top of page

Hydnellum - korktaggsvampar :

​

Hydnellum aurantiacum (orange taggsvamp), Hydnellum auratile (brandtaggsvamp), Hydnellum caeruleum (blå taggsvamp)

Hydnellum compactum (kompakt taggsvamp), Hydnellum concrescens (zontaggsvamp), Hydnellum cumulatum (knölig taggsvamp)

Hydnellum ferrugineum (dropptaggsvamp), Hydnellum geogenium (gul taggsvamp), Hydnellum gracilipes (smalfotad taggsvamp)

Hydnellum mirabile (raggtaggsvamp), Hydnellum peckii (skarp dropptaggsvamp), Hydnellum scrobiculatum (skrubbtaggsvamp)

Hydnellum suaveolens (dofttaggsvamp)

​​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       13                                           12                                   12

​

Hydnellum aurantiacum - Orange taggsvamp (NT).

EKOLOGI : Arten bildar mykorrhiza med både gran och tall och den förekommer främst i äldre skogar med kontinuitetsskogskaraktär. Mest frekvent är den i äldre mossrik granskog, men då bara i skogar inom granens naturliga utbredningsområde och i bestånd med långvarig grankontinuitet. Påfallande många granskogar med arten är av lågörttyp där det finns ett visst inslag av kalkgynnade örter, t.ex. blåsippa. Dessa skogar är ofta olikåldriga och skiktade och bär normalt en prägel av ett tidigare skogsbete. Ibland uppträder svampen i en helt annorlunda barrskogsmiljö, nämligen med tall i magra, ljusöppna sandtallskogar såsom grusåsar och lavtallhedar.

KÄNNETECKEN : En marklevande taggsvamp med korklikt sega, trådiga fruktkroppar. Hatten är ca 5-10 cm bred med en tillplattad ovansida som är trådigt knölig, mer eller mindre radiärt zonerad. Den tillväxande hattkanten är ljus, ofta vit, och hattens centrala äldre delar får en mörkare orangebrun färg. Foten är 2-10 cm hög, orangefärgad och filtluden. I fruktkropparna finns normalt inväxta grenar, barr och mossor etc. och ibland är flera fruktkroppar hopväxta i små sammanhängande grupper. Taggarna är först vita men blir senare brunaktiga av mogna sporer. En snarlik art är brandtaggsvamp Hydnellum auratile som från början har livligt orangefärgade taggar, tunnare fruktkroppar och i sina miljökrav är strikt knuten till kalkbarrskog.

FÖREKOMST : Arten förekommer spridd i stora delar av landet förutom i Skåne och nordvästra Sverige. Flest växtplatser är kända från norra Götaland, östra Svealand och vidare upp till södra Norrland. Lokalt kan svampen vara mindre allmän i trakter med stor andel äldre barrskog. Den totala populationen i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortsatt kommer att minska då arten är knuten till en produktiv skogsmiljö som successivt avverkas. Möjligen har den även minskat eller försvunnit på grund av kvävenedfall och eutrofiering, framförallt i sydvästra Sverige. På många ställen där arten uppträder idag är det sannolikt fråga av gamla mycel och nyetablering med sporer sker troligen bara sällsynt. Svampen är rapporterad från stora delar av Europa men den uppges på många håll ha minskat eller försvunnit och den är idag rödlistad i flera europeiska länder.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Hydnellum concrescens - Zontaggsvamp

EKOLOGI : Barr- och lövskog. Näringsrik mark. Med barr- och lövträd.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Hydnellum ferrugineum - Dropptaggsvamp

EKOLOGI : Lavtallskog, lingontallskog och blåbärsgranskog. Mager mark. Med tall och gran. Bildar mykorrhiza med tall, huvudsakligen i äldre skog. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a slutavverkningar, samt förhöja kvävenivåer i marken som en följd av skogsgödsling och i SV Sverige också av kvävenedfall från luften, omfattningen är dock svår att bedöma.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Hydnellum geogenium - Gul taggsvamp (NT)

EKOLOGI : Gul taggsvamp växer i äldre barrblandskog eller i ren granskog på kalk eller annan rikare mark, ofta med inslag av lövträd och örter. Den är troligen mykorrhizabildare och förefaller att ha gynnats av skogsbete. Artens växtplatser hyser ofta ett stort antal hotade svampar.

KÄNNETECKEN - Gul taggsvamp är en taggsvamp, som bildar mykorrhiza med gran. Fruktkropparna är ganska tunna, sega och läderartade, ofta sammanvuxna till ett formlöst gytter. Hatten är svavelgul, med grön ton och svarta partier. Senare blir hattarna brunaktiga till mörkt olivgröna med gul kant. Taggarna är först svavelgula sedan olivbruna, ett par mm långa och nedlöpande. Foten är ofta sidoställd, 1–3 cm hög och 4–5 mm tjock, nedtill med kromgul mycelfilt. Köttet är gulgrönt, i fotbasen kromgult. Svampen har ingen, eller svag lukt av mjöl.

FÖREKOMST : Gul taggsvamp är funnen på Öland och Gotland och från mellersta Götaland norrut till Ångermanland, Jämtland och Norrbotten. Den är känd från Osloområdet i Norge och från de södra delarna av Finland men saknas i Danmark liksom i hela Nordvästeuropas lågland. Längre söderut finns svampen i bergsområdenas barrskogar men anses överallt sällsynt. Den anses som hänsynskrävande i Finland och som akut hotad i Polen och Tyskland.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Hydnellum lepidum - mjöltaggsvamp  Sårbar (VU)

EKOLOGI : Arten bildar ektomykorrhiza med ek (bergek) och bok. Den växer i ädellövskog på mullrik mark och är hos oss troligen något kalkgynnad, men kan ibland växa på till synes fattigare lokaler men då i varma klimatlägen, t.ex. mot sjöar och vattendrag. Artens ekologi påminner mycket om den hos kompakt taggsvamp (Hydnellum compactum).

KÄNNETECKEN : 

En marklevande, medelstor taggsvamp med cirka 4–10 cm bred hatt, ibland något större. Fruktkropparna sitter ofta gyttrade i små grupper. Hatten är ljusbrun, ibland med ett grårosa skimmer på unga exemplar. Denna nyans kan bli kvarsittande i fläckar och i hattkanten. Hattytan är trådig, uppsprickande, fnasigt tovigt trådfjällig. Hos äldre exemplar kan hatten bli tydligt fjällig. Foten har hattens färg, förutom längst ner där den oftast får en blågrå färg. Svampen doftar mjöl och har en kraftig mjölsmak. Den är först nästan mild, men efter en kort stund blir smaken besk och ger en bitter eftersmak. På torkade fruktkroppar blir taggarna och köttet svagt gultonat.

På grund av sin trådiga och ibland tydligt fjälliga hatt kan den förväxlas med fjällig taggsvamp S. imbricatus s.str., skrovlig taggsvamp S. scabrosus eller koppartaggsvamp S. lundellii, men dessa lever i barrskog och har annan hattfärg, saknar mjöldoft och smak.

Artpresentation och nycklar till alla svenska fjälltaggsvampar Sarcodon spp. är publicerad av Nitare (2012) och finns tillgänglig på: https://www.svampar.se/smf/smt/SMT_2012_3.pdf

FÖREKOMST : Arten är överallt mycket sällsynt. Den är påträffad på enstaka lokaler i Skåne, Blekinge, Småland, Bohuslän, Västergötland och Östergötland. Den är dessutom funnen i Nederländerna och i Storbritannien. Svampen är en sydlig (nemoral) lövskogsart som förefaller ha en något sydvästlig (suboceanisk) tyngdpunkt i sin utbredning. Utbredningsbilden påminner mycket om den hos kompakt taggsvamp (Hydnellum compactum) vilket eventuellt kan ha en historisk förklaring. En hypotes är att svampen en gång under efteristiden följt med invandringen av bergek till vårt land och först långt senare flyttat över på bok (Nitare m.fl. 2015).

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Hydnellum peckii - Skarp dropptaggsvamp

EKOLOGI : Lavtallskog, lingontallskog och blåbärsgranskog. Marken. Med tall och gran.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Hydnellum suaveolens - Dofttaggsvamp (NT)

EKOLOGI : Dofttaggsvampen bildar mykorrhiza med gran i framför allt äldre barrskog, helst äldre ängsgranskog eller örtrik granskog av frisk lågörttyp, med bl.a. blåsippa, vispstarr och harsyra. Ibland förekommer den även i blåbärsgranskog, men då nästan alltid i fläckvis rikare partier, t.ex. i små svackor eller sluttningar. Dofttaggsvampen uppträder huvudsakligen i äldre barrskog, särskilt i s.k. ”bondeskogar” som haft en trädkontinuitet. Fruktkropparna uppträder vanligtvis sammanvuxna i stora grupper, gärna utmed små skogsstigar. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon eller några platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda många fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

KÄNNETECKEN :  En marklevande lätt igenkännlig taggsvamp. Fruktkropparna är ganska stora, sega, läderartade till korkartade och nästan alltid med inväxta barr och strån. Karaktäristiskt för dofttaggsvampen är att den har en stark kryddartad lukt, som av anis, kumarin eller lavendel. Torkade exemplar behåller ofta lukten en lång tid. En annan bra artkaraktär är att köttet är blåaktigt och zonerat. Blå taggsvamp, Hydnellum caeruleum, har också zonerat kött och kan påminna om dofttaggsvampen, men den blåa taggsvampen har mjölaktig lukt och köttet i fotbasen är orange.

FÖREKOMST : Dofttaggsvampens utbredning i Sverige sträcker sig från Västergötland, norra Småland och Gotland till Norrbotten. Den är funnen på ganska många lokaler och har omkring 300 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 3 000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. krympande areal äldre ängsgranskog. Eventuellt kompenseras detta i viss mån av nyetablering, men den är då beroende av kvarvarande populationer i äldre skog. Dofttaggsvampen förekommer i Norge och Finland, men inte i Danmark. I övriga Europa är den vitt utbredd, men saknas i låglänta delar av Västeuropa. Arten finns också i Nordamerika.

EKOLOGISK GRUPP grupp : Mykorrhiza

bottom of page