Flammulina fennae - Blek vinterskivling

Ekologi : Arten är vednedbrytare i begravd ved i ängsbokskog, och i döda rötter av bok och hassel i gles ek-hassellund på mullrik jord. Arten är värmegynnad. Vanligen växer ett par tre fruktkroppar av blek vinterskivling tillsammans, till synes på jord men egentligen på ved av lövträd och döda rötter nere i marken, främst på bok i mullrika, kalkhaltiga marker. I Skåne förekommer den i stora, täta tuvor, 30-40 fruktkroppar tillsammans. Vanligen växer arten i öppna örtrika ängsmarker som betas eller hävdas med slåtter, någon gång också i lövskog. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje ställe rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan ha fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar. - Nedbrytare i begravd ved i ängsbokskog, och i döda rötter av bok och hassel i gles ek-hassellund på mullrik jord. Värmegynnad och troligen under invandring, fynd görs allt längre norrut i landet och populationen verkar öka. Missgynnas sannolikt av brist på död ved av lämplig kvalitet. 

Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).

​

(Kännetecken - Blek vinterskivling har en ljust cremefärgad hatt, ofta med rödbruna prickar och med läderbrunt hattcentrum. Hatten är 20–60 mm bred, välvd till platt. Den är glatt till klibbig, svagt till tydligt hygrofan. Lamellerna är medeltäta och ljusa, ibland helt gula och ofta rödprickiga. Foten är 25–120 mm lång och 2–10 mm tjock. Den är överst vitaktig, längre ned rödbrun, tätt och tjockt filtad, cylindrisk, ibland mycket långt rotlikt förlängd, ibland med en utvidgning vid basen. Sporerna är hyalina, glatta, ej amyloida, 6–8 x 4–4,5 µm. Blek vinterskivling luktar jäst frukt eller fisk och smaken är något sammandragande till mild.

Ekologisk grupp :  Saprotrof/fag, detrivor, Parasit