Cantharellus friesii - Orange kantarell
EKOLOGI: Orange kantarell bildar mykorrhiza med bok, ek och möjligen även med avenbok och hassel. Den påträffas i rikare, ofta äldre ädellövskog. De svenska fynden är huvudsakligen gjorda i bokdominerade skogar och den förefaller föredra basiska marker. Flera av lokalerna finns på basaltkupper med höga, över 7, pH-värden i marken. De svenska fynden är gjorda i kuperad terräng och möjligen gynnas arten av rörligt markvatten. En av de svenska lokalerna utgörs av tidigare betad skog. Uppgifter om förekomst på fattigare marker och hedartade miljöer finns, men är osäkra. Fruktkropparna uppträder huvudsakligen från juli till oktober. I Norge är arten knuten till låglandets ekskogar, ofta gamla skogar. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av orange kantarell bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som förmodligen fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen. Från Storbritannien uppges att orange kantarell förekommer associerad med björk.
KÄNNETECKEN : Orange kantarell har ett karaktäristiskt utseende med en rödorange, 30–45 mm bred, sammetsartad hatt med oregelbunden kant. Den liknar narrkantarell, Hygrophoropsis aurantiaca, till färgen och vanlig kantarell, Cantharellus cibarius till formen. Hymeniets nedlöpande åsar är ljusare gula än resten av svampen. Foten är upp till 50 mm lång, 6–7 mm tjock och av samma färg som hatten, men är inte sammetsartad och blekare mot basen. Kött är blekt gult med röd anstrykning och mer orange i de yttre delarna. Orange kantarell smakar svagt bitter som kantarell och har även samma aprikosartade doft som kantarell, men luktar svagare. Sporerna är ellipsoida och 8,5–11,9 x 4,1–6,8 µm stora. Torra exemplar av orange kantarell kan förväxlas med vanlig kantarell eller narrkantarell; den sammetsaktiga hattytan och smalare sporer skiljer dock den från vanlig kantarell och typisk kantarelldoft tillsammans med undersidans åsar skiljer den från narrkantarell. I den brittiska checklistan anges den som ”sällan rapporterad och ofta feltolkad”.
FÖREKOMST : Orange kantarell upptäcktes första gången i Sverige 1998 utanför Hässleholm i Skåne. Det är en sällsynt art med för närvarande 10 kända aktuella lokaler i landet, i Skåne och Halland (2005). Rimligen bör arten kunna finnas i Blekinge. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 100, vilket motsvarar ungefär 200 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 2 000 individer enligt IUCN:s definitioner). De svenska ädellövskogsmiljöer som orange kantarell förekommer i, har minskat starkt i areal under de senast 100 åren, men det är svårt att utifrån artens få fynd att bedöma hur artens förekomster har utvecklats under de senaste 50 åren. Orange kantarell är sällsynt norr om Alperna, men kan lokalt vara vanlig söder om Alperna. I norra Europa är det en låglandsart, medan den i södra Eurropa växer på 500-1000 m höjd. Den är känd från Norge, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Schweiz, Luxemburg och Österrike. Det finns inga fynd av den från Danmark. Globalt förekommer orange kantarell i Europa och norra Asien och är rapporterad från Japan. Rödlistad och klassificerad som V (hotad) i Norge
EKOLOGISK GRUPP :  Mykorrhiza