top of page

OBS! Håller på och lägger in nya arter, fler bilder så det är lite rörigt bland knapparna just nu.

 

Lavar :

Jag kan inget om lavar egentligen men tänkte försöka lära mig en del då de är viktiga indikatorer på hur naturen mår. Kunskapen om dem är nyttig att ha med sig då man inventerar marker som kan behöva skydd och även vid inventeringen av befintligt skydde skogar och marker.

Ska åtminstone försöka lära mig en del av signalarterna.

Fotografier och artbestämda lavar  kommer in på denna sida.

Det har hänt en del på senare tid och som ni ser nedan så tillhör lavar riket Fungi = Svampar.

​

 

Nedan ligger arter med färre än 4 i släktet

​

Informationen om arterna har jag hämtat från Artfakta,om inget annat anges. Lars Salomon har hjälp mig en hel del också 

​

Taxonomisk hierarki (klassificering)

​Rot: Biota (liv)

Rike: Fungi (svampar)

Organismgrupp: Lichenes (lavar)

Acolium inquinans - Sotlav
EKOLOGI : Trägärdsgårdar, byggnader, skog, hagmark, lövängar. bearbetat virke, ved av barr- och lövträd, grov bark av gamla barr- och lövträd, undantagsvis sten, halvöppet till öppet.
EKOLOGISK GRUPP : Ospecificerat nyttjande

Anaptychia runcinata - Brun franslav
EKOLOGI : Havsstränder, sällan sjöstränder (Vänern, Mälaren). Klippor av silikatsten i överlitoralen, sipperytor, sällan på trädbaser.

Baeomyces rufus - Hattlav.
EKOLOGI : Väg-, åker- och dikeskanter, branter, skog etc. Sandig jord, småsten och mossiga klippor, ofta skuggigt och något fuktigt, pionjär.

Bellicidia incompta - savlundlav. (EN)
EKOLOGI : De aktuella förekomsterna av savlundlav är huvudsakligen på grova bokar och andra ädellövträd, speciellt alm. Arten uppträder framför allt på partier av stammen där sav läcker ut, eventuellt eftersom det här är betydligt mer basiskt än på den opåverkade barken intill. I Dalarna växer den på solitära träd av alm, lönn och rönn. Ofta finns arten bara på 1-2 träd på varje lokal. Lokalerna varierar från skuggiga gamla bokskogar till relativt öppna ädellövskogar och helt öppet stående vård- eller alléträd. Bokskogar med denna art har lång trädkontinuitet och hyser andra rödlistade lavar. Även i de öppna miljöerna finns ofta andra sällsynta arter. Äldre fynd finns även från ved, mossa, multnande växtdelar och jord.
KÄNNETCKEN : Savlundlav har mörkgrön till grågrön, grovt kornig, skorvigt ojämn till nästan fjällig bål. Apothecier är mörkt rödbruna till svarta, 0,3–0,8 mm breda, plana med en tunn men bestående kant. Apotheciekanten och hypotheciet är mörkt rödbrunt, K+ rödviolett, medan hymeniet upptill är blekt rödaktigt. Sporerna är stavformiga, mest 3-celliga och 15–30 × 2–2,5 µm.
FÖREKOMST : Arten har omkring 115 aktuella förekomster från Skåne till Dalarna. Det finns också några äldre uppgifter längre norrut men om dessa avser savlundlav bör kontrolleras. Arten är sällsynt i Finland och Danmark (rödlistad). Utbredningen utanför Sverige är begränsad till övriga delar av Europa. I England har arten minskat kraftigt på grund av almsjukan.
HOT : Arten hotas framför allt av att lokaler med lång kontinuitet försvinner genom aktivt skogsbruk och att gamla ädellövträd i öppna miljöer, speciellt almar i alléer, ofta byts ut. Almsjukan är ett hot.
 

Candelaria concolor - Mångsporig citronlav (EN)
EKOLOGI : Arten växer på lövträd i öppna, näringsrika miljöer som alléer, kyrkogårdar och vårdträd. Några av de äldre förekomsterna är på ask och alm men den förekommer även på andra trädslag. 
KÄNNETECKEN : Mångsporig citronlav är en liten bladlav med smala, gula-gröngula, rikligt förgrenade lober. Bålen är platt och tryckt till underlaget. I änden och längs kanterna på loberna bildas soral av samma färg som bålen. Bålens undersida har bark och är försedd med enstaka rhiziner. Citronlav Candelaria pacifica är mycket lik men bålens undersida saknar bark och rhiziner på undersidan av bålen, samt är oftast mindre med mer upprätta lober (Westberg & Arup 2010, 2011). Mångsporig citronlav har också många sporer i varje sporsäck medan citronlav bara har åtta sporer. I praktiken är det dock en svår karaktär att använda då apothecier är sällsynta. Det allra mesta av det som tidigare omfattades av namnet C. concolor i Sverige tillhör C. pacifica, som är vanlig i Sverige.
FÖREKOMST : Mångsporig citronlav är mycket sällsynt och bara åtta lokaler är kända från Skåne, Västergötland, Östergötland, Södermanland och Närke. Den är eftersökt på några av dessa lokaler men inte återfunnen på någon. Den finns rapporterad från fem lokaler i Danmark men senast 1975 (Westberg & Arup 2010), är något vanligare i södra Norge men i Finland saknas den. Världsutbredningen omfattar stora delar av Europa, Nordamerika men är oklar i övriga delar av världen p.g.a. att avgränsningen mot närstående arter ännu inte är helt klarlagd.
HOT : Alm- och askskottsjukan är ett hot mot tänkbara värdträd och kan vara en del av förklaringen till varför arten har minskat, men den kan växa även på andra lövträd. Möjligen kan luftföroreningar också ha bidragit till en minskning.
EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Coenogonium pineti - Liten vaxlav.
EKOLOGI : Alkärr, ädellövskog, barr- och lövblandskog. Bark av lövträd och barrträd, ofta vid trädbasen, ibland på mossa och ved, skuggigt, hög luftfuktighet.
NOTERING : Jag hittar den ofta på, En - Juniperus communis

Dendrographa decolorans - Grå skärelav

EKOLOGI : Grå skärelav växer framförallt på gamla och grova ekar men också på andra lövträd som t.ex. alm, bok, lind, lönn och ask i halvöppet till öppet läge. Den förekommer främst i hagmarker, parker, vårdträd, alléer m.m. Arten har likartade ekologiska krav som den likaså rödlistade gammelekslav Lecanographa amylacea och de växer ibland tillsammans. Dessa båda lavar bildar då ett lavsamhälle som färgar ekarnas grova bark gråbrun till rosa med vita fläckar.

KÄNNETECKEN : Grå skärelav är en oansenlig men i regel ganska storväxt skorplav med gråbrun till grårosa färg. På bålen finns rikligt med sammanväxande soral. Dessa börjar som mycket små blekgrå punkter och blir sedan upp till 0,8 mm breda, ofta välvda och delvis sammanflytande. Apothecier är mycket sällsynta. Laven innehåller Trentepohlia-alger vilka syns som ett orange streck vid repning.

FÖREKOMST : Grå skärelav är känd från minst 1000 lokaler från Skåne till Bohuslän och Uppland. Framförallt påträffas den i låglänta lövskogsområden med stor tillgång på grov ek. Arten har enligt inventeringar mellan år 2000 och 2005 ökat antalet förekomster i Skåne så starkt att i Skåne finns ingen nedgång 3 generationer tillbaka (50 år). Utanför Skåne är läget mer oklart och verkar endast förekomma i miljöer med andra rödlistade lavar. I övriga Norden är den funnen i Danmark, där den är rödlistad. Arten är spridd men sällsynt i bergsområden i övriga Europa.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

HOT : Grå skärelav hotas genom att igenväxningen av gamla ekhagar hotar värdträden, de gamla ekjättarna. Igenväxningen medför också att arealen trädbevuxen, traditionellt brukad slåtter- och betesmark minskar.

Typisk art i lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))

Skogsstyrelsens signalart

​

Diarthonis spadicea - Glansfläck

EKOLOGI :Alkärr, lövängar, barr- och lövblandskog. Bark, på basen av lövträd (al, hassel, alm, ek, bok och rönn m. fl.), skuggigt, hög luftfuktighet.

EKOLOGISK GRUPP : Ospecificerat nyttjande

Diploschistes scruposus - Groplav
EKOLOGI : Bergbranter och berghällar, block. Lod- och snedytor av silikatsten, sällan kalkhaltig sten, mossa och växtrester. Stenyta, klippyta, berg, hårdbotten som substrat

Enterographa crassa - Barkzonlav (EN)
EKOLOGI : De aktuella lokalerna ligger i lövskogsklädda, skuggiga nordbranter vid havet. Där växer arten på bok och ask, oftast men inte alltid vid basen av träden. Arten tål mycket djup skugga och kan påträffas i t.ex. rothålor alldeles vid
markytan.
KÄNNETECKEN :Barkzonlav har oftast en tämligen tjock, grå eller gråbrun till svartbrun, sprucken bål och tydlig brunsvart till svart förbål. Många små exemplar växer ofta ihop och bildar, med sina mörka förbålar, en för släktet karaktäristisk mosaik. Apothecier är mycket rikliga, brunsvarta, nedsänkta i bålen, kantlösa, punktformade, avlånga eller oregelbundna, upp till 0,4 mm långa och 0,1 mm breda, ibland i rader som kan påminna om långsträckta apothecier. Excipulum är i översta delen blekgult till gulbrunt, i övrigt färglöst. Sporsäckarna är 60–100 µm långa med 6–8-celliga sporer, 20–40 × 4–7 µm. Pykniden är upp till 50 µm i diameter och tämligen sällsynta. Klippzonlav Enterographa hutchinsiae är mycket närstående barkzonlav E. crassa och arterna växer ofta tillsammans. Klippzonlav har dock långsmala apothecier som ofta är omgärdade av en upphöjd vit bålkant, något kortare sporsäckar, mörkare excipulum, större pyknid, i genomsnitt tunnare bål, samt växer huvudsakligen på klippor.
FÖREKOMST : Barkzonlav är bara känd från två lokaler i nordvästra Skåne. Publicerade uppgifter från Blekinge är Enterographa hutchinsiae. Arten finns även sällsynt i Danmark (rödlistad), Norge och suboceaniska områden i västra Europa.
HOT : Båda lokalerna ligger inom Kullabergs naturreservat. Skötselplanen inbegriper dock ej att gynna denna art. Ett öppnande av skogen utgör ett hot. På Brittiska öarna anses arten vara motståndskraftig mot måttliga halter av luftföroreningar.  
EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Enterographa hutchinsiae - Klippzonlav
EKOLOGI : De gamla fynden i Blekinge, Bohuslän och Östergötland gjordes på klippor, medan de gamla fynden i Skåne (Kullaberg) gjordes vid basen av bok och ask. De nutida fynden i Skåne gjordes på rönn och lind i nordbranten av Kullaberg i skuggig och fuktig miljö. Här förekommer troligen arten på flera olika trädslag och på klippor. De nya fynden i Halland gjordes vid basen av gamla bokar i ädellövskog i bergbranter. Det aktuella fyndet i Västergötland gjordes vid basen av en gammal alm i sydbranten av Hunneberg. På Brittiska öarna förekommer arten oftast på skuggiga, konstant fuktiga, ofta vertikala klippor av sur sten.
KÄNNETECKEN : Klippzonlav har en tunn till tämligen tjock, sprucken, grå eller gråbrun till svartbrun bål och tydlig brunsvart till svart förbål. Ofta växer många små exemplar tillsammans, och bildar en för släktet karaktäristisk mosaik med sina mörka förbålar. Apothecier är mycket rikliga, brunsvarta, nedsänkta i bålen, omgärdade av en vitaktig, något upphöjd bålkant, ellipsoida, komma-formade, trubbigt stjärnformade till avlånga, 0,3–1,0 × 0,2–0,4 mm. Egenkanten är, åtminstone i övre delen, mörkbrun till nästan svart. Sporsäckarna är 60–75 µm långa med 6–8-celliga sporer, 22–30 × 4,5 µm. Pykniden är 100–150 µm i diameter och vanliga. Klippzonlav Enterographa hutchinsiae är mycket närstående barkzonlav E. crassa och arterna växer ofta tillsammans. Klippzonlav har dock långsmala apothecier som ofta är omgärdade av en upphöjd vit bålkant, något kortare sporsäckar, mörkare excipulum, större pyknid, i genomsnitt något tunnare bål, samt växer huvudsakligen på klippor.
FÖREKOMST : Klippzonlav är känd från Skåne, Blekinge, Halland, Västergötland, Bohuslän och Östergötland. Totalt är idag sex aktuella lokaler kända i landet, två i Skåne, två i Halland, en i Västergötland och en i Blekinge. De båda gamla blekingska fynden från 1871 är vagt angivna och har inte eftersökts mer noggrant. I det ena området (Ryssberget) har dock skogsbruket varit intensivt och sannolikheten att återfinna arten där är inte stor. På Hanö borde dock möjligheterna vara större. På den gamla lokalen i Östergötland är arten eftersökt, men eftersom lokalen inte var exakt angiven och ett stort område har förutsättningar att hysa arten kan man ännu inte säga att den är försvunnen från lokalen. Inom naturreservatet Kullaberg i Skåne har ett återfynd och ett nyfynd gjorts på två närbelägna lokaler. I Halland och Västergötland gjordes under 1997 två respektive ett nyfynd av arten. Närmast utanför Sverige finns arten sällsynt i Danmark (rödlistad) och Norge. Dessutom är den känd från västra Europa, Azorerna och Madeira.
HOT : De båda skånska lokalerna ligger inom Kullabergs naturreservat och är skyddade och i detta område förefaller arten ha goda framtidsutsikter. Även i Västergötland växer arten inom ett naturreservat. I Halland har dock arten ännu inget skydd.  
EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Flavoparmelia caperata - Getlav (fridlyst).
EKOLOGI : Getlaven växer på sten och på bark av al, rönn, ek, ask och alm, nästan alltid nära sjöar eller hav. Den anses ljusälskande men förekommer såväl på klippor vid vägar som på trädstammar i hagar eller i sluten lövskog. I Östergötland växer den på klippor nära sjöar, huvudsakligen omgiven av barrträd. Arten förekommer i regel med endast något eller några få exemplar på varje lokal. På Brittiska öarna växer getlaven på många olika substrat, men är dokumenterat känslig för försurning.
KÄNNETECKEN : Getlav har en gröngul, bladformig bål med skrynkliga till vågiga inre delar och breda och tämligen släta kantlober som blir upp till 1 cm breda. Bålens undersida är mörkbrun till svart, ofta något ljusare mot kanten. Bålarna kan bli ett par dm i diameter. Apothecier förekommer sällsynt. På lobernas yta bildas tämligen grova, ibland vårtlika soral. Getlaven känns igen på sin storlek och speciella färg, men kan möjligen förväxlas med kaklav Xanthoparmelia conspersa, som växer på sten, har isidier och ofta även apothecier.
FÖREKOMST : Arten är funnen i Skåne, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Västmanland, Jämtland och på Öland. Den är känd från drygt 10 lokaler. Getlav har försvunnit från ett antal platser men den har också upptäckts på några nya där den uppenbarligen etablerat sig i sen tid. I Syd- och Västeuropa kan trädens stammar fullständigt täckas av denna art som då ger färg åt landskapet. Närmast förekommer arten i Danmark (rödlistad), Norge och Finland (rödlistad). Totalutbredningen är mer eller mindre världsvid.
HOT : Förändringar i miljön på eller i omedelbar närhet av lokaler utgör ett hot.
ÅTGÄRDER : Lokaler utan skydd bör skyddas. Undersökning av kända lokaler med åtföljande rekommendationer för skötsel bör ske.
EKOLOGISK GRUPP Autotrof (fotosyntetiserande)
ÖVRIGT : Getlav är fridlyst i Sverige

Graphis scripta - Skriftlav
EKOLOGI : Ädellövskog, barr- och lövblandskog, alkärr, lövängar. Slät bark av hassel, ask, bok, al, lönn och rönn, skuggigt.
EKOLOGISK GRUPP : Ospecificerat nyttjande

Haematomma ochroleucum - Blodplättslav

EKOLOGI : Skog - Jordbrukslandska - Underlag/fastsittande. Stenyta, klippyta, berg, hårdbotten som substrat. 

NOTERING: Mitt första fynd på Carpinus betulus - Avenbok

​

Haematomma ochroleucum var. ochroleucum - Blodplättlav

EKOLOGI : Bergbranter och berghällar, block, ädellövskog, lövängar, alléer. Överlutor och lodytor av silikatsten, även bark av gammal bok och ek.

NOTERING: Mitt första fynd på Carpinus betulus - Avenbok

​

Hypocenomyce scalaris - Flarnlav

EKOLOGI : På tall och björk gärna på torrakor men även på bark.

Wikipedia : Flarnlav är en lavart som först beskrevs av Erik Acharius, och fick sitt nu gällande namn av Maurice Gustave Benoit Choisy. Flarnlav ingår i släktet Hypocenomyce, och familjen Ophioparmaceae. Arten är reproducerande i Sverige

Lasallia pustulata - Tuschlav
EKOLOGI : Bergbranter och berghällar, block. Silikatsten, ofta på sipperytor, exponerat, stoft- och gödselgynnad.
NOTERING : En av de lavar som ändrar väldigt mycket av sin karaktär mellan torka och väte.

Pachnolepia pruinata - Matt pricklav (NT)
EKOLOGI : Matt pricklav förekommer nästan enbart på grov och hård bark av gamla ekar, men enstaka fynd på grov bark av andra ädellövträd finns också. Laven växer både på solitära träd och på träd i hagmarker, parker eller glesa ädellövskogar. Den trivs bäst i halvskugga, och oftast finner man den i ögonhöjd eller lägre. Laven missgynnas av näringsrikt damm från grusvägar eller åkrar och trivs heller inte i stark konkurrens från andra arter. Matt pricklav förekommer ofta tillsammans med andra rödlistade lavar, t.ex. ekpricklav Arthonia byssacea, gammelekslav Opegrapha illecebrosa och grå skärelav Schismatomma decolorans.
KÄNNETECKEN : Matt pricklav är en skorplav med relativt tjock, sprickig, smutsvit till ljust gråbrun eller svagt rosa bål som innehåller Trentepohlia-alger. De kantlösa apothecierna är insänkta, upp till 1 mm breda och har en tjock pruina vilket gör dem svåra att upptäcka. Mikroskopiska karaktärer är avgörande för en säker identifiering.
FÖREKOMST : Matt pricklav förekommer sällsynt i södra Sverige, främst i den nemorala zonen, och utbredningen sträcker sig norrut till Östergötland och Gotland. Arten har en östlig utbredningstendens med tyngdpunkten i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland. Den saknas på småländska höglandet och förefaller bunden till kustnära slättområden. Arten har specialinventerats i södra Sverige under slutet av 1980-talet och påträffades då på 18 av 29 tidigare kända lokaler och dessutom på 11 nya lokaler. Frekvensen återfynd kan tyckas hög men på flera lokaler var antalet apothecier få. Från Norden i övrigt är den endast uppgiven från Danmark, där den är rödlistad. I övriga Europa är den spridd men sällsynt.
HOT : Kraftig igenväxning av marker med gamla grova ekar som leder till att värdträden dör är det största hotet. Matt pricklav hotas också av att arealen traditionellt brukad slåtter- och betesmark med jätteträd minskar. Kraftig beskuggning av ett buskskikt är också negativt.
ÅTGÄRDER : Lokalerna bör skyddas. Gallring och röjning kring gamla ekar är gynnsamt för laven.
EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande) Epifyt

Platismatia glauca - Näverlav
EKOLOGI : Skog, bergbranter och berghällar, block, hagmark, parker etc. Bark och ved av barr- och lövträd, mossig silikatsten.

Pleurosticta acetabulum - Kyrkogårdslav 

EKOLOGI : Laven är dammgynnad och växer helst intill grusvägar och på kyrkogårdar, har krav på gamla lövträd. 

KÄNNERTECKEN : Kyrkogårdslaven kan bli flera dec. i diam.  och är en av våra största bladlavar. Den är olivgrön till grönbrun som i väta övergår till mer grönt. Loberna är breda och runda, vanligen förekommer stora bruna apothecier i de centrala partierna 

SVENSK FÖREKOMMST : Begränsad till Sveriges södra delar. 

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Wikipedia : Kyrkogårdslav är en lavart som först beskrevs av Noël Martin Joseph de Necker, och fick sitt nu gällande namn av Elix & Lumbsch. Kyrkogårdslav ingår i släktet Pleurosticta och familjen Parmeliaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. 

Protoparmeliopsis muralis - Kvartslav
EKOLOGI : Bergbranter och berghällar, block, stränder, murar etc. Silikatsten, kalkhaltig sten, murbruk, cement etc, sällan på ved., exponerat, gödselgynnad.
EKOLOGISK GRUPP : ?

Pseudevernia furfuracea - Gällav

EKOLOGI : Gällaven växer framförallt på stammar och grenar av björk, gran och tall men förekommer öven på andra träd, gammalt trä och sten.

KÄNNETECKEN : Färgen är grå på ovansidan, äldre grenar är svarta på undersidan. Ytan är mer eller mindre täckt av oliklånga stiftlika isidier. Apothecier är sällsynta.

SVENSK FÖREKOMMST : Denn är vanlig i södra Sverige men avtar norrut och saknas i de nordligaste delarna och i fjällkedjan.

( Har använts i parfymindustrin)

Pyrrhospora quernea - Ekflamlav
EKOLOGI : Ädellövskog, barr- och lövblandskog, hagmark. Bark av ek, björk, bok, en, ask, alm m. fl.
https://www.lichensmaritimes.org/?task=fiche&lichen=533&lang=en

Thelopsis rubella - Röd pysslinglav (VU)

EKOLOGI : Röd pysslinglav förekommer huvudsakligen på gamla bokar i bokskog, men fynd finns även bl.a. på ek och lind. I Härjedalen växer den på en rönn. Värdträdens bark är tämligen grov och skrovlig. Skogarna är slutna till halvöppna och har hög luftfuktighet. Lokalerna ligger alla i mycket skyddsvärda skogar med lång trädkontinuitet, hög luftfuktighet och med många andra rödlistade lavar. Det första fyndet i Sverige gjordes 1873 på sten i Bohuslän, men på den lokalen har inte arten setts sedan dess. På Brittiska öarna anses arten indikera skog med lång kontinuitet.

KÄNNETECKEN : Röd pysslinglav har en tunn och grå till grågrön bål. Perithecierna är 0,1–0,2 mm breda, blek- till rödbruna, som blöta något vaxartade, först insänkta men senare upphöjda. Sporsäckarna är mångsporiga med (2–)4-celliga, 12–16 × 4–8 µm stora sporer.

SVENS FÖREKOMST : Bofast och reproducerande : Till för några år sedan var arten i Sverige bara känd med ett gammalt fynd från norra Bohuslän. Aktuella fynd finns från Skåne, Halland, Västergötland och Härjedalen (ett fynd 1991). Totalt är ett 60-tal lokaler kända men praktiskt taget samtliga är från Halland. Arten finns även i Danmark (rödlistad), Norge och andra delar av Europa med oceaniskt till suboceaniskt klimat.

HOT : De flesta lokalerna ligger idag i naturreservat och bör inte vara hotade där. Arten är dock känslig för skogsbruk. På praktiskt taget alla lokaler finns den bara på ett träd varför slumpmässiga orsaker är ett hot. Lämpliga typer av bokskogar nyskapas i princip inte alls.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Thelotrema lepadinum - Havstulpanlav (LC)

EKOLOGI : Ädellövskog, barr- och lövblandskog, sumpskog. Bark av lövträd, mindre ofta gran och en, skuggigt, hög luftfuktighet.

EKOLOGISK GRUPP : ? (Ospecificerat nyttjande)

​

bottom of page