Berteroa incana - Sandvita
BIOTOPER : Mänskligt störd/skapad mark, Blottad mark, Torra gräsmarker, Öppna gräsmarker

Wikipedia : https://sv.wikipedia.org/wiki/Sandvita

Sandvita (Berteroa incana) är en flerårig ört i familjen korsblommiga växter.

Beskrivning : Sandvitan har örtstånd och skidor av grågrön, stundom till och med vitgrå färgton. Denna färg förorsakas av ett tätt överdrag av stjärnhår, ett slags hårighet som inte är ovanlig inom de korsblommiga växterna hos de arter som växer på mycket heta eller starkt blåsiga platser. Genom dessa hårbildningar håller växten under längre tid kvar regn och dagg och fördelar vattendropparna till ett jämnt vattenlager över sin yta. Dessutom bidrar en dylik ytbeklädnad sannolikt att dämpa växtens vattenavdunstning under torr väderlek (jämför till exempel hedblomstret) och är slutligen genom sin ljusa färg ett skydd mot stark solbelysning.

Släktet sandvitor har djupt tvåkluvna kronblad och igenkänns dessutom på den smalt elliptiska, inte hinnkantade skidan och dennas tydligt förlängda spröt. Sandvita är mångårig med kvarlevande pålrot (jämför med ryssgubbar). Den ses i blomning långt in på senhösten.

Sandvitan har en tillplattad fröskida, men i den riktningen, att bredsidorna är parallella med mellanväggen. Skidans två valvler är plattade och upptar hela bredsidorna (ej dubbelvikna som hos till exempel släktena skärvfrön och lomme), och mellanväggen är av samma bredd som de. Här saknas därför den mittlinje på vardera plattsidan, den sitter nämligen hos sandvitesläktet längs skidans smala kanter.

Utbredning och förekomst : Dess förekomst är tämligen begränsad; i vissa delar av Skåne är den allmän på grus och sand, vid vägar, på åkrar och så vidare. Sedan Linnés tid har den spritt sig ända upp till södra Norrland, men är vanlig bara vid några större städer (till exempel Stockholm och Uppsala), huvudsakligen på grusiga platser (barlast, järnvägsbankar), men även på trädor och gräsbackar, eller till och med på frodigare gräsmark, där den får renare gröna blad. Den finns även på spridda ställen i södra och mellersta Norge, där den är iakttagen sedan 1826, samt i södra och mellersta Finland

NatureGate : https://luontoportti.com/sv/t/1439/sandvita

Sandvitan är nykomling, som har spritt sig i Finland i de ryska truppernas fotspår. Från kaserner och bangårdar har den sedan spritt sig till torra växtplatser i omgivningen t.ex. torrängar. Sandvitan är ursprungligen en kontinental stäppväxt från södra Ryssland.

Sandvitan blommar ganska sent och fröna sprids ofta först på vintern. Dess vetenskapliga artnamn incana betyder grå. Namnet beskriver sandvitans allmänna färg som beror på stjärnlika hår som täcker växten. Sandvitan har även använts som prydnadsväxt.

Växtform : 2- eller sällan flerårig ört.

Höjd : 20–50 cm. Stjälk upprätt, förvedad vid basen, förgrenad, hårig.

Blomma : Radiärsymmetrisk. Vit krona bestående av fyra 5–6 mm långa, i spetsen kluvna blad. Foder 4-taligt med ca. 3 mm långa håriga hinnkantade blad med rund spets och uppblåst bas. 6 ståndare. Pistill sambladig, 2-talig. Blomställningen en klase.

Bladen : Strödda. Lägre blad långskaftade, övre blad vanligen oskaftade. Bladskiva smalt elliptisk, nästan helbräddad och stjärnhårig både ovan och under.

Frukten : Skida som delas i två rum av hinnartad skiljevägg. 6–8 mm lång, avlång trind, stjärnhårig. Skidans näbb ca. 2 mm lång. Fruktskaft ca. 5 mm, snett uppåtriktat och hårigt. Frön bruna, runda, platta och smalt vingade.

Växtplats : Vägkanter, banvallar, bangårdar, ruderatmarker, gamla kaserner, avstjälpningsplatser, hamnar.

Blomningstid : Juli–september(–oktober)