Digitalis purpurea - Fingerborgsblomma

BIOTOPER : Friska gräsmarker, Mänskligt störd/skapad mark

Öppna gräsmarker, Torra gräsmarker.

NatureGate : https://luontoportti.com/sv/t/1712/fingerborgsblomma

Fingerborgsblomman är en populär prydnadsväxt i våra trädgårdar, och i landets södra delar kan den ibland påträffas även som förvildad. Huvudsakligen är den en odlingsrest i gamla herrgårdsträdgårdar och kring lantgårdar, och det är sällan den lyckas sprida sig längre än den ursprungliga odlingsplatsen. Fingerborgsblomman trivs i ett fuktigt havsklimat och har hos oss inte riktigt lyckats etablera sig på sina typiska växtplatser, men redan i Sverige förekommer ute i naturen.De delar av fingerborgsblomman som växer ovan jord är synnerligen giftiga. Den sägs vara den växt som kraftigast påverkar hjärtat och också små doser kan orsaka allvarlig förgiftning, rent av ventrikelflimmer som leder till döden. Å andra sidan har de digitalisglykosider den innehåller sin plats inom medicinen: blad som samlats in under blomningen utnyttjas fortfarande i tillverkningen av mediciner som används vid vård av hjärtsvikt.Fingerborgsblommans krona är i regel röd eller blåröd, men ibland också vit. I sydväst, på Åland, har en art med gula blommor lyckats etablera sig även om den är sällsynt, nämligen den gula fingerborgsblomman (D. grandiflora). Den växer i vilt tillstånd i de baltiska länderna, de nordligaste förekomsterna är i närheten av Riga och på Ösel. Hos oss odlas den som prydnadsväxt och från blomrabatten har den sedan spritt sig också till andra sidan staketet.

Växtform : 2-årig ört.
Höjd : 0,5–1,5 m. Stjälken oförgrenad.
Blomma : Kronan klocklik eller trattformad, något zygomorf, blåröd eller röd, ibland vit eller ljusgul, i regel prickig inuti, 4-5 cm lång, sambladig, mycket grunt 4-flikig, slokande. Fodret 5-flikigt. 4 ståndare, varav 2 långa och 2 korta. Pistillen sambladig, 1 stift. Blomställningen en lång ensidig toppklase med många blommor.
Blad : Strödda, med långt skaft vid basen, längre upp allt kortare skaft. Bladskivan oval-lansettlik-äggrund, naggad, undertill tätt filthårig.
Frukt : Äggrund kapsel.
Växtplats : Steniga sluttningar, skogsbryn, vägrenar, skräpmark och trädgårdar. Prydnadsväxt samt odlingsrest och förvildad.
Blomning : Juli-augusti.
Wikipedia : https://sv.wikipedia.org/wiki/Fingerborgsblomma

Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea) har fått sitt namn av att blommorna är klocklika och passar på ett finger likt en fingerborg (dock ej rekommenderat till följd av växtens giftighet). Blomman kallas ibland också digitalis efter det vetenskapliga namnet. Blommorna kan vara violetta, rosa eller vita, fläckiga invändigt, och sitter i ensidig klase på den cirka 1-1,5 m höga stjälken[1]. Fingerborgsblomman tillhör biennerna, de tvååriga växterna, men uppträder också som flerårig. Första året bildas en bladrosett som övervintrar och kan blomma nästa år. Den är en vanlig prydnadsväxt i trädgårdar och självsår sig lätt. Pollinatörer är oftast humlor och bin.
På Korsika förekommer underarten subsp. gyspergerae och i Portugal finns subsp. amandiana.
Medicinalväxt : Digitalis har medicinsk användning som hjärtmedicin. Bladen utgör medicinen Folium digitalis. De i medicinen verksamma ämnena består av glykosider, av vilka den viktigaste är digitoxin. I fröna finns en annan verksam glykosid, digitalin.
Medicinen var känd och användes redan under medeltiden som ett verksamt medel mot vissa hjärtåkommor.[2]
Toxikologi : Hela växten är giftig och 2–3 blad är en dödlig dos för en vuxen[3]. Växten är giftig även för nötkreatur, hästar, getter och får.[4]
Namn : Växten kallas fingerborgsört, fingerhatt, biskopsmössa, madams tofflor och toffelblomma[3] (ej att förväxla med toffelblomsväxter, en annan familj). 

Giftinformationscentralen : https://giftinformation.se/vaxtregister/fingerborgsblomma/

Växten är mycket giftig att äta. Speciellt bladen innehåller bl.a. digitalis, som kan påverka hjärtat. Allvarliga förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga. Förgiftning sker inte genom hudupptag och det är inte heller farligt att plocka blomman och stoppa fingrarna i munnen efteråt. 

Symtom: Kan komma efter flera timmar. Illamående, kräkningar, trötthet och hjärtrytmrubbningar.

​Statens veterinärmedicinska anstalt : 

https://www.sva.se/amnesomraden/giftiga-vaxter-a-o/fingerborgsblomma/

Fingerborgsblomma är en mycket giftig växt med karaktäristiskt utseende. Den äts sällan av djur, men eftersom redan små mängder orsakar hjärtpåverkan och död kan den förgifta alla husdjur. Förekommer främst i trädgårdar, men även förvildad.

Utseende : Fingerborgsblomma har en ogrenad stjälk som kan bli drygt en meter hög. På stjälken sitter en lång ensidig toppklase med många blommor som kan vara purpurröda, rosa eller vita. Blad finns nedanför blommorna längs med stjälken och har en oval-lansettliknande form. Efter blomning i juli-augusti bildas en äggrund kapsel.

Förekomst : Fingerborgsblomma odlas ofta som trädgårdsväxt och förekommer förvildad på torr, kulturpåverkad mark i stora delar av landet. Naturligt förekommer fingerborgsblomma endast i Bohuslän, där den är sällsynt och växer i skogsbryn och steniga backar.

Påverkan på djur : Generella symtom vid förgiftning av fingerborgsblomma är hjärtpåverkan så som oregelbunden puls, hjärtklappning, långsam och sedan ökad puls, samt förhöjt blodtryck och ökad urinutsöndring (polyuri). Ansträngd, ibland snabb andning. Skakningar (tremor), kramper, försämrad koordination, oförmåga att stå. Även magtarmpåverkan så som mag-tarminflammation (gastroenterit), blodig-vattnig diarré, kräkningar och kolik förekommer allmänt. Till slut dör djuret av cirkulationssvikt och andningsförlamning.

När väl förgiftning har inträffat kan en del djur utveckla begär efter växten. Fall har rapporterats på får, häst, gris, get, hjort och kalkon.

Om ditt djur har ätit av växten : Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.