer gulbrunt. Smaken är mild och lukten stark, kryddartad, erinrande om selleri, lakrits eller anis. Lakritsmusseron påminner mycket om riddarmusseron Tricholoma flavovirens och är nästan lika tjockköttig som denna. Tricholoma helviodor är en form med mörkt brun hatt som ibland betraktas som en egen art, men är troligen endast ett åldersfenomen.

UTBREDNING: Denna art uppträder med spridda fynd och finns i de flesta landskap från Skåne upp till Lycksele lappmark. I Danmark är den troligen funnen bara ett par gånger i tallskog och i Norge några gånger i Osloområdet. Den är känd från tallskog i bl.a. Tyskland, f.d. Tjeckoslovakien (Böhmen, Mähren) och England.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma arvernense - Kantmusseron s. str

Ekologi :Gran- och tallskog. Torr mark.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma atrosquamosum - Svartfjällig musseron (VU). 

Kännetecken : Svartfjällig musseron är en musseron med 4–12 cm bred, från början svart till grå, torr och matt hatt. Denna spricker sedan upp i svarta, tilltryckta, spetsiga och fnasiga fjäll på vit botten, mot centrum förblir hatten länge mörkare. Hatten är svagt konvex med en liten puckel och hattkanten är länge inrullad. Foten är vitaktig och slät, ibland svagt svartnoppig. Fotbasen har ibland blågröna fläckar. Lamellerna är vita till grå, ibland med svartprickig egg. Köttet är vitt. Smaken är mjölaktig, lukten aromatisk, sötaktig eller pepparaktig. Svartfjällig musseron är snarlik och svår att avgränsa från rodnande musseron Tricholoma orirubens som växer i södra delen av Sverige.

Ekologi :Bildar mykorrhiza med gran, möjligen även med tall, på kalkrik mark i barrskog. Arten förekommer huvudsakligen i örtrik granskog. Arten påträffas mest i äldre skogar som ger intryck av att ha lång kontinuitet av slutet trädskikt.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma aurantium - Brandmusseron

Ekologi : Barrskog, helst ängsgranskog. Kalkrik mark. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma basirubens - Rodnande musseron (VU)

Ekologi : En mykorrhizasvamp i lövskog med ek och bok på näringsrik och kalkhaltig mark. Den förekommer både på halvöppen, betespräglad mark och i mer sluten skog. Den växer ofta på samma ställen som en rad andra svampar med krav på goda markförhållanden och indikerar biotoper med höga naturvärden. I litteraturen uppges ibland också att den påträffats i barrskog. Detta behöver dock bekräftas, eftersom förväxling med svartfjällig musseron kan ha skett. (Bildar mykorrhiza med bok i ängsbokskog på ler- och kalkhaltig mark. T. orirubens i snäv bemärkelse är enbart känd från skånska bokskogar. Total population i landet bedöms som mycket liten. Arten T. orirubens s.str. hör till ett komplex av närstående sydliga arter under ek och bok som ofta har förväxlats med varandra. I Rödlistan 2010 bedömdes 3 taxa gemensamt: T. orirubens, T. basirubens och T. squarrulosum under namnet T. orirubens s. lat. Dessa har nu tack vare ny taxonomisk kunskap kunnat bedömas var för sig.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma bresadolanum - Fjällig gallmusseron (VU)

Ekologi : Svampen växer i lövskog på näringsrik och kalkhaltig mark. De svenska lokalerna utgörs av ganska täta ek- och hassellundar, och det är troligen med ek arten bildar mykorrhiza. Mycelen utgör säkerligen gamla relikter och kanske har etableringen i Sverige skett under den atlantiska värmeperioden. I dagens klimatläge kräver arten gynnsamma lokaler där glesa skogar med gott om varma brynmiljöer säkerställer dess ekologiska krav. I Sydeuropa har även andra trädslag angivits, men det kan också bero på att det är svårt att avgöra vilken som är mykorrhizavärd i en blandad lövskog. (Bildar mykorrhiza med ek, och kanske avenbok på kalk- och örtrik mark i luckig ädellövskog. Värmekrävande art som bildar relativt stora och iögonfallande fruktkroppar, växer i en väl undersökt miljö. 9 kända aktuella lokaler i landet, 4 i Östergötland, 3 på Öland och 2 på Gotland. Total population i landet bedöms liten och med få mycel på varje lokal. Missgynnas av minskande arealer av kalkrika och näringsrika luckiga ekskogar av lämplig kvalitet och upphört skogsbeten av ädellövsmiljöer. Bedöms kunna missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd.Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande arealer av kalkrika och näringsrika ekskogar av lämplig kvalitet.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma cingulatum - Ringmusseron

Ekologi : Barr- och blandskog. Även vägkanter och ruderatmark. Kalkrik mark, på bl.a. sand. Med sälg.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma columbetta - Silkesmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog, bl.a. ek- och björkskog. Mager mark. Med lövträd, helst ek och björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma equestre - Riddarmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma focale - Kragmusseron

Ekologi : Barrskog, helst lavtallskog, men även granskog. Sand. Kalkrik mark. Med tall.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma fulvum - Fläckmusseron. 

Ekologi : Löv- och blandskog. Fuktig, mager mark. Med björk..

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma imbricatum - Fjällmusseron

EKOLOGI : Tallskog, helst lingontallskog. Sand. Med tall.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inamoenum - Luktmusseron 

EKOLOGI : Barrskog, helst granskog. Sällan hedbokskog. Marken, bland mossa. Med gran.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inocybeoides - Dvärgmusseron

Ekologi : Skog och urban miljö

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma lascivum - (Ekmusseron)
EKOLOGI : Löv- och blandskog, helst ek- och bokskog. Marken. Med ek och bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma myomyces - Jordmusseron

Ekologi : Skog och jordbrukslandskap

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma pessundatum - Droppmusseron

Ekologi : Barrskog, helst tallskog. Sand. Med barrträd.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma portentosum - Streckmusseron

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Mager mark, bland mossa.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma saponaceum - Såpmusseron

Ekologi : Löv- och barrskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma scalpturatum - Gulnande musseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt park. Kalkrik mark. Med lövträd, helst björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma sciodes - Puckelmusseron
EKOLOGI : Lövskog, helst bokskog. Sällan ekskog. Marken. Med bok, sällan ek.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sejunctum s. str. - Sydlig kantmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Svampen är en lövskogsart som åtminstone hos oss förefaller vara knuten till ek som den bildar mykorrhiza med. Den växer på näringsrik och kalkhaltig mark, företrädesvis på halvöppen mark som t.ex. i beteshagar och parker med ek, på Öland även under lite grövre ekar i lågskogar av hassel på torrbackar. På de lokaler den förekommer kan den växa ganska rikligt i stora häxringar.
KÄNNETECKEN : Hatten är 5–12 cm, ofta med oregelbundet vågig kant, gul eller gröngul men mörk i mitten av talrika, inväxta svarta fibrer. Den gula färgen kan blekna ur fläckvis på äldre exemplar. Lamellerna är ganska täta, vita eller ibland något gultonade. Foten är cylindrisk eller något förtjockad mot basen, något flockig, ca 1 cm tjock och vit eller kring mitten gulaktig. Smaken är mild eller nästan mild och lukten är svag.
FÖREKOMST : Sydlig kantmusseron är känd från omkring 40 lokaler. Den förekommer i södra och mellersta Sverige inom ekregionen, men saknas till synes inom stora områden och tycks endast förekomma i kalktrakter, som t.ex. på Öland. Förutom på Öland finns fynd även i Skåne, på Gotland, i Bohuslän, i Västergötland och i Östergötland. I Skåne har även ett fynd gjorts i bokskog. Arten bör eftersökas även i de ekrika landskapen i Mälardalen. Den är tämligen sällsynt i Danmark, där den är rödlistad (sårbar), men veterligen inte känd från de övriga nordiska länderna. Huvudutbredningen omfattar södra och mellersta Europa.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma stans 

EKOLOGI : Tallskog på sanddyner. Sandig mark.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma sulphurescens s. lat - Blekmusseron : Ej tillämplig (NA)
EKOLOGI : Svampen bildar mykorrhiza med olika lövträd. I nordöstra Skåne växer blekmusseron på kalkrik mark i bokskog. Lokalen i Medelpad är en kalkrik sumpskog med gran och björk. Växtplatsernas beskaffenhet i Lappland och norra Finland är inte närmare kända, men troligen är det även här björk som utgör mykorrhizapartner. (Bildar mykorrhiza med bok och björk, i ängsbokskog, björkskog och fuktig barrskog, på kalkrik mark. Artens svårtolkade utbredning och ekologiska krav gör status oklar, men uppenbart är det en ytterst sällsynt art, knuten till skogar med höga naturvärden. I fyndmaterialet från Sverige döljer sig två skilda arter med olika ekologi och utbredning. Dels T. sulphurescens s.str. som är sydlig, dels T. boreosulphurescens som är mera nordlig. I avvaktan på taxonomisk utredning placeras arten som s.lat. i DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
KÄNNETECKEN :  Blekmusseron med sin bleka, torra och matta hatt liknar, åtminstone från början, en stor ekmusseron Tricholoma lascivum. Vid tumning uppstår dock snart svavelgula fläckar och med tiden blir hela svampen fläckig i gulbrunt. Lukten är ganska stark och komplex men inte så oangenäm som hos ekmusseron. Smaken är mild eller bara aningen bitter.
FÖREKOMST : Sedan några år tillbaka är denna art känd från några lokaler i Skåne. År 1993 hittades den också på en plats i Storumans kommun i Lycksele Lappmark samt 1995 i Medelpad och 1996 på Öland. Den är också funnen på några ställen i norra Finland men veterligt ej i de övriga nordiska länderna. Arten är först hittad och beskriven i norra Italien, men dess utbredning och frekvens i Europa är dåligt känd
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sulphureum/bryogenum - Svavelmusseron/ Detta taxon har ersatt Tricholoma sulphureum [6287] och Tricholoma bufonium [6261]. De betraktas inte längre som separata taxa och har därför slagits ihop.

Ekologi : Barr- Löv och Ädellövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma ustale - Bokmusseron

Ekologi : Bokskog. Marken. Med bok.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma ustaloides - Mjölmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Arten bildar mykorrhiza med ek. Den växer företrädesvis på lerig och näringsrik mark i lundar eller betad hagmark. Troligen är den värmegynnad. Den förefaller också vara kalkgynnad, men den är inte begränsad till områden med kalkrik berggrund. Bildar mykorrhiza med ek, i ekskog och betad hagmark med ek, på mullrik och kalkhaltig mark. Troligen värmegynnad. Sällsynt och med få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. igenväxning av luckig ekskog.
KÄNNETECKEN :  Mjölmusseron är en ganska stor och kraftigt orangebrun musseron. Hatten är inväxt fibrig och i fuktigt väder påfallande klibbig. Lamellerna är vita men blir med tiden mörkt rödprickiga i eggen. Den kraftiga foten är vattrat orangebrun upp till en skarp gräns (velumzon), högst upp är den vit. Den luktar mjöl och smakar mycket beskt, särskilt i hatthuden. Den växer ofta gyttrat eller i tydliga häxringar. Arten liknar bokmusseron Tricholoma ustale, men denna är mörkare brun, blir som gammal nästan svart, har räfflad kant, saknar lukt, är mild i smaken samt växer i bokskog.
FÖREKOMST : Mjölmusseron har spridda förekomster i de flesta lanskap inom ekregionen från Skåne till Uppland, med flest lokaler i Västergötland och på Öland. Den är sällsynt men kan lokalt växa ganska rikligt. Den är funnen sällsynt också i de övriga nordiska länderna, så långt det växer ek. I södra och mellersta Europa är den troligen inte lika sällsynt som hos oss men litteraturuppgifterna är ofullständiga på grund av att arten blivit vetenskapligt namnsatt relativt nyligen. Mjölmusseron är rödlistad i Norge och Tyskland.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma vaccinum - Skäggmusseron

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Marken. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma virgatum - Gallmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog, helst granskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma viridilutescens - Gulgrön kantmusseron. 

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Sur mark, bland vitmossa Sphagnum spp. Även på barrmatta

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma album s.lat. - Rättikmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt hagmark. Marken. Med björk

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma apium - Lakritsmusseron (VU)

EKOLOGI : Arten växer i öppna, ljusa, helst gamla tallskogar på lavrik hällmark, eller på sandiga magra marker, ofta med örsopp Suillus bovinus, i skogar med lång kontinuitet. Den förefaller vara kalkgynnad, åtminstone i den norra delen av utbredningsområdet. Den bildar mykorrhiza med tall. Endast ett fåtal fruktkroppar brukar visa sig på varje växtplats.

KÄNNETECKEN : Lakritsmusseron är en musseron som är kompakt och hårdköttig. Hatten är 4–13 cm bred, med mer eller mindre intryckt mitt, först välvd med länge invikt hattkant, flockig och blek, nästan vit, sedan utbredd med ojämn, torr och matt kant, snart mörknande till olivbrun, ibland till slut helt mörkt brun. Hatten spricker ofta upp rutformigt och blottlägger det ljusa köttet. Skivorna är smala, täta, först vita, sedan smutsgula, ofta med olivton. Foten är ofta kort, tjock, kraftig, något fnasig, först blek, med åldern eller vid tumning med guldbruna fläckar. Köttet är hårt, fast, vitt, till smutsvitt, som äldre mer gulbrunt. Smaken är mild och lukten stark, kryddartad, erinrande om selleri, lakrits eller anis. Lakritsmusseron påminner mycket om riddarmusseron Tricholoma flavovirens och är nästan lika tjockköttig som denna. Tricholoma helviodor är en form med mörkt brun hatt som ibland betraktas som en egen art, men är troligen endast ett åldersfenomen.

UTBREDNING: Denna art uppträder med spridda fynd och finns i de flesta landskap från Skåne upp till Lycksele lappmark. I Danmark är den troligen funnen bara ett par gånger i tallskog och i Norge några gånger i Osloområdet. Den är känd från tallskog i bl.a. Tyskland, f.d. Tjeckoslovakien (Böhmen, Mähren) och England.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma arvernense - Kantmusseron s. str

Ekologi :Gran- och tallskog. Torr mark.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma atrosquamosum - Svartfjällig musseron (VU). 

Kännetecken : Svartfjällig musseron är en musseron med 4–12 cm bred, från början svart till grå, torr och matt hatt. Denna spricker sedan upp i svarta, tilltryckta, spetsiga och fnasiga fjäll på vit botten, mot centrum förblir hatten länge mörkare. Hatten är svagt konvex med en liten puckel och hattkanten är länge inrullad. Foten är vitaktig och slät, ibland svagt svartnoppig. Fotbasen har ibland blågröna fläckar. Lamellerna är vita till grå, ibland med svartprickig egg. Köttet är vitt. Smaken är mjölaktig, lukten aromatisk, sötaktig eller pepparaktig. Svartfjällig musseron är snarlik och svår att avgränsa från rodnande musseron Tricholoma orirubens som växer i södra delen av Sverige.

Ekologi :Bildar mykorrhiza med gran, möjligen även med tall, på kalkrik mark i barrskog. Arten förekommer huvudsakligen i örtrik granskog. Arten påträffas mest i äldre skogar som ger intryck av att ha lång kontinuitet av slutet trädskikt.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma aurantium - Brandmusseron

Ekologi : Barrskog, helst ängsgranskog. Kalkrik mark. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma basirubens - Rodnande musseron (VU)

Ekologi : En mykorrhizasvamp i lövskog med ek och bok på näringsrik och kalkhaltig mark. Den förekommer både på halvöppen, betespräglad mark och i mer sluten skog. Den växer ofta på samma ställen som en rad andra svampar med krav på goda markförhållanden och indikerar biotoper med höga naturvärden. I litteraturen uppges ibland också att den påträffats i barrskog. Detta behöver dock bekräftas, eftersom förväxling med svartfjällig musseron kan ha skett. (Bildar mykorrhiza med bok i ängsbokskog på ler- och kalkhaltig mark. T. orirubens i snäv bemärkelse är enbart känd från skånska bokskogar. Total population i landet bedöms som mycket liten. Arten T. orirubens s.str. hör till ett komplex av närstående sydliga arter under ek och bok som ofta har förväxlats med varandra. I Rödlistan 2010 bedömdes 3 taxa gemensamt: T. orirubens, T. basirubens och T. squarrulosum under namnet T. orirubens s. lat. Dessa har nu tack vare ny taxonomisk kunskap kunnat bedömas var för sig.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma bresadolanum - Fjällig gallmusseron (VU)

Ekologi : Svampen växer i lövskog på näringsrik och kalkhaltig mark. De svenska lokalerna utgörs av ganska täta ek- och hassellundar, och det är troligen med ek arten bildar mykorrhiza. Mycelen utgör säkerligen gamla relikter och kanske har etableringen i Sverige skett under den atlantiska värmeperioden. I dagens klimatläge kräver arten gynnsamma lokaler där glesa skogar med gott om varma brynmiljöer säkerställer dess ekologiska krav. I Sydeuropa har även andra trädslag angivits, men det kan också bero på att det är svårt att avgöra vilken som är mykorrhizavärd i en blandad lövskog. (Bildar mykorrhiza med ek, och kanske avenbok på kalk- och örtrik mark i luckig ädellövskog. Värmekrävande art som bildar relativt stora och iögonfallande fruktkroppar, växer i en väl undersökt miljö. 9 kända aktuella lokaler i landet, 4 i Östergötland, 3 på Öland och 2 på Gotland. Total population i landet bedöms liten och med få mycel på varje lokal. Missgynnas av minskande arealer av kalkrika och näringsrika luckiga ekskogar av lämplig kvalitet och upphört skogsbeten av ädellövsmiljöer. Bedöms kunna missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd.Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande arealer av kalkrika och näringsrika ekskogar av lämplig kvalitet.)

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma cingulatum - Ringmusseron

Ekologi : Barr- och blandskog. Även vägkanter och ruderatmark. Kalkrik mark, på bl.a. sand. Med sälg.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma columbetta - Silkesmusseron

Ekologi : Löv- och blandskog, bl.a. ek- och björkskog. Mager mark. Med lövträd, helst ek och björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma equestre - Riddarmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma focale - Kragmusseron

Ekologi : Barrskog, helst lavtallskog, men även granskog. Sand. Kalkrik mark. Med tall.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma fulvum - Fläckmusseron. 

Ekologi : Löv- och blandskog. Fuktig, mager mark. Med björk..

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma imbricatum - Fjällmusseron

EKOLOGI : Tallskog, helst lingontallskog. Sand. Med tall.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inamoenum - Luktmusseron 

EKOLOGI : Barrskog, helst granskog. Sällan hedbokskog. Marken, bland mossa. Med gran.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma inocybeoides - Dvärgmusseron

Ekologi : Skog och urban miljö

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma lascivum - (Ekmusseron)
EKOLOGI : Löv- och blandskog, helst ek- och bokskog. Marken. Med ek och bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma pessundatum - Droppmusseron

Ekologi : Barrskog, helst tallskog. Sand. Med barrträd.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma portentosum - Streckmusseron

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Mager mark, bland mossa.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma saponaceum - Såpmusseron

Ekologi : Löv- och barrskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma scalpturatum - Gulnande musseron

Ekologi : Löv- och blandskog samt park. Kalkrik mark. Med lövträd, helst björk.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma sciodes - Puckelmusseron
EKOLOGI : Lövskog, helst bokskog. Sällan ekskog. Marken. Med bok, sällan ek.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sejunctum s. str. - Sydlig kantmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Svampen är en lövskogsart som åtminstone hos oss förefaller vara knuten till ek som den bildar mykorrhiza med. Den växer på näringsrik och kalkhaltig mark, företrädesvis på halvöppen mark som t.ex. i beteshagar och parker med ek, på Öland även under lite grövre ekar i lågskogar av hassel på torrbackar. På de lokaler den förekommer kan den växa ganska rikligt i stora häxringar.
KÄNNETECKEN : Hatten är 5–12 cm, ofta med oregelbundet vågig kant, gul eller gröngul men mörk i mitten av talrika, inväxta svarta fibrer. Den gula färgen kan blekna ur fläckvis på äldre exemplar. Lamellerna är ganska täta, vita eller ibland något gultonade. Foten är cylindrisk eller något förtjockad mot basen, något flockig, ca 1 cm tjock och vit eller kring mitten gulaktig. Smaken är mild eller nästan mild och lukten är svag.
FÖREKOMST : Sydlig kantmusseron är känd från omkring 40 lokaler. Den förekommer i södra och mellersta Sverige inom ekregionen, men saknas till synes inom stora områden och tycks endast förekomma i kalktrakter, som t.ex. på Öland. Förutom på Öland finns fynd även i Skåne, på Gotland, i Bohuslän, i Västergötland och i Östergötland. I Skåne har även ett fynd gjorts i bokskog. Arten bör eftersökas även i de ekrika landskapen i Mälardalen. Den är tämligen sällsynt i Danmark, där den är rödlistad (sårbar), men veterligen inte känd från de övriga nordiska länderna. Huvudutbredningen omfattar södra och mellersta Europa.
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma stans 

EKOLOGI : Tallskog på sanddyner. Sandig mark.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Tricholoma sulphurescens s. lat - Blekmusseron : Ej tillämplig (NA)
EKOLOGI : Svampen bildar mykorrhiza med olika lövträd. I nordöstra Skåne växer blekmusseron på kalkrik mark i bokskog. Lokalen i Medelpad är en kalkrik sumpskog med gran och björk. Växtplatsernas beskaffenhet i Lappland och norra Finland är inte närmare kända, men troligen är det även här björk som utgör mykorrhizapartner. (Bildar mykorrhiza med bok och björk, i ängsbokskog, björkskog och fuktig barrskog, på kalkrik mark. Artens svårtolkade utbredning och ekologiska krav gör status oklar, men uppenbart är det en ytterst sällsynt art, knuten till skogar med höga naturvärden. I fyndmaterialet från Sverige döljer sig två skilda arter med olika ekologi och utbredning. Dels T. sulphurescens s.str. som är sydlig, dels T. boreosulphurescens som är mera nordlig. I avvaktan på taxonomisk utredning placeras arten som s.lat. i DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
KÄNNETECKEN :  Blekmusseron med sin bleka, torra och matta hatt liknar, åtminstone från början, en stor ekmusseron Tricholoma lascivum. Vid tumning uppstår dock snart svavelgula fläckar och med tiden blir hela svampen fläckig i gulbrunt. Lukten är ganska stark och komplex men inte så oangenäm som hos ekmusseron. Smaken är mild eller bara aningen bitter.
FÖREKOMST : Sedan några år tillbaka är denna art känd från några lokaler i Skåne. År 1993 hittades den också på en plats i Storumans kommun i Lycksele Lappmark samt 1995 i Medelpad och 1996 på Öland. Den är också funnen på några ställen i norra Finland men veterligt ej i de övriga nordiska länderna. Arten är först hittad och beskriven i norra Italien, men dess utbredning och frekvens i Europa är dåligt känd
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma sulphureum/bryogenum - Svavelmusseron/ Detta taxon har ersatt Tricholoma sulphureum [6287] och Tricholoma bufonium [6261]. De betraktas inte längre som separata taxa och har därför slagits ihop.

Ekologi : Barr- Löv och Ädellövskog

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma terreum - Jordmusseron. 
EKOLOGI : Skog och jordbrukslandskap
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza

Tricholoma ustale - Bokmusseron

Ekologi : Bokskog. Marken. Med bok.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma ustaloides - Mjölmusseron : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Arten bildar mykorrhiza med ek. Den växer företrädesvis på lerig och näringsrik mark i lundar eller betad hagmark. Troligen är den värmegynnad. Den förefaller också vara kalkgynnad, men den är inte begränsad till områden med kalkrik berggrund. Bildar mykorrhiza med ek, i ekskog och betad hagmark med ek, på mullrik och kalkhaltig mark. Troligen värmegynnad. Sällsynt och med få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. igenväxning av luckig ekskog.
KÄNNETECKEN :  Mjölmusseron är en ganska stor och kraftigt orangebrun musseron. Hatten är inväxt fibrig och i fuktigt väder påfallande klibbig. Lamellerna är vita men blir med tiden mörkt rödprickiga i eggen. Den kraftiga foten är vattrat orangebrun upp till en skarp gräns (velumzon), högst upp är den vit. Den luktar mjöl och smakar mycket beskt, särskilt i hatthuden. Den växer ofta gyttrat eller i tydliga häxringar. Arten liknar bokmusseron Tricholoma ustale, men denna är mörkare brun, blir som gammal nästan svart, har räfflad kant, saknar lukt, är mild i smaken samt växer i bokskog.
FÖREKOMST : Mjölmusseron har spridda förekomster i de flesta lanskap inom ekregionen från Skåne till Uppland, med flest lokaler i Västergötland och på Öland. Den är sällsynt men kan lokalt växa ganska rikligt. Den är funnen sällsynt också i de övriga nordiska länderna, så långt det växer ek. I södra och mellersta Europa är den troligen inte lika sällsynt som hos oss men litteraturuppgifterna är ofullständiga på grund av att arten blivit vetenskapligt namnsatt relativt nyligen. Mjölmusseron är rödlistad i Norge och Tyskland.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Tricholoma vaccinum - Skäggmusseron

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Marken. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma virgatum - Gallmusseron

Ekologi : Barr- och lövskog, helst granskog. Marken.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Tricholoma viridilutescens - Gulgrön kantmusseron. 

Ekologi : Barrskog. Sällan lövskog. Sur mark, bland vitmossa Sphagnum spp. Även på barrmatta

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

bottom of page