Hemipholiota populnea - Poppeltofsskivling  NT.
EKOLOGI : Svampen växer på levande eller nyss fällda popplar, helst gamla träd. Enligt en gammal uppgift skall den även vara funnen på Salix. Den växer ofta i klungor på sågytans kärnved. Arten kommer fram under september till november, särskilt efter varma somrar. Den påträffas vanligen i städernas parker och planteringar. På Halleberg i Västergötland är arten funnen på asp i naturlig skog.
KÄNNETECKEN : Poppeltofsskivling är en stor skivling med upp till 20 cm bred, ljust smutsgul och grovfjällig hatt. Som ung är hatten och foten täckta av trådiga vita hyllerester som så småningom spricker upp i vitulliga fjäll. Hatten är köttig, torr, först klocklik sedan välvd till utbredd. Foten är 5–10 cm hög, vid basen något vidgad, upptill slät och vitaktig, nedtill trådig till vitullfjällig och brunaktig. Skivorna är urnupna, vidvuxna först bleka sedan rostbruna. Den förväxlas ibland med lukttofsskivling HemiPholiota heteroclita, som växer på björk och al och är mindre vanlig i hela Sverige. Lukttofsskivling är mer gulbrun och har en lukt som erinrar om pepparrot. Smaken är något bitter.
FÖREKOMST : Arten har påträffats från Skåne till Norrbotten och är känd från cirka 30 aktuella lokaler. Överallt är den sällsynt. I övriga Norden är den vanligast i Danmark men det finns också några fynd från Norge och ett fynd från Finland. I västra Europa är arten i övrigt mindre allmän. I Nordamerika är arten vitt spridd.
HOT : Borttagning av gamla popplar i parker och alléer liksom att asp missgynnas av skogsbruket är de främsta hoten mot arten.
EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor. Parasit